Gatunät Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gatunät

1. Broadway (bokstavligen: "breda vägen") sträcker sig från Battery Park vid Manhattans södra ände och fortsätter norrut parallellt med Hudsonfloden. På södra Manhattan bosatte sig som första européer nederländare i kolonin Nieuw Amsterdam och de skapade den stora landsvägen Broadway norrut från den då blygsamma staden vid Manhattans södra udde. Manhattans ursprungsbefolkning kallade vägen för Wickquasgeck och använde den för kontakter med nybyggarna. Möjligen fanns redan en stig här när den holländska bosättningen skapades. Först på 1800-talet bebyggdes större delen av Manhattan med dagens regelbundna gatunät, men Broadway behölls med sin gamla sträckning. Den är därför ett undantag från det sedvanliga rätvinkliga gatusystemet som annars karakteriserar Manhattan. (källa)
2. Nyköping bestod under medeltiden nästan uteslutande av träbebyggelse. Gatunätet var annorlunda och endast Vattugränd, som går diagonalt mellan två gator på Väster, kan idag sättas i samband med det medeltida gatunätet. Stadsbebyggelsen var koncentrerad till den västra sidan av ån. Öster om ån var bebyggelsen koncentrerad i området kring Allhelgonakyrkan som då kunde betraktade mer som en by, ej som stadsdel. (källa)
3. Frans Herman Wolff från Tyskland öppnade år 1862 stenbrytning och detta blev startskottet på stenhuggeriets unika möjligheter. Hans plan var att leverera en enorm mängd byggstenar till tyska staten. Men marken tillhörde tjurköborna Carl Magnus och Sven Peterson. Frans Herman Wolff skrev ett köpekontrakt med markägarna. Centrum för stenbrytningen blev herrgården. Sedan ökade företaget stenbrytningen, och det kom senare att omfatta praktiskt taget hela ön. För att företaget skulle kunna bryta denna stora mängd sten behövdes rätt utrustning. Det viktigaste för företaget var att de hade rätt antal arbetare, för att arbetet gjordes för hand. Verktygen som de anställda hade var endast en hammare och en mejsel. År 1876 ökade företaget arbetsstyrkan med 125 tyska och 75 italienska utlärda stenhuggare. Idag bor det ättlingar till italienarna på Tjurkö. De kan återberätta historien om de första invandrarna på Tjurkö. Anledningen till att Tjurkö stenhuggeri anställde invandrare var att de var experter inom detta område. Medan invandrarna utförde sitt jobb förmedlade de också sin kunskap till resten av arbetarna. Mellan åren 1870-1890 var arbetsstyrkan 800 man. Nu hade företaget det rätta antalet arbetare. Produktionen blev enorm och när man som företag betalade liten lön till sina anställda, blev det en stor vinst för företaget. Början av 1870-talet blev stenhuggeriets storhetstid. Detta i samband med gatunätets förbättring samt utbyggnad av de tyska städerna. Det behövdes obegränsade mängder av gatsten och Frans Herman Wolff hade beredskap att leverera den mängd sten som krävdes. Tidigare hade företaget endast tillverkat byggsten. Stenarna blev nu i ett mindre format, men å andra sidan blev produktionen fördubblad. (källa)
4. En gångstig – ibland kallad "Allmänningen" och ibland "Gatan vid skogen" – hade löpt längs den grönskande sluttningen och den populära samlingsplatsen i ekdungen. Nu ersattes den med en ny gata, som mynnade vid Kungsgatan och som väl anknöt till det reguljära gatunätet. Den döptes först till "Nygatan", men fick senare sitt nuvarande namn "Ekelundsgatan". Gatan nämns första gången 1699 då "Åthskillige af Borgerskapet, som boo under Ekeskogen, Supplicerade att få nampn på dheras gata..., här på resolverade Magistraten att gatan må kallas Eekelundszgatan". Den blev därmed den sista gatan att döpas under 1600-talet i Göteborg. (källa)
5. Ikeas fastighet fick beteckningen Kurvan och Esso-hotellet blev Radien. Kvartersbeteckningar efter geometriska begrepp fortsatte sedan med bland annat Diagonalen, Kvadraten, Rektangeln, Sekanten, Pyramiden och Segmentet. Även det interna gatunätet fick liknande namn som Diagonalvägen, Modulvägen och Tangentvägen. Den första stadsplanen för en del av Kungens kurva fastställdes 1962. Därefter har flera nya detaljplaner tillkommit, de senaste upprättades 1991 och 1995. De kommer att uppföljas av ytterligare detaljplaner som har till syfte att möjliggöra Kungens kurvas framtida utveckling. (källa)
6. I Sverige var städernas byggnadsordningar gällande fastigheternas och stadsmiljöns utformning ofta baserade på kontinentala, framförallt tyska, förebilder. Det svenska ordet hyreskasern är en direkt översättning av tyskans Mietskaserne. Liksom i Tyskland byggdes under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet även i Stockholm, Malmö, Norrköping och andra större städer hyreskaserner i kvarter formade av ett rutigt gatunät. (källa)
7. Modern stadsplanering i dagens mening uppstod under renässansen. Avgörande för den nya tidens planering var upptäckten av centralperspektivet. Stadsplanering koncentrerade sig i fortsättningen på städernas visuella intryck. Radialplanen var ett sätt att ge staden både estetiska och praktiska kvalitéer. Idéerna omsattes i idealstaden Palmanova som uppfördes i slutet av 1500-talet. Palmanova var en fästningsstad som fick en radialplan med gator som strålar ut från ett centralt torg och tvärgator som bildar koncentriska ringar. Det gav inte bara estetiska fördelar utan även praktiska, främst snabb kommunikation mellan stadens centrum och alla delar på det omgivande stjärnfortet. Radialplan med stjärnfort realiserades bara vid några få nygrundningar. Även rätvinkliga gatunät med rutnätsplaner förekom bland idealprojekten. (källa)
8. Kungsholmen var fram till 1700-talet i stort sett obebyggd. O.J. Gjödings "Chartan öfwer Kungsholmen eller Stockholms wästre malm" visar slotten Hornsberg och Christinæberg i nordvästra delen av ön. Mot sydost syns början av ett planerat gatunät med några huvudgator (räknade från norr till söder) som Reparebansgatan (nuvarande Fleminggatan), Stora Kungshomsgatan (nuvarande Kungsholmsgatan) och Hantwärkaregatan (nuvarande Hantverkargatan). I slutet av 1800-talet genomförde Albert Lindhagen den stadsplan (Lindhagenplanen) som fortfarande präglar Kungsholmens stadsbebyggelse. (källa)
9. Än i dag gäller, att från centrala Neapel skjuter den lilla halvön Santa Lucia ut i Neapelbukten. På denna halvö finns dels en pittoresk gammal borg, Castel dell'Ovo (byggd 1128), dels en liten skyddad hamn för mindre fartyg och småbåtar. Egentligen tycks borgen ligga på en liten ö, som via en kort bro fogats samman med centrala Neapels gatunät. Det är viktigt att betona, att den ursprungliga sången inte alls nämner helgonet, utan handlar om denna ö eller halvö, som är vackrast från sjösidan och därför bäst bör beskådas på litet avstånd ifrån en båt. I bakgrunden har man även vulkanen Vesuvius och det hänförande landskapet runt omkring som en vacker inramning. (källa)