Glädja Synonymer Betyder Uttal

• behaga
• roa

Hur används ordet glädja

1. Gläd dig, gläd dig, du köpta själ. (källa)
2. Glatt (vattendrag i Schweiz, lat 47,63, long 8,48), 47.63333°N 8.48333°Ö / 47.63333. (källa)
3. Histaminet utsöndras kontinuerligt, men extra mycket vid vissa tillstånd, och endast i vaket tillstånd. Det agerar på många plan i kroppen och nervsystemet. Det påverkar immunförsvaret, mag-tarmsystemet, glatt muskulatur, glukoneogenes och som frisättare av signalsubstanser. I centrala nervsystemet påverkar histaminet vakenhet och nyfikenhet, samt inlärning, minne och dygnsrytm. (källa)
4. Ämbetsmannen Kovaljov håller på att rakas. Han ser glatt fram emot ett erotiskt äventyr och anmärker på barberarens stinkande händer. När barberaren senare återvänder hem hittar han en näsa i det nybakta brödet. Hans fru jagar ut honom ur huset. Han försöker bli av med näsan och kastar den i Neva. Kovaljov vaknar upp ur en angenäm dröm och upptäcker att han inte längre har någon näsa. Han ger sig ut på jakt efter sin näsa och träffar på den i Kazankatedralen i gestalt av ett statsråd. Han ber den underdånigt att återvända till honom, men blir avsnoppad av näsan, som sedan försvinner. (källa)
5. Berättelsen börjar med att Tipton Plimsoll och hans nye bekantskap Wilfred Allsop, kusin till hans tilltänkta hustru, vaknar upp i häkte i New York efter en blöt natt. En vänlig konstapel hjälper Plimsoll ringa sitt enda tillåtna samtal vilket går till lord Emsworth som befinner sig i staden för att gifta bort sin syster Constance. Då en börskrasch precis inträffat missförstår den tankspridde lorden Plimsolls prat om att han inte har några pengar (på sig) och tror denne förlorat all på börsen. Hemma på Blandings försöker Galahad under tiden medla mellan kärleksparet Sam och Sandy som haft en fnurra på tråden. Dame Daphne Winkwood och lordens syster Hermione har också slagit sig ned på Blandings för stunden, vilket inte precis gläder lord Emsworth vid hemkomsten. Då han i förbifarten nämner att Plimsoll förlorat alla sina pengar ser Hermione genast till att tvinga Veronica slå upp förlovningen. Samtidigt anländer Sam till Market Blandings för att försöka träffa Sandy men råkar av en slump stjäla hovmästaren Beach silverrova under ett besök på krogen Emsworths Vapen. Det hela slutar med att han slår ned konstapel Evan och stjäl dennes cykel. Samtidigt som en lätt berusad Allsop (som tyvärr råkar tappa pluntan i Dronningens ho) vågar bekänna sin kärlek för Monica så har Galahad all möda i världen med att förhindra att Tipton läser Veronicas brev. Galahad smugglar in Sam på Blandings och presenterar honom som lord Emsworths favoritförfattare, Augustus Whipple. Hans aktier hos lorden stiger än mer då han genast ser att den arma dronningen är berusad. Galahad har även här möda med att dölja Sams verkliga identitet. Ytterligare en rad större och mindre förvecklingar följer innan Galahad lyckas lösa alla fnurrorna mellan kärleksparen. Lord Emsworth blir dessutom så pass karsk så berättelsen slutar med att Hermione och hennes väninna Daphne lämnar slottet med löfte om att aldrig komma tillbaka, till brödernas enorma lättnad. (källa)
