Gånga Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gånga

1. Mullvad (Talpa europaea) är ett litet däggdjur som tillhör familjen mullvadsdjur. Den lever till största delen ensam i underjordiska gångar som den gräver ut i lös fuktig jord. (källa)
2. Tallbockens larv är gulvit, längd 25-40 och 6 mm i diameter och gnager gångar 10–15 mm i diameter. Tallbockens flyghål är 6–10 mm cirkelrunda hål och dess gångar 5–8 cm in i veden. (källa)
3. Flera arter anses som svåra skadeinsekter på skogen. Larverna lever i allmänhet mellan barken och veden, men några arter gör gångar djupt in i veden. Typiskt för barkborrarna är deras speciella gångsystem under barken. Dessa är olika för olika arter, men i allmänhet uppvisas två slags gångar – dels "modergångar", gjorda av den äggläggande honan, dels från dessa utstrålande "larvgångar". (källa)
4. Det grottsystem som har den längsta sammanlagda längden av sina gångar är Mammoth Cave System i Kentucky i USA med 591 km (januari 2009). De två därefter längsta grottorna är bara runt en tredjedel så långa. Näst längst är Optimisticeskaja i Ternopil oblast i Ukraina med 230 km (januari 2009) och strax därefter Jewel Cave i South Dakota i USA med 225 km (januari 2009). Europas näst längsta grotta är Hölloch i Schweiz. Den längsta grottan i Skandinavien är Tjoarvekrájgge i Nordland, Norge, som är karterad till 21,8 km längd (januari 2009). (källa)
5. Grävlingen bor i gryt vars underjordiska gångsystem kan ha flera våningsplan, ha en diameter på 60 meter och bestå av 300 meter tunnlar och rum. De största rapporterade gryten är funna i Storbritannien och är upp till 880 meter långa. Bohålan brukar ligga så djupt att den är frostfri, flera meter under markytan. Beroende på grytets storlek finns olika många gångar in och ut ur grytet. Ett gryt används under årtionden och kanske till och med århundraden. Grävlingarna underhåller bebodda gryt fortlöpande, och nya gångar och rum grävs. Grävlingsgryt förekommer i olika storlekar, beroende på hur gamla gryten är och vilka förutsättningar grytet har för att byggas ut, samt vilken täthet den lokala grävlingstammen har. Utanför grytet har grävlingen platser för solbad och lek. Vanligen använder individerna fasta vandringsleder under natten. (källa)
6. Labyrint är ett system av gångar som ofta förgrenar sig och korsar varandra, avsett att förvirra och att vilseleda den som färdas i den. Begreppet har även fått betydelsen av "irrgång'' i allmänhet. (källa)
7. Malmgångar är av flera slag alltefter innehållet och dettas fördelning i gången, men alla karakteriserade därigenom, att de är yngre än den omgivande bergarten. Oftast övertvärar de skiktningen, men kan även gå parallellt därmed och benämnas då lagergångar. De har bildats genom fyllning av sprickor och kaviteter i bergarten. I vissa kalkstenar och dolomiter har kanaler och oregelbundna hålor uppstått genom den lösande inverkan av underjordiskt vatten. Andra bergarter har blivit genomsatta av sprickor eller sönderkrossats av rörelser i berget, så att oregelbundna mellanrum uppstått. I sådana håligheter har avsatt sig malmer och andra mineral, ofta vackert kristalliserade, de ha ditförts genom i håligheterna cirkulerande vatten, genom sublimation hydrotermala processer eller på annat sätt. Sådana malmgångar skall inte blandas ihop med de gångar av smälta, eruptiva bergarter, t.ex. andesit, basalt o.s.v., som inpressats från en magmakammare. Det finns gångar av mycket olika mäktighet, från en millimeter till flera hundra meter. Även en och samma gång växlar ofta i mäktighet, vilket beror därpå, att en rörelse eller förskjutning ägt rum hos någon av sidobergarterna. Med avseende på innehållet indelar man gångarna i enkla, som består av endast ett mineral, och sammansatta, som innehåller flera mineral. De vanligaste malmer, som förekommer i gångar, är oxider, sulfidhaltiga malmer, karbonat och sulfat, t. ex. kassiterit (tennmalm), järnglans, blyglans, zinkblände, malakit, guld och silver. Andra gångmineral (ej malmer) är kvarts, kalcit, flusspat, baryt m.fl. (källa)
8. Murmeldjur skapar komplexa tunnelsystem under jorden. Det finns permanenta gångar, tunnlar som används för tillfällig flykt och "döda gångar". Gångarna kan vara mellan 10 och 70 meter långa, men den längsta uppmätta tunneln hade en längd av 113 meter. Under sommaren ligger boets djupaste delar cirka en meter under markytan och de som används för vinterdvalan kan vara 5 till 7 meter djupa. (källa)
9. Djuret gräver gångar med en bohåla i strandkanterna, men kan också överta gångar från bisam. Tunneln är vanligen en till sex meter lång, maximal 15 meter. Sumpbävern lever i par eller familjegrupper, som kan växa till små kolonier. Unga könsmogna hannar lever vanligen ensam. Sumpbävern kan få ungar året om och får 2 till 3 kullar per år. Efter ungefär 4 månaders dräktighet (125 till 140 dagar) föder honan 1 till 14 (vanligtvis 4 till 6) välutvecklade, seende ungar. De diar i 1,5 till 2,5 månader (genomsnitt 55 dagar), och kan göra så även i vatten tack vare spenarnas placering. (källa)
10. Oxhorndyveln är en centimeterstor svart skalbagge med grönt metallskimmer. Benen är kraftiga och taggiga och fungerar som grävredskap. Välutvecklade hanar (som är i minoritet) har pannans bakre list på var sida utdragen i ett långt horn, som kröker sig utåt/bakåt över halsskölden. De flesta hanarna saknar dock liksom honorna horn. Oxhorndyveln lever i spillning, helst av nötkreatur. Liksom hos övriga Onthophagus-arter gräver skalbaggen gångar i marken under spillningshögen, med sidogångar vilka fylls med spillning. I dessa gångar läggs sedan äggen och larvutvecklingen sker under sommaren. (källa)