Granitsten Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet granitsten

1. I Sverige är gravstenar oftast av granit men även marmor och andra material förekommer. En vertikal, slipad granitsten med skrift i versal Helvetica och djupblästrad skrift med ett inskriptionsdjup på minst 4 millimeter (helst 5 mm) anses vara helt underhållsfri och är läsbar i flera hundra år. Där inskriptionsdjupet endast är 1,5 à 2 mm erfordras regelbundet underhåll för bibehållen god läsbarhet. Är skriften förgylld bör underhåll ske med intervall på 10 à 15 år. Liggande stenar samt stenar med grunda inskriptioner är läsbara väsentligt kortare tid. En liggande marmorsten måste ofta bytas ut redan efter 30 år i svenska klimat, men vid Medelhavet är läsbarheten god ännu efter flera hundra år. En vertikal sten bör helst vara så hög, att inskriptionen är läsbar även om marken är täckt av ett för orten normalt snötäcke. (källa)
2. För ett otränat öga kan alvaret först framstå som ett enformigt landskap, men dess geologiska och botaniska mångsidighet har tillsammans med årstidernas och väderlekens växlingar inspirerat och avbildats av åtskilliga bildkonstnärer sedan slutet av 1800-talet. Från horisont till horisont sträcker sig en slätt utan människoboningar, beströdd med enstaka buskar, framför allt en, men även ölandstok, stenros, rundhagtorn och slån. Man ser även några få lågväxta och vindpinade träd som oxel, ask, tall och björk. Här och där ligger flyttblock. Stora alvaret genomkorsas av midjehöga, snörräta murar, sammansatta av huvudstora, rundade och lavprydda granitstenar och flata kalkstensplattor. Graniten är beväxt med helt andra lavar än kalkstenen, som alltid fläckas av två olika skorplavar, den skarpt vita Aspicia calcarea och den kolsvarta Placynthium nigrum. Murarna uppfördes på 1800-talet av byarna kring alvaret, vilka från vår till höst använde ägorna till bete för nötkreatur, får och ibland även hästar. (källa)
3. Dessa båda tornras har betydelse för bestämningen av åldern på Krämarekapellet. Som rekonstruktionsbilden här bredvid visar avslutades S:t Petri kyrka i början av 1400-talet av ett torn som "red" på den västra delen av kyrkans mittskepp. Det var detta torn som störtade året 1420. Fortfarande finns rester efter nederdelarna till tornmurarna ovanför kyrkovalven. Efter raset påbörjades ett stort tegeltorn direkt väster om långhuset. Detta väldiga torn var närmast färdigbyggt när det störtade ner år 1442. Rester efter tornets östra, norra och södra murar in mot själva kyrkan stod dock kvar. För att säkert förbinda dessa murar med det nya tornet som genast började byggas lade man in väldiga granitstenar i fogen mellan det nya tornet och de gamla tornresterna. Dessa stenblock syns i dag tydligt i yttermurarna. (källa)