Gravhög Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gravhög

1. Gravhög var ett fornnordiskt gravskick som var populärt i omgångar från neolitikum till vikingatiden. De äldsta högarna täckte stendösar. Under den äldre bronsåldern gjorde man jordbegravningar under hög. Under den yngre järnåldern var kremering vanligast.
2. Större gravhögar antas till största delen vara begravda stormän. Åtminstone kan man anta att det var avsikten när högen restes att den skulle visa hur stor den döde hade varit i livet. Jordvolymen i de största högarna är trehundra gånger så stor som en normal grav. Kungshög kallas ibland lite oegentligt de större gravhögar som tros innehålla begravda kungar eller stormän. Denna begravningstraditon var vanligast i Sverige under vendeltiden.
3. Många högar ligger på gravfält som också innehåller mängder med mindre bemärkta gravar, ofta från flera perioder. Att anlägga en hög innebar att man lade upp jord, sten, gräs etc. Om jord användes så kommer ett ganska stort område med jordbruksaktiviteter att försvåras. När väl en gravhög har anlagts kommer detta att fungera som en magnet för begravningar och andra aktiviteter. Den sena bronsålderns och järnålderns gravhögar lades i många fall till den tidiga bronsålderns och de neolitiska gravhögarna. På samma sätt anlades gravhögar under bronsåldern i områden där man tidigare hade anlagt neolitiska gravhögar. Diken runt högarna anlades på många ställen och kan ha angett gränsen för gravens område eller gravens sfär. Detta var speciellt vanligt under den sena bronsåldern i Nederländerna och Aisnedalen i nordöstra Frankrike.
4. En storhög är en ovanligt stor gravhög, minst 20 meter i diameter. De tillhör två åtskilda tidsperioder, dels äldre bronsåldern då de är vanligast i Skånelandskapen och Småland, dels yngre järnåldern då de är vanligast i Götaland, Svealand och Norrland. En hög som bryter mot mönstret är den stora Hågahögen i Uppland som uppfördes under yngre bronsålder omkring år 1000 f Kr. Bronsåldershögarna har ofta en halvcirkelformad profil, medan storhögarna från järnåldern brukar ha rakt avsläntade sidor samt en avplanad topp. Profilen kan således ge en god men inte definitiv vägledning i dateringen.
5. Den äldre bronsålderns storhögar, som främst byggdes i Sydskandinavien, har en motsvarighet i sten norr om sitt huvudsakliga utbredningsområde. Under denna tid byggde man i norra Götaland samt Svealand och längs Norrlandskusten i stället stora gravrösen av sten utan att täcka dem med jord, vilket skiljer dem från regionens gravhögar. På Västkusten går gränsen ungefär i mitten av Halland. I Danmark och Tyskland förekommer storhögar även inom den snörkeramiska kulturen under mitten av bondestenåldern, men denna tradition etablerades aldrig i Sverige.
6. Nordens största hög är Raknehaugen i Norge med en diameter av 100 meter och höjd av 15 meter. Danmark torde vara det land med flest riktigt stora gravhögar, med ett tiotal högar med diameter över 80 meter. De flesta av dessa härrör dock från bronsåldern. I Sverige torde Uppland vara det storhögstätaste landskapet med drygt 30 kungshögar och omkring 170 storhögar. (källa)