Synonymer till gasta
Vad betyder och hur uttalas gasta
Gasta uttalas gasta -de.
Gasta betyder (vard.) skrika och föra oväsen.
Ordformer och varianter av gasta
Aktiv
- gasta
- infinitiv
- gastar
- presens
- gastade
- preteritum
- gastat
- supinum
- gastande
- presens particip
- gasta
- imperativ
Passiv
- gastas
- infinitiv
- gastas
- presens
- gastades
- preteritum
- gastats
- supinum
Gasta är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet gasta
De första skriftliga svenska beläggen för att namnet Jöns används pejorativt är från 1619 i Bullernaesius Om lögnen där uttrycket jönshop används: "(Vi skola icke) giffwas widh hwadh Joens hopen, thet är, en hoop medh gastar och glopar bladra." Såväl Carl Michael Bellman som Johan Henric Kellgren och Gustaf Fröding använder namnet pejorativt i sina verk. I Svenska akademiens ordbok från 1934 förklaras denna användning med att Jöns var "ett typiskt plebejnamn", det vill säga ett namn som var vanligt bland allmogen men inte bland högreståndspersoner. Det förekommer också att namnet används som synonym till stackare, det vill säga en vanlig enkel människa i motsats till "finare" och mer välbeställda personer Jämför Laura.
Enligt Völuspá skall inget armod ha funnits i världen innan de tre nornorna anlände från Jotunheim, och det är som en följd av detta gudarna skapade dvärgarnas skara. En ansenlig del av dikten (Dvergatal) består av ett uppräknande av olika dvärgars namn. Snorre berättar att innan de gavs förstånd och mänsklig skepnad ska de ha varit maskar i jätten Ymers kött. De beskrivs i allmänhet som små, fula, med långa näsor, smutsbrun hy och dagskygga. Vissa dvärgar har namn som antyder att de ursprungligen kan ha tänkts som dödsandar eller förfädernas gastar (Nár, lik, Bláinn, blå (dödens färg), Dáinn, död). Genom en magisk hatt (dvärghatt eller huliðshjálmr) eller ibland en mantel kunde de göra sig osynliga. I Alvíssmál lurar Tor dvärgen Allvis (Alvíss) att förkunna sitt stora kosmologiska vetande så länge att solen går upp och Allvis blir till sten. I andra berättelser verkar dvärgarna dock vara opåverkade av solens strålar.
En strandvaskare eller strandgast är inom folktron en drunknad person som går igen. Till dessa hörde döda sjömän som aldrig blivit hittade eller flutit i land och därför ej heller fått en kristen begravning. När det stormade kunde man höra deras osaliga andar gasta utifrån havet.
Gasta på Engelska
- shout