Gode synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas gode

Gode uttalas gode -n godar.

Gode betyder forntida isländsk hövding o. tempelföreståndare.

Ordformer och varianter av gode

Gode är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet gode

Gode (manlig, isl. goði) eller gydja (kvinnlig, isl. gyðja) är den närmaste motsvarigheten till en präst inom asatron. En gode/gydja förrättar till exempel blot eller sumbel.

Godar kunde även ha hövdingaliknande funktioner med olika administrativa och juridiska uppgifter.

Namnet goði nybildades sålunda inte av de isländska nybyggarna, utan var i bruk sedan tidigare även i bland annat Norge, Jämtland och Danmark. På Island behölls den traditionella benämningen även efter kristendomens införande, även då asatrons godar naturligtvis slutade utöva sin roll inom den fornnordiska religionen.

De mest framstående bland Islands "landnámsmän" (nybyggare) byggde vid sin ankomst dit gudatempel (isländska hof) och förrättade själva offertjänsten där. Till dessa anslöt sig främst underlydande män. De hade följt dem vid utvandringen och på Island bosatt sig inom deras ägoområde (landnám). De stod därför i ett beroendeförhållande till dem. Andra landnámsmän av mindre betydelse eller med mindre förmögenhet anslöt sig även de till någon närboende gode och blev hans tingmän. Godens myndighet var inte bara prästerlig, utan framförallt juridisk och administrativ.

Under fristatstiden på Island var en goði även benämning på hövdingar, som i sin tur förenade både prästerlig, juridisk, politisk och administrativ myndighet. Godens myndighet var den grundpelare som hela den isländska statsförfattningen vilade på. Samtidigt bidrog dess privaträttsliga karaktär, att det var möjligt att sälja och dela godorden, till både långtgående splittring och hopande av flera godord på en hand. Den rubbning av jämviktsförhållandet mellan de olika godorden som detta medförde var en viktig orsak till fristatens undergång.

Godens ämbete kallades goðorð, mannaforráð eller ríki. Goden själv kallas goðorðsmaðr, fyrírmaðr, yfirmaðr eller hofðingi, medan hans underlydande kallas undirmenn eller Þingmenn och sägs utgöra en Þinghá eller Þingmannasveit.

Till godens prästerliga uppgifter ingick att underhålla templet, att anskaffa allt det som behövdes vid bloten och att förvara och bära den heliga ring (stallahringr, blótbaugr) som man skulle vidröra vid varje rättslig edgång. Han ägde rätt att av sin menighet ta ut en skatt (isländska hoftollr).

Godens prästerliga värdighet framträder ännu tydligare i den ibland använda benämningen hofgoði (tempelpräst).

I administrativt hänseende var goden sina tingmäns hövding eller styresman och som sådan skyldig att ge sina underlydande skydd och bistånd (traust), samtidigt som de underlydande var skyldiga att hjälpa honom och hans följe (lið). Dessutom skulle goden upprätthålla ordning och fred bland tingmännen, heraðsstjórn, bilägga tvister mellan dem, värna var och en mot förnärmelser av en mäktigare motståndare, genomföra nödhjälpsåtgärder vid missväxtår, medge eller förbjuda gemenskap med främmande handelsfartyg, bestämma pris vid varors försäljning och så vidare.

Inom modern asatro använder man begreppen gode för manliga "präster" och gydja för kvinnliga "prästinnor".