Generationskamrat Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet generationskamrat

1. Rydstedts dikter har förblivit aktuella i motsats till flera generationskamraters. År 2016 publicerades antologin 20 röster om Anna Rydstedt. Hennes poesi beskrivs bland annat där av hennes vän och biograf Jan Olov Ullén som "för tillbakadragen och för egenartad" för att få ett egentligt erkännande. Systersonen Rudolf Rydstedt lyfter fram Anna Rydstedts mörkare sidor: "min moster, en snäll person med glasögon som lyssnade noga och tog allt på för stort allvar.". (källa)
2. I början av sitt eget författarskap på 1880-talet var Levertin liksom August Strindberg en del av den unga naturalismen, men han blev starkt påverkad av den romantiska och bakåtblickande tonen i Verner von Heidenstams första diktsamling Vallfart och vandringsår (1888). Levertin och Heidenstam kritiserade naturalismen i en gemensam pamflett, Pepitas bröllop (1890), och trots att Levertin i motsats till många generationskamrater aldrig övergav sin vetenskapliga och materialistiska historiesyn skulle han från denna tid och framåt kanalisera det mesta av sin litterära energi i romantisk diktning med medeltidsteman. (källa)
3. Kagel demonstrerar och iscensätter här lyssnandets och musikskapandets mekanismer, varigenom över- och respektive underdrifterna skapar komik. I förgrunden står en kritik av operaverksamheten enligt Kagels motto: "Musikverksamheten är ofrivilligt komiskt." Statsteaterns sönderfall i enskilda allt mer specialiserade områden dras in absurdum och man upptäcker då förhärskande grundmönster, nämligen de såväl vokala som instrumentala maktåtbörderna. Såtillvida är Staatstheater även ett slags samhällskritik, en framställning av staten som teater, där Kagel till skillnad från sina generationskamrater Hans Werner Henze och Luigi Nono, inte går till direkta angrepp, utan agerar som den eftertänksamma kritikens mästare. Kagels verk kan misstolkas som en parodi och tonsättaren betonade därför i sitt förord till verket att det inte så mycket handlar om "en operaparodi som om en kärleksförklaring till operan". (källa)
4. När Ekedahl ställde ut för andra gången i sitt liv 1998, samma år som han fyllde 90 år, väckte det en berättigad sensation. Hans utställning var en färgexplosion som med ens ställde honom i främsta ledet bland skildrare av det östgötska landskapet. Under mer än 60 år hade han samlat sina målningar som skissmaterial, oftast liggande i högar med måleri på båda sidor av duken. Endast ett fåtal personer hade sett hans måleri i ateljén och han hade hållit sig väl dold för utomståendes granskande blickar. Han växte upp i Linköping och gick på den Tekniska skolan i staden. Som ung tecknade och målade han och gjorde tidiga illustrationer, som han sålde till bland andra Östgöta Correspondenten. Efter två år på Konstskolan fortsatte Ekedahl på Konstakademien 1930. Där hade han i början Gösta von Hennigs som lärare och senare kom han att tillhöra Otte Skölds elever i måleri, medan Albert Engström var hans lärare i teckning. För Hökerbergs förlag gjorde han en rad bokomslag, vilket hjälpte upp ekonomin. Det var den blonda färgromantiken i Matisseskolans efterföljd med det svenska landskapet som motiv, som Ekedahl i likhet med sina generationskamrater sökte sig till. Några målningar från ateljén i Gamla stan med Västerlånggatans myllrande liv eller hustakens mångfald av former visar en påfallande frihet i form och rytm, som tillsammans med hans fria sätt att behandla färgen gör dessa målningar till ypperliga exempel på hans självständighet som målare. I en målning med blå hustak har den expressiva färgbehandlingen nästa blivit våldsam liksom i Kärna kyrka, där den vita kyrkans fasta form bryts av solljus och skuggor i en kraftfull färgskala. Det är starka målningar som kan jämföras med Göteborgskoloristernas men också med en tidigare generation färgexpressionister som Tor Bjurström och Gösta Sandels. (källa)
5. Tillsammans med åtta generationskamrater från Kungliga konsthögskolan, Gösta Gierow, Karl-Erik Häggblad, Bengt Landin, Lars Lindeberg, Göran Nilsson, Philip von Schantz, Nils G Stenqvist och Pär Gunnar Thelander bildade han IX-gruppen 1964-2000 vars mål var att sprida den grafiska konsten. (källa)
6. Dejneka fick sin utbildning vid konstskolan i Charkov i Sovjetrepubliken Ukraina 1915-17 och var liksom de flesta av sina generationskamrater engagerad i de samtida revolutionära skeendena. Han arbetade med konst inom Röda armén 1919-20, under inbördeskriget, och vidareutbilade sig senare vid Konsthögskolan VHUTEMAS i Moskva. (källa)
7. Efter 1900 kom han också, trots sina försök att följa de nya idealen i flera kraftfullt utformade profanbyggnader, att helt stå i skuggan av generationskamrater som Carl Westman, Ragnar Östberg och andra inom den så kallade nationalromantiska riktningen. De angrepp han fick utstå som en av företrädarna för den efter sekelskiftet förkättrade åttiotalsarkitekturen, liksom uteblivandet av mera spektakulära uppdrag, fördystrade starkt hans sista år. (källa)