Vad betyder och hur uttalas förskrämning
Förskrämning uttalas för|skräm|ning -en -ar.
Förskrämning betyder inhuggning av ränna i flöts o.d. för brytning.
Ordformer och varianter av förskrämning
Singular
- förskrämning
- obestämd grundform
- förskrämnings
- obestämd genitiv
- förskrämningen
- bestämd grundform
- förskrämningens
- bestämd genitiv
Plural
- förskrämningar
- obestämd grundform
- förskrämningars
- obestämd genitiv
- förskrämningarna
- bestämd grundform
- förskrämningarnas
- bestämd genitiv
Förskrämning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet förskrämning
1943 sänktes schakt C G Malmros (namn efter Höganäsbolagets styrelseordförande, direktör Carl Johan Malmros 1874-1947, Klippan), i Höganäs-Billesholms AB:s regi och bolaget ansåg det då lönsamt igen med kolbrytning. Detta berodde nog till viss del på att denna schaktsänkning subventionerades med statliga pengar för att det skulle bereda arbete till arbetslösa i kommunen. Meningen med brytningen i schakt Malmros var då främst att bearbeta *B-flötsen, som här låg på cirka 60 meters djup. Driften var igång i cirka 10 år och lades ner 1954. I detta schakt bröts kolet med moderna metoder. Här hade hackan, spettet och kampjärnet bytts ut mot tryckluftsdrivna förskrämnings- och bergborrmaskiner och transporterna av gruvvagnarna skedde med ett vajersystem, där vagnarna hakades på en vajer som löpte i taket i huvudorterna. På detta sätt transporterades gruvvagnarna med det material som brutits fram till schaktet, där en hissanordning tog hand om det för vidare befordran upp till marknivå. På marknivå sorterades materialet i stenkol, lera och sten. Det var naturligtvis bara stenkolen och leran som togs till vara, stenen eller bergmassorna hamnade i en hög som med åren växte sig rätt så stor och ännu finns orörd kvar.
Den användes tidigare allmänt i malmgruvor för att löshugga berget efter bränning eller tillmakning. Kilhackan var ett av de viktigaste verktygen för brytning av stenkol och andra lösare fyndigheter, såväl för utförande av förskrämning som för löshuggning av kol eller malm.
Hyllinge växte fram 1890-talet runt en kolgruva som började planeras 1896. Gruvan öppnades 1901 och drevs av Hyllinge Stenkols och Lerindustri AB, men såldes 1911 till Höganäs-Billesholms AB och producerade 1 920 61 000 ton stenkol. I början av 1900-talet hade gruvan en storhetstid med runt 500 anställda. Då fanns en järnväg till Bjuv för att transportera kolet. Att jobba i gruvan var ett tufft jobb. Man låg på förskrämning-län och hackade ut kol med kolhackor, eller använde spiralborrar för att göra hål till dynamit som man sprängde med. Gruvan var mycket liten med endast 1.4 meter från golv till tak och hade dålig, oren luft som ofta ledde till problem för arbetare. Däremot så fick de som jobbade i gruvan god lön, bra hus och pension. Det fanns också ett tegelbruk på orten som lades ner 1978.
