Synonym till förlusta
Vad betyder och hur uttalas förlusta
Förlusta uttalas för|lusta -de.
Förlusta betyder förlusta sig roa sig.
Ordformer och varianter av förlusta
Aktiv
- förlusta
- infinitiv
- förlustar
- presens
- förlustade
- preteritum
- förlustat
- supinum
- förlustande
- presens particip
- förlusta
- imperativ
Förlusta är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet förlusta
C.J Lénström kallar i sin Svenska Poesins Historia (1839) Runius för en rimmare "--som förlustat sin tid genom de galnaste rimmerier" och som "--ävlas att över de trivialaste tankar kasta en dräkt som lyser av ord- och figurlekar och de dummaste bilder." En annan bild ger P.G. Berg i sin Svensk konversations-Lexikon (1848), där det heter: "Han var en folkpoet i detta ords bemärkelse efter hans tids smak och lynne, icke jagande efter rim och infall, utan snarare jagad av dem, avtvingande även det sorgligaste ämne en glättig sida, ofta framblixtrande med omedvetna snilledrag, som troligen endast behövt lyckligare omständigheter, en mera städad smak hos sina omgivningar och kanske en längre livstid för att bli en skald av högre ordning.".
Ve (även We) är en gud i nordisk mytologi. Han är son till Bor och Bestla samt bror till Oden och Vile. De tre bröderna skapade tillsammans världen ur jätten Ymers kropp. Namnet betyder "helig", eller "helgedom". Då Oden lämnade Asgård för sina ärenden i Midgård, överlämnade han makten till Vile och Ve. Dessa passade då på att förlusta sig med Odens maka Frigg.
