Gravplundring Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gravplundring

1. Anatomins historia har inte ett helt fläckfritt rykte, priset för den korrigerade anatomin var överskridanden av sociala tabun och ibland även etiska gränser. En del av liken fick Vesalius tag i genom stöld och gravplundring och han styckade kroppar och kokade rent skeletten i sitt eget kök, han har även berättat hur han en gång vid dissektion av ett olycksoffer fann att hjärtat fortfarande slog. Det finns flera beskrivningar av liknande tilltag utförda av andra anatomer bland annat lär William Harvey ha dissekerat både sin fars och sin brors kroppar och anatomen Gabriele Falloppio (1523–62) mottog vid ett tillfälle en dödsdömd men ännu inte avrättad person och dödade honom med en stor dos opium för att sedan dissekera honom. (källa)
2. Överhuvud för det egyptiska rättssystemet var officiellt sett farao som var ansvarig för att utfärda lagar, skipa rättvisa och upprätthålla lag och ordning, ett system som fornegyptier kallade Ma'at. Inga lagtexter har bevarats men domstolshandlingar visar att egyptisk lag byggde på en pragmatisk syn på rätt och fel som betonade överenskommelser och konfliktlösning snarare än att strikt efterleva en viss uppsättning regler. Lokala råd som bestod av samhällsäldste, "kenbet" i Nya riket, ansvarade för att lösa smärre tvister. Allvarligare brott som mord, större transaktioner av mark och gravplundring hänvisades till ett "storkenbet" som tjatin eller farao översåg. Kärande och svarande förväntades försvara sig själva och svor en ed att de talade sanning. I vissa fall tog staten på sig rollen som både åklagare och domare och kunde tvinga fram bekännelser och namn på medbrottslingar med hjälp av tortyr . Beroende på om anklagelserna var triviala eller allvarliga dokumenterades anklagelsen, vittnesmålen och domen för att kunna användas som vägledning i framtiden. (källa)
3. I klippväggarna bakom templen höggs ett antal gravar ut från Mellersta riket till Grekisk-romersk tid. En klippgrav uppfördes åt Hatshepsuts arkitekt Senmut. Det viktigaste arkeologiska fyndet i dalen gjordes 1881. Då upptäcktes ett gömställe där många av det Nya rikets kungliga mumier samlats ihop av prästerna under tjugoförsta dynastin. Kring denna tid upptäcktes också Greenfield-papyrusen. Detta hade skett i en tid när gravplundringar var vanligt förekommande och Konungarnas dal blivit alltför osäkert som begravningsplats. (källa)