Förslagsrum Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet förslagsrum

1. Samvetsklausulen sågs som en viktig del av reformen från Svenska kyrkans sida, men kom snart att urholkas. Efter 1958 har regeringen aldrig utnämnt en "kvinnoprästmotståndare" till biskop (med undantag för Visby stift 1962 och Göteborgs stift 1970 då alla tre kandidaterna som regeringen kunde välja på motsatte sig ordningen). Denna utveckling förutsåg domprosten Gustaf Adolf Danell som själv var på förslagsrum i åtta olika biskopsval, men aldrig utsågs till biskop (vilket troligen berodde just på hans avvisande hållning till ordningen med kvinnliga präster). Även i fråga om utnämningar av domprostar kom regeringarna att nästan helt utesluta dem som avvisade ordningen med kvinnliga präster. (källa)
2. Palme tog tidigt ställning för den "källkritiska" skolan inom historievetenskapen, i motsats till den tidigare dominerande "nationella traditionalismen", men i kontrast till huvudlinjen bland källkritikerna betonade han individuella maktpolitiska intressen, snarare än ekonomiska gruppintressen. Många av Palmes vetenskapliga arbeten utsattes för hård kritik, både av källkritiska och nationellt inriktade forskare. Kritiken riktade in sig på hans drastiska och ofta nyskapande slutsatser, men också på brister i noggrannhet och källkontroll. Under 1950-talet deltog Palme i fyra professorskonkurrenser utan att placeras i första förslagsrummet. Först 1963, som den siste i sin generation av svenska historiker, fick Palme en professur vid Stockholms universitet. (källa)
3. Juslenius befordrades till linguarum professor – professor i österländska språk – vid samma lärosäte hösten 1712, efter att ha varit i första förslagsrummet. Han tillträdde sitt ämbete med talet De convenientia linguæ fennicæ cum hebræa et græca, som handlade om finskans överensstämmelse med hebreiskan och grekiskan. Juslenius menade att finskan hörde till de ursprungliga språk, som vid den babyloniska förbistringen utgått från hebreiskan. Genom att fritt jämföra ord med samma betydelse i de båda språken kom han till det resultatet, att omkring 500 finska ord härstammade från hebreiskan. Han jämförde även dessa båda språks egenhet att använda suffix och den i hebréernas och finnarnas poesi förekommande parallellismen. Likheten mellan finskan och grekiskan härledde han från den omständigheten, att finnar och greker i en avlägsen forntid stått i nära beröring med varandra. I flera fall vill Juslenius inte avgöra, vilketdera språket som varit det långivande. Framställningen kan te sig lite tokig idag, men till hans försvar kan sägas att Juslenius hade goda iakttagelser beträffande finskans språkbyggnad, att han hade sinne för språkliga iakttagelser. Året därefter flydde Juslenius med hustru och barn de infallande ryssarna och begav sig till Sverige under Stora ofreden. (källa)
4. Leonard De la Rose var son till handlaren Lorens De la Rose. Han blev student vid Lunds universitet 1739 och därefter auskultant i Göta hovrätt och 1745 kommissarie där. Efter att ha verkat som stadsfiskal i Lund 1749–1751 infann han sig sommaren 1752 i Skanör där borgmästartjänsten stod ledig och anhöll om att få komma på förslag och framhävde sina tidigare förtjänster. Hans framfusighet visade sig framgångsrik, och rådmännen förde upp honom i första förslagsrummet, och han erhöll i augusti borgmästarämbetet i Skanör med Falsterbo stad. (källa)
5. Bring var preses vid prästmötet i Lund 1864 och blev teologie doktor 1868. Han blev 1876 ledamot av andliga ståndet av Nordstjärneorden. Vid biskopsvalet i Kalmar 1875 innehade han andra förslagsrummet. År 1886 utnämndes Bring till professor i praktisk teologi i Lund samt kyrkoherde i Hällestads prebendepastorat. 1888 förordnades han till ledamot av kommissionen för revision av kyrkohandboken och var 1893 medlem av kyrkomötet. Bring blev 1897 professor emeritus. (källa)
6. Efter mogenhetsexamen i Örebro 1883 blev Norberg student vid Uppsala universitet, teologie kandidat 1890 och prästvigd samma år. Efter ett par år som lärare vid Beskowska skolan i Stockholm blev han 1893 lektor i Härnösand och prebendekyrkoherde i Häggdånger. Norberg blev 1898 lektor i Strängnäs och kyrkoherde i Överselö samt var 1902–1938 domprost i Strängnäs. Han var domkapitlets vice ordförande och fungerade långa perioder som stiftets ledare på grund av biskop Ullmans höga ålder. År 1927 erhöll Norberg första förslagsrummet till posten som biskop i Strängnäs stift. Han var 1908–1934 ledamot av kyrkomötet och 1926–1932 ordförande i Prästerskapets änke- och pupillkassa. Norberg var 1901–1922 stadsfullmäktig i Strängnäs och 1919–1926 ledamot av Södermanlands läns landsting. Sin lektorskompetens förvärvade han genom avhandlingen Svenska kyrkans mission vid Delaware (1893). Dessutom författade han prästmötesavhandlingen Församlingsdiakoni och församlingsdiakonat (1903) och en levnadsteckning över sin svärfar Axel Rappe (1922). Norberg blev ledamot av Nordstjärneorden 1905 och kommendör av andra klassen av samma orden 1926. (källa)
7. Landtman blev student 1895 vid Nya Svenska Läroverket, filosofie licentiat 1905 samt docent i sociologi vid Helsingfors universitet 1910. Därefter företog han en två års resa till Nya Guinea i folkloristiskt syfte. Åren 1916–22 förestod han professuren i praktisk filosofi och uppfördes i första förslagsrummet vid dess besättande, men utnämndes ej av regeringen. Han tog verksamt del i det svenska folkbildningsarbetet i Finland och var 1922–24 riksdagsman för Svenska folkpartiet. Han var far till företagsledaren Christian Landtman. (källa)