Gatubredd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gatubredd

1. År 1827 beslutade Berlins magistrat att en plan för bebyggandet av stadens omgivningar skulle tas fram, då staden vid denna tid växte kraftigt innanför den befintliga tullmuren. Det preussiska inrikesministeriet var ansvarigt för planerna och hade redan framställt en plan för bebyggelsen innanför murarna. Det ansvariga överbyggrådet Johann Carl Ludwig Schmid delade upp Berlins omgivningar i fem olika planområden, numrerade medurs. Prenzlauer Berg kom därmed helt och hållet att falla inom planområde I. Planen utgick från de vid denna tid redan befintliga landsvägarna ut från Berlin, dagens Schönhauser Allee, Prenzlauer Allee och Greifswalder Strasse, men planerade en dubbling av gatubredden. Storleken för de planerade tomterna var avsedd för en glesare bebyggelse med trädgårdar. Schimd färdigställde sin plan 1829 och den godkändes av kung Fredrik Vilhelm III påföljande år. Då det enligt planen skulle uppföras många breda gator och torg på mark som skulle konfiskeras från markägarna utan ersättning, kom planen dock att misslyckas på grund av lokalt politiskt motstånd. (källa)
2. Planområdet omfattade 250 hektar och planerades för 11 000 lägenheter och 350 000 m² för nya verksamheter. Planen inspirerades av den klassiska innerstadens mönster med Lindhagenplanen och esplanadsystemet som förebild i kvartersmått, gatubredder och hushöjder. (källa)
3. Majoriteten av befolkningen bodde i små byar. Deras hem bestod, liksom under tidigare århundraden, av hyddor med halmtak och ett eller två rum, men mot slutet av denna era var taken även täckta av takpannor. Möblerna var enkla och pallar var vanligare än stolar. Väggarna i dessa hus var av korsvirke och lerklinat flätverk eller tegel eller sten, vilket var vanligare bland den rikare delen av befolkningen. Lerkliningen var ofta färgad med slamfärg, vilket gjorde den vit, och korsvirket målades ofta med svart tjära för att hindra att det ruttnade. Tegelstenarna var handgjorda och tunnare än dagens tegelstenar. Träbalkarna var uthuggna för hand, vilket gör det lätt att skilja på tudorhus och hus i tudorstil, då äkta tudorhus inte har raka balkar. Övervåningarna på tudorhus var ofta större än och sköt ut över bottenvåningen, detta skapade mer utrymme på övervåningen medan man behöll den maximala gatubredden. (källa)