Gallgång Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gallgång

1. ERCP (engelska: Endoscopic retrograde cholangiopancreatography) innebär endoskopi av gallgångarna och den gång som förbinder bukspottkörteln med dessa. Ett kontrastmedium injiceras och en retrograd bild av dessa gångar kan erhållas med hjälp av röntgen, vilket underlättar diagnos av vilken typ av blockering som föreligger, till exempel gallsten. (källa)
2. gallstenar som sätter sig i den gemensamma gallgången (ductus choledoccus). (källa)
3. Stora leverflundran har en komplex livscykel uppdelad i många olika utvecklingsstadier. Fullvuxna exemplar av stora leverflundran uppehåller sig i gallgångarna hos olika typer av däggdjur men allra främst hos idisslare som är deras definitiva värd. Hos slutvärden kan varje enskild individ lägga upp till 20 000 ägg per dygn som förs vidare med galla och ut med värddjurets avföring. Om äggen kommer i kontakt med vatten utvecklas de till en sorts larver kallade miracidier och kläcks inom 10-15 dagar om omgivningen är varm,minst 10ºC. Kalla väderförhållanden är ogynnsamma för äggens utveckling. Efter att äggen kläckts måste miracidierna snabbt hitta en lämplig mellanvärd i form av en sötvattenssnäcka för att kunna fortsätta sin utveckling. Galba truncatula anses vara en vanlig mellanvärd men även andra arter inom familjen Lymnaeidae kan infekteras av stora leverflundran. Efter att miracidierna har tagit sig in i sötvattenssnäckans vävnad förökar de sig asexuellt genom att bilda sporocyster. Germinalcellerna inuti sporocysterna utvecklas sedan till rediae. Ur rediastadiet utvecklas frisimmande cerkarialarver som frigörs ur snäckan. Dessa larver tar sig upp på växter kring vattenansamlingar på exempelvis betesmarker där de kapslar in sig och bildar metacerkarier, ett vilostadium, i väntan på att bli uppätna av en slutgiltig värd. I tunntarmen hos den slutgiltiga värden frigör sig larverna helt och gräver sig igenom tarmväggen för att ta sig ut i bukhålan. Efter att larverna nått levern så börjar de att livnära sig på blod och levervävnad. Larverna uppehåller sig i levern i upp till 12 veckor innan de tar sig till gallgångarna där de genomgår sitt sista utvecklingsstadium och börjar lägga ägg. Som vuxna livnär de sig på blod från vävnaderna i gallgångarna. (källa)
4. Ibland kan också gallstenar leta sig ut i gallgångarna och täppa till, vilket förhindrar galla att flöda ut i tolvfingertarmen. Detta medför gulsotsliknande symtom (hud och ögonvitor färgas gula) och är ett akut tillstånd. Operation, eller ERCP, blir då aktuellt. (källa)
5. Genom ytterligare snitt förs diverse instrument in i magen. Man brukar även göra en röntgen av gallträdet för att kontrollera så att inga gallstenar har tagit sig ut i gallgångarna. En sådan bild finns att beskåda till höger. (källa)
6. Nedre magmunnen (pylorussfinktern) portionerar maten till tolvfingertarmen (duodenum), tunntarmens första del. Galla flödar ut i tolvfingertarmen via gallgången från gallblåsan. Denna för med sig enzymer, gallsalter och bilirubin för vidare sönderdelning av födan (gallsalter sönderdelar större fettdroppar till mindre droppar varefter lipas spjälkar fetterna). I gallgången mynnar även gången från den exokrina bukspottkörteln (pancreas) ut, bukspottkörteln utsöndrar "bukspott", som består av dels buffrande bikarbonat och dels en rad enzymer, bl.a amylas, trypsinogen, kymotrypsinogen och lipas. Denna blandning av enzymer, galla och bikarbonat har ett pH-värde på ungefär 8,8. (källa)
7. I människor är bukspottkörteln ett 15–25 cm långt organ i buken och ligger bakom magsäcken och i nära anslutning till tolvfingertarmen. Bukspottkörteln kan delas in i tre regioner: Bukspottkörtelgången (ductus pancreaticus) löper genom bukspottkörteln och tömmer pankreassaft i den andra delen av tolvfingertarmen (området kallas för Vaters ampull samt ampulla hepatopancretica). Gallgången ansluter sig till bukspottkörtelgången i närheten av den punkten. Vissa personer har även en andra bukspottkörtelgång (ductus pancreaticus accessorius) som utlöper ovanför huvudgången (och gallgången) och är en embryonal rest. (källa)
8. Första stadiet hos D. dendriticum tar vid i parasitens äggstadium. Äggen förs ut via avföringen, som resulterar i att de blir uppätna av landsnäckor. Inuti snäckan kläcks äggen till miracidielarver som utvecklas till ett könlöst förökningsstadium, vilket kallas sporocyster. Sporocyster är enkelt byggda, de saknar till exempel tarm men kan ändå absorbera sin näring. I varje enskild sporocyst bildas nya ägg som utvecklas till en andra generation sporocyster. Äggen bildas genom partenogenes som innebär asexuell förökning. Väl inne i landsnäckan bildas efter tre till fyra månader talrika cercarielarver som sedan simmar till snäckans mantelhåla och sprids inneslutna i små slembollar som snäckan producerat. Metacerkarier är andra stadiet hos D. dendriticum som infaller när myran får i sig landsnäckans slem som innehåller hundratals "flundrelarver". Efter en till två månader inuti den andra mellanvärden mognar cerkarierna och utvecklas till metacerkarier. D. dendriticum är en parasit som har förmågan att ändra sin mellanvärds beteende. En eller två av flundrorna vandrar till ganglion, myrans centrala nervsystem, och kan därifrån manipulera myrans beteende. När temperaturen sjunker under 15°C mot kvällen uppvisar myran en beteendemodifiering genom att fästa sig på toppen av ett grässtrå och förblir orörlig i kataleptisk kramp, paralyserad. Beteendeförändringen ökar sannolikheten av att myran blir uppäten av den slutgiltiga värden, idisslaren. Tredje och avslutande stadiet hos D. dendriticum tar vid efter den infekterade myran blivit uppäten av en idisslare. Inne i sin slutvärd frigör sig metacerkarierna från myran och tar sig till levern via gallgångar och gallblåsa. Inne i levern utvecklas de till könsmogna hermafroditer som fortplantar sig och sprids ännu en gång via avföringen. (källa)
9. Galla (lat. bilis, gr. chole) är en gul- eller grönaktig kroppsvätska som bildas av levern, samlas upp i gallblåsan och blandas med tunntarmens innehåll. Hepatocyter, som utgör den största delen av levercellerna, utsöndrar en galla rik på gallsyra, kolesterol och organiska partiklar. Denna sammansättning späds emellertid ut innan den når gallblåsan, detta sker med hjälp av epitelceller som omger leverns samlingsrör. Gallan samlas alltså ihop i större och större kanaler för att slutligen nå den gemensamma gallgången (ductus hepaticus communis). Därefter dräneras den i gallblåsan (vesica fellea) varvid en ny koncentrationsprocess påbörjas. (källa)
10. Ett gallstensanfall är när smärta uppstår till följd av att en gallsten tillfälligt blockerar gallgången. Vanligen upplevs smärta i höger övre del av buken och den kan stråla mot axeln. Smärtan håller vanligen i sig mellan en och flera timmar. Anfallen uppstår ofta efter att personen ätit ett stort mål mat eller under natten. Upprepade gallstensanfall är vanliga. (källa)