Försvarsgrenschef Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet försvarsgrenschef

1. Efter attacken mot Pearl Harbor 7 december 1941, fick idén om bättre samordning mellan armén och flottan aktualitet. USA:s president Franklin Roosevelt mötte Storbritanniens premiärminister Winston Churchill i tillsammans med sina militära ledare i den s.k. Arcadia konferensen i Washington, DC. som pågick från slutet av december 1941 till mitten av januari 1942. Britterna hade ett organ för sina försvarsgrenschefer, Chiefs of Staff Committee. Ett bilateralt militärråd för USA och Storbritannien inrättades, Combined Chiefs of Staff och en amerikansk motsvarighet till det brittiska organet bildades, Joint Chiefs of Staff. Presidentens militäre stabschef (Chief of Staff to the Commander in Chief) storamiral William D. Leahy fungerade som JCS de facto ordförande under andra världskriget. Andra deltagare under kriget var arméstabschefen George C. Marshall, Chefen för flottan Ernest J. King samt Henry H. Arnold, chef för arméflyget. (källa)
2. I fredstid och i frågor som rör utveckling och utbildning finns under försvarsministern ministrar för respektive försvarsgren, arméministern (Secretary of the Army), marinministern (Secretary of the Navy), flygvapenministern (Secretary of the Air Force). Under dessa lyder sedan försvarsgrenscheferna, arméchefen (Chief of Staff of the U.S. Army), marinchefen (Chief of Naval Operations), flygvapenchefen (Chief of Staff of the U.S. Air Force), samt chefen för marinkåren (Commandant of the Marine Corps). Separat från dessa är kustbevakningen (United States Coast Guard, USCG), som lyder under inrikessäkerhetsdepartement (DHS). Kustbevakningen leds av chefen för kustbevakningen, (Commandant USCG). (källa)
3. I samband med Försvarsmaktens budgetunderlag för 2023, föreslogs att ledningsstaben och produktionsledningen skulle avvecklas och ersätts den 1 januari 2023 av en försvarsstab (FST). Försvarsstaben skulle utgöra överbefälhavarens stabsorgan och ledningsresurs för militärstrategisk ledning, uppdragsdialog och rapportering till regeringen, samt ansvara för krigsorganisationens förmåga, tillgänglighet och beredskap. Det senare med stöd av försvarsgrenscheferna och försvarsgrensstaberna. (källa)
4. År 1964 befordrades Wåhlin till generalmajor, varefter han var generalfälttygmästare och chef för Arméförvaltningen från och med den 1 oktober 1964 till och med den 30 juni 1968. Han var dock tjänstledig från Arméförvaltningen från och med den 1 oktober 1966 och var i stället 1966–1968 ordförande i Försvarets förvaltningsdirektion (av vilken han som tjänstgörande chef för Arméförvaltningen redan hade varit ledamot 1964–1966). Under de åren hade han också i uppdrag att utreda en samlad organisation för försvarets materialanskaffning, vilket ledde till inrättandet av Försvarets materielverk den 1 juli 1968. Han var därefter verkets generaldirektör och chef 1968–1974, varefter han inträdde som generallöjtnant i reserven 1974. Som generaldirektör lade han ned "ett omfattande arbete på att utveckla och systematisera den ofta mycket komplicerade processen vid anskaffning av materiel inom försvaret, och av särskild betydelse är, att han införde och utvecklade fasta rutiner i kontakten med försvarsgrenscheferna liksom med institutioner direkt engagerade i försvarsforskning eller i för försvaret betydelsefull forsknings- och försöksverksamhet samt inte minst med försvarsindustrin". Från 1978 var Wåhlin ordförande i den parlamentariska kommission som utredde frågor rörande flyg- och robotindustrins framtid. (källa)
5. Under det första världskriget hade Sverige ingen statlig informationsverksamhet. Det enda som fanns var ett organ för nyhetsförmedling, som ingick i folkhushållningskommissionen. Men redan hösten 1927 fick försvarsgrenscheferna i uppdrag av regeringen att gemensamt komma med förslag om en upplysningscentral i krig. (källa)