Gasta Synonymer Betyder Uttal

• gapa
• hojta
• skrika
• skråla
• vråla

Hur används ordet gasta

1. Enligt Völuspá skall inget armod ha funnits i världen innan de tre nornorna anlände från Jotunheim, och det är som en följd av detta gudarna skapade dvärgarnas skara. En ansenlig del av dikten (Dvergatal) består av ett uppräknande av olika dvärgars namn. Snorre berättar att innan de gavs förstånd och mänsklig skepnad ska de ha varit maskar i jätten Ymers kött. De beskrivs i allmänhet som små, fula, med långa näsor, smutsbrun hy och dagskygga. Vissa dvärgar har namn som antyder att de ursprungligen kan ha tänkts som dödsandar eller förfädernas gastar (Nár, lik, Bláinn, blå (dödens färg), Dáinn, död). Genom en magisk hatt (dvärghatt eller huliðshjálmr) eller ibland en mantel kunde de göra sig osynliga. I Alvíssmál lurar Tor dvärgen Allvis (Alvíss) att förkunna sitt stora kosmologiska vetande så länge att solen går upp och Allvis blir till sten. I andra berättelser verkar dvärgarna dock vara opåverkade av solens strålar. (källa)
2. De första skriftliga svenska beläggen för att namnet Jöns används pejorativt är från 1619 i Bullernaesius Om lögnen där uttrycket jönshop används: "(Vi skola icke) giffwas widh hwadh Joens hopen, thet är, en hoop medh gastar och glopar bladra." Såväl Carl Michael Bellman som Johan Henric Kellgren och Gustaf Fröding använder namnet pejorativt i sina verk. I Svenska akademiens ordbok från 1934 förklaras denna användning med att Jöns var "ett typiskt plebejnamn", det vill säga ett namn som var vanligt bland allmogen men inte bland högreståndspersoner. Det förekommer också att namnet används som synonym till stackare, det vill säga en vanlig enkel människa i motsats till "finare" och mer välbeställda personer Jämför Laura. (källa)
3. Ordet gast används i stora delar av södra Sverige som ett samlingsnamn för påstådda övernaturliga företeelser som spöken. De kunde höras vid havet (gastarop i Halland) och kunde vara sjömän som lämnat jordelivet men inte fått en trygg tillvaro på andra sidan då de drunknat och inte blivit begravda. Från fornsvenskans gaster, troligen av frisiska gást. Jämför tyskans Geist (som ingår i ordet poltergeist, se nedan) och engelskans ghost. (källa)
4. En strandvaskare eller strandgast är inom folktron en drunknad person som går igen. Till dessa hörde döda sjömän som aldrig blivit hittade eller flutit i land och därför ej heller fått en kristen begravning. När det stormade kunde man höra deras osaliga andar gasta utifrån havet. (källa)