Vad betyder och hur uttalas gluntsångare
Gluntsångare uttalas glunt|sång|are.
Ordformer och varianter av gluntsångare
Singular
- gluntsångare
- obestämd grundform
- gluntsångares
- obestämd genitiv
- gluntsångaren
- bestämd grundform
- gluntsångarens
- bestämd genitiv
Plural
- gluntsångare
- obestämd grundform
- gluntsångares
- obestämd genitiv
- gluntsångarna
- bestämd grundform
- gluntsångarnas
- bestämd genitiv
Gluntsångare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet gluntsångare
Han var son till direktören Sixten Wahlström och hans hustru född Hellman samt gift första gången 1914 med Anna Ramström och andra gången från 1929 med Ruth Cecilia Bergqvist. Efter studier med studentexamen vid Karolinska läroverket i Örebro studerade han vid Tekniska Elementarskolan i Norrköping 1908. Han var anställd vid ASEA i Västerås 1909-1913, Stockholm–Västerås–Bergslagens Järnvägar 1913-1915 för att återvända till ASEA 1915-1928 därefter följde ett par anställningar som ingenjör vid några mindre företag i Stockholm innan han tillträdde tjänsten som chef för den värmetekniska avdelningen vid Gulf Oil 1933. Som sångare var han medlem i Radiokören Par Bricolekören och Orphei Drängar. Tillsammans med Carl Skylling bildade han en duo som turnerade runt i Sverige och han framträdde flera gånger som gluntsångare i Sveriges radio.
Under en stor del av sin korta levnad var Ljungman en känd kulturprofil i det akademiska Lund decennierna närmast efter 1800-talets mitt, och har av Leonard Holmström i dennes minnen från studietiden betecknats som "studenternas älskling". Enligt samme Holmström var Ljungman av sin fader, en kapten vid Södra skånska infanteriregementet, ursprungligen tänkt för prästbanan, och bedrev en tid också teologiska studier, om än troligen mest av pliktkänsla. I längden tog dock hans musikaliska och andra kulturella intressen överhanden. Han blev en bemärkt sångare (1:e bas), dels i studentsångarna (vilkas anförare han var 1859–1860), dels i den så kallade "von Sydowska kvartetten" (en vid tiden "vida bekant kvartett"), samt framträdde även som gluntsångare i par med medicinaren Henrik Flygare.
