Gatuarbete Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gatuarbete

1. De första försöken med en fontän i Stockholm går tillbaka till 1600-talets slut. Tanken att anlägga en så kallad "vattenkonst" i Kungsträdgården hade väckts redan kring 1651 då trädgården skulle nyordnas av drottning Kristinas franske trädgårdsarkitekt. År 1694 påbörjades ett vattenledningsarbete som skulle förse en springbrunn i Kungsträdgården med vatten från sjön Träsket i nordöstra Stockholm, en sträcka på cirka två kilometer fågelvägen. Initiativet kom från den kunglige trädgårdsmästaren Johan Hårleman, som planerade och utförde anläggningen. Ledningen, som var Sveriges första fungerande, längre vattenledning, bestod av trärör (genomborrade stockar) med en inre diameter av 8 till 9 tum (cirka 20 centimeter). Vid gatuarbeten på bland annat Stureplan har man hittat rester av dessa enkla ledningar. De förvaras numera på Stockholms stadsmuseum. (källa)
2. År 1612 beslutades att bygga en vallgrav med utanpåverk vid östra brofästet för att på så vis skydda bron. En del av vallgraven som anlades sträckte sig genom det som i dag är Kapsylparken. Den konstgjorda ö, även kallad "skans" som skapades när man byggde vallgraven, kom naturligt att kallas för Österskans. Vattnet som vallgraven fylldes med kom från Nissan. Vallgraven är borta sedan länge och vid Österskans ligger i dag busstation Österskans som är en knutpunkt för stadens lokalbussar. En del av utanpåverket finns fortfarande att beskåda vid Kapsylparken. Vid gatuarbeten vid närliggande Fredsgatan våren 2008 påträffades lämningar från den gamla befästningen. (källa)
3. Den första vattenledningen i Stockholm byggdes 1694 på initiativ av Johan Hårleman. Vattenledningen var inte tänkt att försörja stadens befolkning, utan vattnet skulle ledas från Träsksjön mot en kunglig lustträdgård (nuvarande Kungsträdgården) och dess fontäner. Ett kopparstick från år 1700 visar visserligen en sprutande fontän i Kungsträdgården, men om det verkligen såg ut så är oklart. Det blev många reparationer och besvärliga grävningar. Ledningen konstruerades av genomborrade stockar, men skarvarna läckte alltför mycket och man lyckades inte bemästra den tekniska aspekten med att pumpa upp de vattenmängder som krävdes. Vid gatuarbeten har dessa enkla rör påträffats, och delar av dem förvaras på Stockholms stadsmuseum. (källa)
4. Atterberg blev elev vid Teknologiska institutet 1867 och avlade avgångsexamen 1871. Han var ritare hos ingenjör Carl Hammar 1871–1872, nivellör vid Bergslagernas Järnvägar 1872–1873, anställd vid Stockholms kajbyggnader 1873–1874, nivellör vid Oxelösundsbanan 1874, ritare vid AB Atlas i Stockholm 1874–1875, arbetsledare vid ombyggnaden av Vattholma bruk 1875 och vid byggandet av Vasabron i Stockholm 1876, distriktsingenjör vid Stockholms gatuarbeten 1876–1899, stads- och hamningenjör i Karlshamn 1899–1901 och i Luleå 1901–1904. Han var därefter verksam som konsulterande ingenjör. (källa)