Generalstabskår Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet generalstabskår

1. Under krigsåren tjänstgjorde han bland annat vid beredskapsorganiserade armékårs- och fördelningsstaber, genomgick Krigshögskolan (KHS) 1941–1943, blev kapten 1942, aspirant vid Generalstabskåren och kapten vid densamma 1945. Under de närmaste efterkrigsåren var han placerad vid Arméinspektionens centralavdelning och Arméstabens organisationsavdelning, samtidigt som han undervisade vid Krigshögskolan i taktik och stabstjänst och en kortare tid även vid Flygkrigsskolan. 1949 utnämndes han till kapten vid Västernorrlands regemente (I 21), 1951 till major och 1955 överstelöjtnant i Generalstabskåren. 1953–1957 var han avdelningschef vid försvarsstaben. 1957 återvände Almgren till trupptjänst som överstelöjtnant och utbildningsofficer vid Hälsinge regemente (I 14), innan han 1960 utnämndes till överste och chef för Jämtlands fältjägarregemente (I 5). (källa)
2. Vid 17 års ålder blev han 1939 volontär vid Västerbottens regemente. Efter avlagd studentexamen vid Försvarets läroverk 1947 och officersexamen 1948 kom Jonsson 1949 som fänrik till Kiruna och Arméns jägarskola. Han blev löjtnant 1950 och efter utbildning fallskärmsjägartjänst 1951 tjänstgjorde han vid Arméns fallskärmsjägarskola i Karlsborg 1952-53. År 1954 återvände Jonsson till tjänst vid Arméns jägarskola innan han 1958 på påbörjade utbildning vid Försvarshögskolan i Stockholm. Efter avslutad utbildning var han generalstabsaspirant 1963-65 och blev kapten i Generalstabskåren 1965 och från 1964 placerad som detaljchef vid Arméstabens taktikavdelning. Jonsson blev major i Generalstabskåren 1966 och redan samma år återkom Jonsson till Kiruna som chef för Arméns jägarskola. År 1968 befordrades han till överstelöjtnant i samma placering och efter befordran till överste 1973 blev han befälhavare för Kiruna försvarsområde och två år senare samtidigt chef för Lapplands jägarregemente. År 1979 befordrades Jonsson till överste av 1:a graden och tillträdde som chef för Dalregementet och Kopparbergs försvarsområde. Efter pensionering 1982 var Jonsson deltidsanställd som chef för fredsutbildningen av förbandschefer i försvaret 1983-1988. Han var ordförande i den så kallade sabotageutredningen 1984-1985. (källa)
3. Generalstab är i många länder benämningen på den högsta militära operativa staben för landets krigsmakt. I Sverige upphörde Generalstaben 1937, varvid uppgifterna övertogs av främst Försvarsstaben, Arméstaben och Generalstabskåren. (källa)
4. Wåhlin föddes som son till bankdirektör Per Wåhlin och dennes hustru Tora Wåhlin (född Melin). Han avlade studentexamen i Stockholm 1932. Han avlade officersexamen vid Krigsskolan 1935 och utnämndes samma år till fänrik i fortifikationen, varefter han gick Allmänna fortifikationskursen vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1936–1938, befordrades till löjtnant i ingenjörtrupperna 1938 och studerade vid Krigshögskolan 1940–1942. Han befordrades till kapten i Generalstabskåren 1944, tjänstgjorde vid Försvarsstaben 1944–1946 och var lärare vid Krigshögskolan 1946–1951. Efter trupptjänst vid Bodens ingenjörkår utnämndes han till major i ingenjörtrupperna 1953, var chef för Utrustningsavdelningen i Arméstaben 1953–1959 och gick Allmänna kursen vid Försvarshögskolan 1954. Han befordrades 1959 till överstelöjtnant och var chef för Arméns fältarbetsskola 1959–1961, varefter han befordrades till överste 1961 och var chef för Sektion I vid Arméstaben 1961–1963. Under år 1963 var han sekundchef vid Livregementets grenadjärer. (källa)
