Vad betyder och hur uttalas granitsockel
Granitsockel uttalas gran|it|sockel.
Ordformer och varianter av granitsockel
Singular
- granitsockel
- obestämd grundform
- granitsockels
- obestämd genitiv
- granitsockeln
- bestämd grundform
- granitsockelns
- bestämd genitiv
Plural
- granitsocklar
- obestämd grundform
- granitsocklars
- obestämd genitiv
- granitsocklarna
- bestämd grundform
- granitsocklarnas
- bestämd genitiv
Granitsockel är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet granitsockel
Brunnshallarna är ett promenadgalleri i Ronneby brunnspark som uppfördes 1896 i samband med en större ombyggnad av brunnsområdet. Byggnaden är en pelarsal där brunnens gäster kunder spatsera i regnigt väder utan att bli blöta och samtidigt dricka brunnsvatten från de kiosker som finns i byggnadens centrum. Byggnaden är byggd på en granitsockel med träpelare som bär upp valvbågar i gjutjärn, täckta med ett plåttak. Byggnaden har en klassicistisk arkitektur med toskanska förtecken. På samma plats har det tidigare funnits ett något mindre promebadgalleri med ett flackt sadeltak och rötter i brunnsanläggningens grundande 1705. Denna byggnad revs i samband med att de nya brunnshallarna uppfördes.
Kring sekelskiftet 1900 anlades ett större antal monumentala skolbyggnader för att kunna ta hand om Stockholms växande barnaskara. Maria folkskola är ett exempel på en av dessa palatsliknande skolbyggnader. Skolhuset uppfördes åren 1890-1891 i kvarteret Piskans västra del i en tung och mycket genomarbetad tegelarkitektur i tre våningar på en hög granitsockel. Till arkitekt anlitades Ernst Haegglund, som senare stod bland annat bakom tillbyggnaden av Hedvig Eleonora folkskola 1898 samt Engelbrektsskolan (tillsammans med Konrad Elméus) 1902.
På våren 1823 lämnade Karl XIV Johan en beställning till Älvdalens porfyrverk på en magnifik vas, som skulle tillverkas av garbergsgranit (även kallat granitell) och placeras utanför norra fasaden. Vasen kom att mäta 2.67 meter i höjd och 3.59 meter i diameter och vägde cirka 9 ton, exklusive granitsockeln. Arbetet med vasen blev mycket svårt och tidskrävande, som mest var 40 man sysselsatta, 3500 dagsverken åtgick innan vasen stod klar på hösten 1825. Året därpå placerades pjäsen på sin nuvarande plats. Det har felaktigt påståtts att vasen är utförd i porfyr, vilket inte stämmer.
