Synonym till gaffla
Vad betyder och hur uttalas gaffla
Gaffla uttalas gaffla -de.
Gaffla betyder (vard.) prata och käbbla.
Ordformer och varianter av gaffla
Aktiv
- gaffla
- infinitiv
- gafflar
- presens
- gafflade
- preteritum
- gafflat
- supinum
- gafflande
- presens particip
- gaffla
- imperativ
Passiv
- gafflas
- infinitiv
- gafflas
- presens
- gafflades
- preteritum
- gafflats
- supinum
Gaffla är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet gaffla
Gaffeln ingår oftast i ett matbestick som används vid förtäring av mat eller som ett köksredskap vid servering och tillagning av mat. Gaffeln är huvudsakligen spridd i Europa, Nordamerika och Sydamerika. I Asien har ätpinnar använts mer flitigt, även om gafflar ökar i popularitet. Gaffeln har generellt två, tre eller fyra spetsar. De äldsta gafflarna man har hittat har hittats i gamla Kinesiska gravar. I Romarriket användes gafflar flitigt, och det finns många exempel på romerska gafflar på museer i Europa.
Grävgrepen har breda gafflar så att den går att använda för grävning. Grepen är lämplig att använda när man gräver i hårt packad jord eller där det finns stenar och annat som gör det svårt att skära igenom jorden med en spade och där jorden håller ihop så pass bra att det räcker med 4-5 gafflar under jordbiten för att den ska hålla ihop när man lyfter upp den.
Legeringen har använts för tillverkning av gjutna eller pressade bruks- och nyttoföremål som kannor, bägare, ljusstakar, skedar och gafflar.
Vid informell dukning används i allmänhet färre redskap och fat än vid en formell dukning. Redskapen arrangeras i den ordning som middagen ska ätas. I västvärlden placeras gafflar, brödtallrik, smörkniv och servett oftast till vänster om middagstallriken. Knivar, skedar, glas, koppar och tefat placeras på den högra sidan. I formella dukningar i Armenien och Turkiet placeras gaffeln på höger sida om middagstallriken. När såsskålar och serveringstallrikar används placeras de antingen på bordet eller, mer formellt, på ett sidobord.
Också antalet bestick som användes för tranchering visar på en långt driven specialisering. Besticksuppsättningen kunde uppgå till ett tiotal delar med knivar och gafflar i olika storlekar och för olika ändamål samt en presenterspade. Den senare användes för att "presentera" (visa upp och räcka över) det som skurits upp till den gäst som skulle äta det.
Slutspelen kan kräva en hel del manövrerande för att få springarna i rätt position. Man måste hela tiden vara på sin vakt mot gafflar. Dragtvångsställningar är viktiga eftersom springaren inte kan triangulera.
En Karl Gerdhardskt begåvad filur//alstrar värme ur ironin//från klingande moll till gafflande trubadur//Grattis mannen! Henrik Dorsin.