5. Fram till 1990 var chefen för Arméstaben även chef för Generalstabskåren, då den upphörde som särskild personalkår. Den 30 juni 1994 upplöstes och upphörde Arméstaben som stab och myndighet. I dess ställe bildades den 1 juli 1994 Arméledningen ingåendes i det nybildade Högkvarteret. Arméstabens siste chef blev Lennart Rönnberg. (källa)
6. Armén hade 11 kårer, arméns generalitet, generalstabskåren, arméns tekniska kår och åtta truppslagskårer. (källa)
7. Tånneryd avlade officersexamen vid Krigsskolan 1966 och utnämndes samma år till fänrik vid Västernorrlands regemente, där han tjänstgjorde 1966–1978. Han gick Allmänna kursen vid Militärhögskolan 1973–1974 och Fortifikationstekniska kursen där 1976–1978. Han befordrades till major i Fortifikationskåren 1978 och tjänstgjorde vid Fortifikationsförvaltningen 1978–1980, varpå han inträdde i Generalstabskåren 1980 och tjänstgjorde vid Arméstaben 1980–1982. Åren 1982–1988 tjänstgjorde han vid Försvarsdepartementet: som departementssekreterare 1982–1985 och som departementsråd och chef för Administrativa enheten i Sekretariatet för säkerhetspolitik och långsiktsplanering i totalförsvaret 1985–1988. Han var chef för Försvarsmedia 1988–1990. Tånneryd var generaldirektör för Försvarets civilförvaltning 1990–1994, för Värnpliktsverket 1994–1995 och för Totalförsvarets pliktverk 1995–2001. (källa)
8. Creutzer avlade officersexamen vid Kungliga Krigsskolan 1940 och utnämndes samma år till fänrik vid Gotlands artillerikår. Han gick Högre kursen vid Artilleri- och ingenjörhögskolan 1945–1947 och befordrades till kapten i Generalstabskåren 1949. År 1958 befordrades han till major, varefter han var stabschef i VII. militärområdet 1961–1964, befordrad till överstelöjtnant 1963. Åren 1959–1962 var han sekreterare i 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov, varpå han 1964–1966 var utredare för inskrivning och personalredovisning vid krigsmakten. År 1965 befordrades han till överste. Han var chef för Centrala värnpliktsbyrån 1966–1968 och chef för Värnpliktsverket 1968–1983. Han befordrades till generalmajor 1974 och inträdde i reserven 1983. (källa)
9. Hugemark tog studentexamen 1955, officersexamen vid Kungliga Krigsskolan 1958 och blev samma år fänrik vid Värmlands regemente (I 2). Han gick 1966–1968 stabskursen vid Militärhögskolan (MHS), blev 1970 kapten i generalstabskåren och var 1970–1973 detaljchef vid Försvarsstaben, 1972 befordrad till major. Åren 1973–1974 var han kompanichef vid I 2, 1974 lärare i taktik vid MHS och 1975–1981 lärare i strategi där, efter att 1975 ha blivit befordrad till överstelöjtnant. Han genomgick 1979 Försvarshögskolan, tjänstgjorde 1981–1982 vid Arméstaben och var 1982–1984 bataljonschef vid I 2. Åren 1984–1993 var han chef för Militärhistoriska avdelningen vid MHS, 1985 utnämnd till överste. (källa)
10. Under åren 1924–26 var Uggla aspirant vid Generalstaben. Han utnämndes till kapten 1925 och var under åren 1926–30 lärare i gymnastik vid Krigsskolan. Kapten vid regementet 1926-10-29 fr o m 1926-11-01. Från 1930 var Uggla adjutant hos H K H Kronprinsen. Uggla utnämndes 1931 till kompanichef vid Krigshögskolan och 1933 till major i armén. 1934 tjänstgjorde Uggla som major vid Norrbottens regemente och 1935 som överadjutant och major vid Generalstaben. 1937 utnämndes han till överstelöjtnant i armén samt överadjutant och överstelöjtnant vid Generalstabskåren. Samtidigt utnämndes Uggla till överstelöjtnant vid Livgrenadjärregementet. 1938 blev Uggla förordnad att vara överste och sekundchef för Göta livgarde och 1939 blev han Överste i armén. (källa)