6. Crusenstolpe liknar tre av Sveriges främsta skådespelerskor under 1820-talet, Sara Torsslow, Charlotta Eriksson och Elisabet Frösslind, vid en ros eller tulpan, en jasmin eller tusensköna och en lilja eller förgätmigej, Torsslow ansågs representera "det djupt skakande", Eriksson "det milda behaget och den kvinnliga älskvärdheten", och Frösslind "det småtäcka, det småkvicka, det naiva". Som person beskrivs hon som intelligent, opåverkad av smicker och avund, utan högfärd och inbilskhet, flitigt arbetande på sin utveckling. Hon personifierade på många sätt det då rådande "ljuva" och "spröda" kvinnoidealet. Hösten 1836 tyckte tidningen Freja att det var "glädjande att se, det m:ll Lind allt mera och mera utvecklar anlag att en dag kunna remplacera den i sin genre alltid oöverträffliga fru Frösslind", "M.ll Lind" som det talas om är sångerskan Jenny Lind. (källa)
7. Liksom många klassiska finaler betonar den femte och sista satsen ett symmetrisk åtta-taktigt tema, som i detta fall representerar herdarnas lovsång och tacksägelser. Stämningen är omisskännligt glädjande och fröjdefull. (källa)
8. "Ibland när jag läser andliga traktater, där perfektionen visar sig med tusen hinder och en hel legion av illusioner runtomkring den, blir mitt stackars lilla sinne uttröttat. Så stänger jag den lärda boken, som lämnat mitt huvud splittrat och mitt hjärta uttorkat, och tar tag i den Heliga Skriften. Då verkar allting ljust, ett enda ord öppnar upp oändliga horisonter för min själ och perfektionen verkar enkel. Jag ser att det räckar att inse sin intighet och ge sig själv helt, som ett barn, i den gode Gudens armar. Jag gläder mig åt att vara liten och lämnar de fina böckerna som jag inte kan förstå åt stora själar och förstånd, eftersom 'endast barn, och de som är som dem, blir insläppta till den himmelska måltiden.'". (källa)
9. Då ljuder plötsligt Siegfrieds horn. Brünnhilde springer glädjestrålande för att möta honom, men stannar förfärad då hon ser en främmande man spränga igenom lågorna. Hon vägrar bli hans brud och litar på ringens makt, men den främmande river ringen av hennes finger och befaller henne att följa honom till hans boning. Utan att veta att han sviker sin egen brud, drar Siegfried sitt svärd och svärjer trohet mot Gunther ("Jetzt bist du mein, Brünnhilde, Gunthers Braut"). Då natten faller på sover Siegfried med sitt svärd mellan sig och Brünnhilde. (källa)
10. Under 1861 gav styrelsen för Barnsjukhuset ut en berättelse, från öppnandet till den 31 december 1860. Ur den: "Tilloppet af inträdessökande har sedan sjukhusets öppnande varit i ett jemnt stigande, och är nu större än att alla kunna intagas. Visst finnas blott 12 sjuksängar, men då desse voro stora och rymliga, kunna 2:ne mindre barn utan ringaste olägenhet ligga uti en säng, och detta så mycket heldre som flertalet af de intagne barnen kunna vara uppe under dagarne. Också var sjukantalet den 31 Dec. 1860, 15 eller 3 mera än antalet af sjuksängar. Det tillvexande förtroende som barnsjukhuset lyckats tillvinna sig är glädjande, och föräldrarnes tacksamhet för denna välgerning stor. Sjelva barnen vänja sig ganska hastigt vid förflyttningen från hemmet och fästa sig med synnerlig förkärlek vid den ömsinta och moderliga omvårdnad de å sjukhuset åtnjuta, och är det med bittra tårar barnen skiljas från inrättningen, denna skiljsmässa är påkostande då man känner vidden af det elände hvartill de arma varelserna så ofta måste återgå till. På sätt sjukhus-läkarens berättelse utvisar, har resultatet af den medicinska behandlingen visat sig särdeles gynnsam, och kan styrelsen med trygghet påstå att genom denna välgörenhets-inrättning många menniskolif, som annars varit ohjelpligen förspillde, blifvit räddade, och att inrättningen , ehuru den varit kostsam, likväl icke kan sägas hafva verkat förgäfves.". (källa)