Garveriindustri Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet garveriindustri

1. Staden har tidigare levt väldigt mycket på fisket och rederinäringen. Skånemarknaden under tidig medeltid blev orsaken till stadsbebyggelsens framväxt. Det medeltida sillfisket var av mycket stor betydelse och det är i tyska Hansestäders handlingar Simrishamns främst nämns i medeltida dokument. Under 1600- och 1700- talet var det spannmålshandel mot Blekinge, främst Karlshamn och Karlskrona, med returfrakter med trävirke. Simrishamn hade också export av kryddor, främst kummin, till främst Karlskrona. Den kambriska sandstenen exploaterades i stenbrott och användes bland annat till fästningsarbeten i Landskrona. Under 1800-talets senare årtionden utvecklades bondeseglationen till att bli handel på världshaven. Epoken inleddes med mindre fartyg byggda i mindre skala som gick i Nordsjöfart och fraktade bland annat Norrlandstimmer till England med kol i returfrakterna. Senare köpte man andrahandstonnage, som tack vare lägre svenska löner, kunde användas på handelsrutter till fjärran Östern och över Atlanten. I Simrishamn växte också fram en stor garveriindustri, Ehrnbergs läder, som dominerade stadens näringsliv från 1800-talets slut till första halvan av 1900-talet. Tidvis hade fabriken över 600 anställda.. Fisket hade i huvudsak blivit husbehovsfiske efter den medeltida storhetstiden men i samband med första världskriget ökade fisket i betydelse. Hamnen hade byggts om i början av 1900-talet men rederinäringen lades ner. Många sjömän lämnade för större sjöfartsstäder men många som stannade kvar tog upp fisket igen. Efter andra världskriget moderniserades fisket med större båtar. Under flera perioder fram till 1980-talet hade Simrishamn Sveriges största fiskeflotta och var en av Östersjöns största fiskehamnar. Kvoter och regleringar samt brist på fisk har gjort sitt till för att hålla nere östersjöfisket på låga nivåer. Numera är det i huvudsak jordbruksnäringen och viss småindustri förutom den stora turismen som håller bygden igång. Hamnen som alltid betytt mycket för stadens näringsliv byggdes ut senast 1998 med muddring och farledsfördjupning. Simrishamns hamn blev mottagningshamnen för gotländska sockerbetor sedan Gotlands sockerbruk lades ned och gotländska betor istället började köras till sockerbruket i Köpingebro. Verksamheten upphörde 2006 när sockerbruket i Köpingebro avvecklades. (källa)
2. Fès är ett viktigt handels- och hantverkscentrum, med ett fördelaktigt läge där flera handelsvägar möts. Vattenföringen i Oued Fès tillåter också om sommaren en betydande konstbevattning, och omgivningarna runt staden är rika på olivlundar och fruktträdgårdar. Staden har bomulls-, ull-, tvål- och garveriindustri, och här tillverkas även bland annat livsmedel, mattor, lädervaror (marokäng) och vapen. Hantverk idkas också i staden, huvudbonaden fez har till exempel fått sitt namn av staden och färgades ursprungligen av bär från trakten kring staden. (källa)
3. Romerska legionsläger uppfördes i området mellan 49 och 67 e.Kr. En riktig stad, växte först fram under 80-talet e.Kr., Glevum (senare: Colonia Nerviana Glevi), grundlagd av kejsar Nerva. Staden fortlevde ända in på 500-talet. Efter en period av nergång uppstod en ny anglosaxisk bosättning på platsen. Stadens tillväxt gynnades av grundläggandet av klostret St. Peter av kung Osric av Northumbria år 681. Gloucester kom senare att bli huvudstad för det anglosaxiska riket Mercia. Staden var redan ett regionalt centrum, med ett kungligt residens och mynttillverkning före Normandernas erövring av England 1066. Henrik II gav Gloucester, det första av många privilegium, och stadsrättigheterna bekräftades senare år 1605. Tidigt kom stadens välstånd att baseras på järnindustri och handel med jordbruksprodukter, redan före kung Rikard I. Senare växte en garveriindustri fram och under 1300-talet började klockgjutning att utföras i Gloucester. Mellan 1100-talet och 1500-talet blomstrade tyghandeln i staden. Staden spelade en viktig roll under de engelska krigen mot Wales och i olika inbördeskrig under medeltiden. (källa)