Galaföreställning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet galaföreställning

1. Den 20 maj 1935 började kungliga gäster att anlända till Stockholm och på kvällen gav danska Det Kongelige Teater galaföreställning på Dramaten. Det danska kungaparet anlände till Landsort med Kungaskeppet Dannebrogen 21 maj som möttes av de svenska pansarskeppen Sverige och Gustav V. De eskorterades till Stockholm och ankrade på Strömmen där de hämtades av svenska kungen, svenska kronprinsparet och bröllopsparet i Vasaorden under salut. Det Kongelige Teater gav sin andra föreställning på Dramaten och på Skansen avfyrades ett fyrverkeri på kvällen. (källa)
2. Hösten 1868 firade manskören Wiener Männergesang-Verein sitt 25-årsjubileum med flera konserter och den 12 oktober hölls en galaföreställning i Sofienbad-Saal. Med anledning av firandet tog manskören tillfället i akt och förärade hedersmedlemskap åt bland andra Johann Strauss den yngre (som erkändes som en "äkta vän av föreningen och dess strävande). Även Franz Liszt, Richard Wagner och Anton Rubinstein tilldelas denna ära. Från sitt hem i förorten Hietzing skrev Strauss ett tackbrev: "Under min långa artistkarriär har jag åtnjutit många kära och upphöjda utmärkelser, men ingen har berett mig större glädje än utnämningen till hedersledamot av Wiener Männergesang-Verein, vilken med rätta kan benämnas som stoltheten i vårt musikaliska fädernesland. Vänligen ta emot min djupaste tacksamhet för denna ära liksom min försäkran att jag alltid ska vara redo med glädje och kärlek att bistå föreningen med mina modesta talanger när som den påkallas.". (källa)
3. Hon har även varit känd som initiativtagare och producent för några galaföreställningar med anledning av särskilda firanden, såsom det av riksdagen finansierade och stjärnspäckade divertissemanget som 1976 gavs på Operan inför kung Carl Gustafs och drottning Silvias bröllop (där bland annat ABBA för första gången i Sverige framförde Dancing Queen och Dellert framförde O, min Carl Gustaf) och den egna likaså stjärnspäckade 50-årsshowen på Södra teatern föregående höst. (källa)
4. Sebastians underbara missöden och äventyr: stor galaföreställning under medverkan av Gallimaufry-Theatricus hela ensemble samt många många andra (1970, svensk översättning 1980), svensk översättning: Karin Strandberg. (källa)
5. Under 1930-talet delades kvinnornas klänningar in i fem olika kategorier utifrån olika tillställningar och dess klädkod: vardagsklänning, söndagsklänning, eftermiddagsklänning, middagsklänning och galaklänning. Vardagsklänningen var det man bar till vardags och var i ett mörkt och slätt material, alternativt en kjol med tillhörande kavaj till vilken man bar en blus eller en jumper under. Klänningen eller kjolen var av kort modell och räckte precis under knäna. Den användes på arbetsplatsen, vid enkla tillställningar så som på kafferep, små vernissager samt vardagliga biograf- och restaurangbesök. Så länge tillställningen innefattade få gäster och inte innebar dans var det vanligt att bära vardagsklänningen. Söndagsklänningen var en mer arbetad modell av vardagsklänningen. Även den var i mörka färger och av kort modell, men den var av ett mer exklusivt material och användes vid tillställningar så som en större lunch, eftermiddagsmottagningar, små fester, på restaurang och konfirmationer. Ofta bar kvinnorna söndagsklänningen i samband med att männen bar kulörta kavajkostymer under till exempel en kavajskutt, det vill säga en ungdomsfest. Eftermiddagsklänningen, även kallad mellanklänningen, sträckte sig längre ner på vaderna men var inte lika lång som en aftonklänning. Klänningen var ofta i ljusare nyanser och sydd i tunnare tyg, ofta med hög krage och långa ärmar. Den kunde bäras på middagar, vid teater- och konsertbesök, på dop och tillställningar med eventuell dans. Den bars även vid begravningar med då i en svart variant. Middagsklänningen var en lång aftonklänning, ofta urringad och utan ärmar, i ljusa eller mörka färger. Under början av 1930-talet var grunden ofta enkel, med udda, nästintill absurda, detaljer. Modet samspelade mycket med den surrealistiska konsten och det var det som gav upphov till innovativa detaljer på annars enkla klädesplagg. Aftonklänningen användes på större middagar, tillställningar med dans, när männen bar smoking eller vid brist på en galaklänning. Galaklänningen var en elegant och parant långklänning som förekom i både ljusa och mörka färger och var ofta urringad och utan ärmar. Den bars vid supéer, galaföreställningar, bröllop, jubileer och stora evenemang. (källa)
6. Lördagen den 26 november framfördes gratulationer till brudparet vid en mottagning i Nordstjärneordens sal, och dagen avslutades med en musikalisk soaré i Rikssalen och supé i stora Festvåningen. På söndagen gavs en galaföreställning på Kungliga Operan av bland annat första akten av Lohengrin samt några av akterna i Figaros bröllop och baletten Sylfiderna. (källa)
7. Kungliga Teatern (Operan och Dramaten) hade under första halvan av 1800-talet monopol på scenkonst i Stockholm. De högt ställda målsättningarna för teaterns verksamhet kvarstod, även om de inte alltid omsattes i praktiken – på repertoaren stod nästan enbart sångspel, komedier och operetter. Efter Karl XIII:s trontillträde 1809 blev teatern (liksom Operan) beviljade ett anslag från riksdagen, och övergick därmed från att vara en privat kunglig angelägenhet till att bli nationalscener i ordets mer egentliga bemärkelse. Från 1815 fick teatern och Operan årliga anslag av riksdagen, men trots detta drabbades Dramaten av ständiga ekonomiska kriser, och räddades gång på gång av tillfälliga kungliga anslag. Scenen användes ofta till galaföreställningar vid bröllop inom den kungliga familjen, något som kanske var huvudanledningen till att kungligheterna gång på gång räddade teatern från undergång. Arsenalsteatern brann ner till grunden den 24 november 1825 och verksamheten flyttades till Operan, som skulle komma att dela lokal med Dramaten fram till 1863. Det ansågs dock allmänt, att Operahusets lokaler hade olämplig akustik för talpjäser, vilket kom att anses som ett problem under den tid då Operan och teatern verkade under samma tak. (källa)