Galax Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet galax

1. En galax (galaktisk) (från grekiskans γαλαξίας κύκλος, galaxías kýklos – "mjölkringen", avseende Vintergatan), är en stor samling av materia i universum, som stjärnor, gas, rymdstoft och förmodad mörk materia sammanbunden genom gravitation. De större galaxerna har cirka 1011 solmassor stjärnor, mellan en och tio miljarder solmassor interstellär gas och 1012 solmassor mörk materia. Många galaxer, kanske de flesta, inkluderar även supermassiva kompakta objekt, sannolikt svarta hål i centrum. Några av dessa kompakta objekt uppträder som aktiva galaxkärnor.
2. Den galax som solen befinner sig i är Vintergatan. Vintergata har även använts som benämning på större stjärnsystem. Vintergatan är en stavspiralgalax.
3. Uppdelningen av galaxer i olika typer eller former kan vara något missvisande då det är fråga om dynamiska processer. Edwin Hubble gjorde på 1930-talet ett system för klassificering av galaxer (Hubbles serie), med elliptiska galaxer, linsformade galaxer, irreguljära galaxer och en uppdelning av spiralgalaxer i normala spiralgalaxer och stavspiralgalaxer. Vi vet i dag att det existerar mellanformer och former som faller utanför Hubbles system då (om)bildning av galaxer är en dynamisk fortgående process.
4. De elliptiska galaxerna har praktiskt taget ingen interstellär gas, medan halten av denna sedan ökar genom spiral- och stavspiralgalaxerna från Sa eller SBa till Sd eller SBd. Då det interstellära mediet är en förutsättning för en pågående stjärnbildning följer det att de elliptiska galaxerna endast består av äldre stjärnor vilka är mindre massiva och röda, eftersom de massiva stjärnorna har kortast livslängd, medan det fortfarande pågår en stjärnbildning i spiralgalaxerna, som därigenom innehåller en större variation av olika stjärntyper. Den mesta stjärnbildningen skedde dock under den första halvan av universums historia.
5. Armarna i spiral- och stavspiralgalaxer rör sig med konstant vinkelhastighet till skillnad från själva stjärnorna och stoftet vars vinkelhastighet minskar med avståndet från centrum. Detta innebär att galaxens materia hela tiden passerar in och ut ur armarna, vilka är en form av täthetsvågor. Genom den högre tätheten sker stjärnbildningen i första hand i spiralarmarna, som därigenom kommer att innehålla ljusa blå stjärnor, vilka har en så kort livstid, omkring 10 miljoner år, att de inte hinner lämna sin spiralarm innan de exploderar som supernovor.
6. Kollisioner tycks spela en viktig roll i galaxers utveckling. De mest avlägsna galaxerna, som vi ser från en tidpunkt då universum var mycket yngre än idag, är oftast mindre än de stora galaxer som vi ser i vår närhet idag. De mycket massiva cD-galaxerna som vanligen ligger nära centrum av en galaxhop tros vara resultatet av att många mindre galaxer har smält samman. Andra galaxer kan utveckla tillfälliga svansar på grund av tidvattenskraften när de passerar nära varandra och dessa nära möten mellan galaxer sätter också igång episoder av stark stjärnbildning.
7. Observationer av spiralgalaxers rotationshastigheter tog fart 1978. Under tidigt 1980-tal stod det klart att galaxer inte roterade på samma sätt som solsystemet. En spiralgalax består av en ansvällning av stjärnor mot mitten med en vidsträckt skiva stjärnor i banor runt den centrala gruppen. Om stjärnornas banor styrs enbart av gravitationskraften, kunde man vänta sig att stjärnorna i skivans ytterkant skulle ha en mycket lägre banhastighet än de som är nära mitten. Så här ser mönstret ut i solsystemet.
8. Rymden mellan galaxerna är praktiskt taget vakuum, i genomsnitt mindre än en atom per kubikmeter. Endast några få galaxer finns för sig själva, de flesta galaxerna är genom gravitation bundna till andra galaxer och bildar galaxhopar med varierande antal galaxer. Galaxhoparna bildar sedan ännu större strukturer, så kallade superhopar med tiotusentals galaxer.
9. 2004 blev galaxen Abell 1835 IR1916 den mest avlägsna galaxen som någonsin observerats av människan. (källa)