Förmänskliga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förmänskliga

1. Serien handlade om livet för Wal Footrots fårhund "Dog" (som ju bara betyder "hund" men det är alltså den som heter "Fähunden" på svenska) på deras farm Footrot Flats. Där dyker andra figurer, människor som djur, upp. Dogs (Fähundens) tankar finns i tankebubblor men han är helt klart en hund inte ett förmänskligat djur som man finner i andra likartade serier. Humorn baseras på svagheter hos karaktärerna, vilket många, speciellt farmarna själva, fann lätt att känna igen i sin omgivning. Det var mycket av humor i motgång och skämt med det dagliga arbetet på en farm. (källa)
2. I Sörletåten, en kortsaga från 1300-talet som återfanns i Flateyjarbók, har gudarna förmänskligats, vilket sannolikt tyder på en kristen författare. Freja presenteras som Odens frilla. En dag gick hon förbi fyra dvärgar som smidde ett fantastisk vackert halsband. Freja tyckte mycket om smycket, dvärgarna som på den tiden var stora och kraftiga män, tyckte mycket om Freja. De gjorde upp att hon skulle ligga med dem en natt var. Freja gick med på det och när betalningen var gjord, tog hon smycket och gick hem till sig. Den allestädes närvarande Loke hade observerat hennes görande och rapporterade det till Oden. Oden befallde Loke att skaffa honom smycket. Loke ville inte göra det, eftersom det var omöjligt för en man att komma in till Freja utan hennes tillåtelse. Oden sa då att han inte fick komma tillbaka utan smycket. Loke pallrade i väg tjutande och fann mycket riktigt Frejas boning låst. Då förvandlade han sig till en fluga och hittade efter stort besvär ett litet kryphål vid gaveln och tog sig in. Han kunde notera att ingen annan än Freja var hemma och att dörren var låst. (källa)
3. Visst kan Panicale mycket väl vara "platsen som behagar guden Pan" eller "platsen där hans altare brinner". Han var ju herdarnas och skogens Gud. Skogar fanns och finns de fortfarande gott om runtomkring, och när byns namn växte fram bestod dess invånare just av herdar. I konsten framställdes Pan ursprungligen med bockhuvud och bockben men förmänskligades senare gradvis. Han var en lysten och okynnig gud som höll till i bergiga skogstrakter - varför inte i Panicales? - där han jagade nymfer och spelade på sin herdepipa. Han utrotades när trakten kristnades av den heliga Mustiola. Men namnet lever stadigt kvar genom dess ortnamn. Vad som ytterligare styrker denna tes är namnet på alla de orter runtomkring som uppkallats efter just mytologiska gudar. Mongiovino har sitt ursprung i Jupiters berg, Valliano i Janus dal, Missiano i sändebudet Janus, Montiano i Janus berg, samt Ceraseto, i Ceres plats, för att nämna några få. (källa)
4. Hur lång Torsdrapan ursprungligen har varit vet ingen. Det som nu finns kvar, och som har bevarats i Skáldskaparmál, är 19 drottkvättstrofer och två helmingar. Diktens gåtfullhet hänger framför allt samman med den rebusartade kenningstilen, som här drivs nästan in absurdum. Kenningarna är oftast flerledade, det vill säga bild staplas på bild som staplas på bild. Detta ger ett massivt intryck som i hög grad påminner om barockens stilideal. Drapan skildrar hur Tor, under våldsam kamp mot naturkrafter och kaosmakter, uppsöker jätten Geirröd på dennes gård, och med sina asakrafter till sist lyckas förinta både jätten och dennes hemska döttrar. Denna Torsmyt har varit populär i senhednisk tid, en prosaskildring av samma myt men med något avvikande detaljer, finns också i Snorres Edda. Men Torsdrapan har en sällsam dubbelhet. Å ena sidan är den hållen i en mycket högstämd stil, å andra sidan är det anmärkningsvärt, som redan Finnur Jónsson påpekade, hur själva Torsgestalten, framför allt i de gåtfulla kenningarna, avmytologiseras och förmänskligas. Ohlmarks tolkar detta på följande sätt: "Eilif är ingalunda blind för (...) Tors mänskliga fel: han är lättlurad i sin sveklösa godtrogenhet, han är så övermodig att han håller på att gå under, (...) Men insikten om dessa karaktärsdrag snarast ökar skaldens kärlek till föremålet, guden kommer med sina mänskliga svagheter sin mänsklige dyrkare närmare.". (källa)
5. En fabel är en kort och allegorisk berättelse med uppdiktat innehåll. I de olika rollerna finns förmänskligade djur, och handlingen syftar i regel på en sensmoral. Exempel på sensmoralen i fabler är "den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket". (källa)
6. Gripes tidiga böcker är traditionella sagor, ofta med förmänskligade djur och helt dominerade av en yttre handling. Detta kom att ändras med De små röda från 1960, och framför allt hennes genombrott Josefin det följande året. Den senare skildrar en prästdotter vars verklighetsuppfattning rubbas av en livlig fantasi kombinerad med vuxenvärldens religiositet och abstrakta bildspråk. I De små röda dyker Loella Nilsson upp för första gången, som bifigur, och i sin egen berättelse Pappa Pellerins dotter från 1963 tvingas hon återuppfinna sig själv när en ofrivillig flytt in till staden fråntar henne identiteten som stark och självständig skogsmänniska. Härpå följde flera böcker vilkas huvudtema är individens sökande efter identitet och omgivningens rollförväntningar på barnet, främst de om Elvis, men även exempelvis I klockornas tid (1965), där förväntningarna på en ung kunglighet stäcker dennes egna önskningar och personliga utveckling, eller Glastunneln (1969), ursprungligen en följetong i tidningen Vi, där Gripe inspirerats av J.D. Salingers Räddaren i nöden. (källa)
7. Aischylos skildrar gudar som moraliskt vägledande medan Sofokles skildrar dem som styrande i människans öden. I Euripides berättelser är däremot gudarna förmänskligade: De visas upp som hänsynslösa översittare och Euripides sympatier ligger helt hos människan och hennes kamp för ett anständigt liv. (källa)
8. Hesiodos blev skarpt kritiserad av filosofen Xenofanes och andra försokratiker, för sitt sätt att med förmänskligade gudar förklara verkligheten och människors handlingar. Hans beskrivning av de degenererande tidsåldrarna har influerat till bland annat Rousseaus teori om den ädle vilden, samt till romantisk och senmodern primitivism. (källa)