Grannfolk Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet grannfolk

1. Molok, Malik eller Molek (även Melek, Milkom eller Molkom) är en gud som omnämns i Bibeln. I Karthago var molek namnet på ett slags barn- eller djuroffer. Eventuellt har författarna av de gammaltestamentliga böckerna missförstått grannfolkets seder och tolkat själva offret som namnet på en gud, i vilket fall har någon gud vid namn Molok aldrig tillbetts. I överförd bemärkelse används Molok i betydelsen omättligt vidunder. (källa)
2. Redan under 200-talet hade frankerna orsakat romarna stort besvär vid gränsen mot provinsen Gallien. Under loppet av 200-, 300- och 400-talen svämmade frankerna och andra germanska stammar över den gallisk-romerska gränsen, men frankerna kom att dominera i nordväst. Frankerna själva var splittrade i många ätter bland vilka det rådde inbördes strider, en av dessa ätter kom att framstå som segrare: den merovingiska ätten. Merovingerna under sin hövding Klodvig kom att ena frankerna vid slutet av 400-talet. Nu, när frankerna stod enade, kunde de rikta sin aggression mot yttre fiender som den romerske ståthållaren Syagrius. Så småningom besegrade Klodvig Syagrius och frankerna kunde framställa sig som härskarna över norra Gallien, och Klodvig riktade nu in sig på att bekriga de andra germanska grannfolken, vilka han erövrade en efter en de första årtiondena av 500-talet. (källa)
3. Den sumeriska kulturen blomstrade i Mesopotamien 3000 år f.Kr. Livet mellan floderna präglades av dessas nyckfulla beteende, vanligen var de en outsinlig källa till bördig jord, men ibland kunde de svämma över med förödande resultat. När floderna svämmade över varje år ledde man vattnet med hjälp av kanaler som ledde till bassänger där man sparade vattnet till den påföljande torkperioden. Sumererna levde länge i fred, men efter hand uppstod konflikter med grannfolken. Ett av de tidigaste kända krigen var med elamiterna, ett folk som levde i det som idag är västra Iran. Denna gräns har varit omstridd ända sedan dess, förmodligen den mest omtvistade gränsen i världshistorien. Den sumeriska dominansen utmanades även av akkaderna. (källa)
4. I många stamsamhällen är hämnd ett legitimt skäl till mord och våld. I stamsamhällen kan rädsla för hämnd fungera våldshämmande mellan olika grannfolk, hålla tillbaka plundrare, och blodshämnd ligga till grund för mellanfolkliga konflikter. Det vill säga att idén om hämnd reglerar samvaron. I vissa stamsamhällen (till exempel yonomamöindianer) uppfattas aggression som en naturlig reaktion på sorg, samt att denna aggression är en kraft som behöver utlopp i form av blodspillan. (källa)
5. Kosackerna är av historiska skäl ett traditionellt krigarfolk, även om de är ett modernt folk idag. Men sedan länge så återfinns mycket av det gamla, och särskilt har det kommit igen efter Sovjetunionens fall. För deras traditionella nybyggar-bosättningar i periferin av de Polsk-Litauiska och Ryska rikena tvingade dem att själva försvara hem och härd mot ansättande mongoler, tatarer och oghuzer österifrån. Genom kosackernas härjningar och krigföring samt handelskontakter har det uppstått viss etnisk och kulturell uppblandning med andra grannfolk och folkslag av rumänskt, tatariskt, persiskt och turkspråkigt ursprung, samt minoriteter i Kaukasus. Vissa av de ryska kosack-klanernas traditionella klädsel, påminner mycket om den de andra kaukasiska folken har, vilket tyder mycket på att kontakterna inte alltid varit fientliga som den oftast har varit och är än idag i och med första Tjetjenienkriget på 1990 och andra Tjetjenienkriget 2000-talet. (källa)
6. Kvitten har en längre historia som kulturväxt än äpple, och den var mycket brukad under antiken, av greker och deras grannfolk. Hos de antika grekerna användes kvitten till rituella offerriter i samband med bröllop, eftersom det sägs ha kommit till Grekland från Levanten tillsammans med Afrodite och därefter sågs som helgad till henne. Plutarchos meddelade att en grekisk brud tog ett bett i en kvitten för att göra sina kommande kyssar välsmakade (Romerska frågor 3.65). En gyllene kvitten är det som Atalante tar en paus i sitt lopp för. (källa)
7. Turkana förlitar sig på sina djur för mjölk, kött och blod. Vilda frukter samlas av kvinnor från buskarna vilka sedan kokas i 12 timmar. Slaktade getter tillreds över öppen eld och bara deras inälvor och hud avlägsnas. Turkana handlar ofta med sina grannfolk, Pokots för att få majs och bönor, Marakwet för tobak och Maasai för majs och grönsaker. Från städerna köper de te till sitt mjölkte. På morgonen äter man majsgröt med mjölk, medan lunch och middag vanligen majsgröt med en gryta. Zebu äts bara under festivaler medan get konsumeras oftare. Fisk är tabu för en del av de Turkanaklaner. Efter jakten går männen ut igen för att samla honung vilket är den enda sötsak Turkana använder. (källa)