Gro Synonymer Betyder Uttal

• växa

Hur används ordet gro

1. Groning är benämning på den process som pågår då ett frö, en spor, en lök eller en groddknopp börjar utvecklas till en ny planta. (källa)
2. Man mäter vegetationsperioders längd på två sätt. Det ena sättet räknar dagarna på året då medeltemperaturen ligger över gränsen vid vilken grödor kommer att gro och fortsätta att växa (jämte autokton växtlighet). Det här måttet varierar mellan olika slags grödor. Exempelvis behöver vete och många andra växter en medeltemperatur på minst 5 °C för att gro. Andra, som majs, har en gräns för groende på 10 °C, ris har en till och med ännu högre gräns, cirka 20 °C. Normalt stiger medeltemperaturer i de tempererade zonerna över gränsen under största delen av vegetationsperioden — som varar från då gränsen nås på våren tills då temperaturer sjunker under den. För växter krävs att medeltemperaturer är ovanför gränsen under största delen av säsongen för att de ska mogna snabbt. Där medeltemperaturer på grund av latitud eller höjd hålls på eller nära gränsen alltigenom säsongen blir växter långsammare mogna och inte fullt så utvecklade som de kommer att bli i mer lämpliga temperaturer. (källa)
3. Flyghavre är ett sommarannuellt ogräs, gror på våren, men enstaka frön kan även gro under sommaren och hösten. Arten kan endast föröka sig med frön som vanligtvis överlever 3-5 år i marken. Frön som hamnar djupt och inte störs kan leva ännu längre. (källa)
4. Hos alla typer av mossor (levermossor, nålfruktsmossor och bladmossor) är sporer den aktiva spridningsenheten. Efter att spermier befruktat äggcellen hos honmossan växer den diploida (2n) sporofyten upp. Längst upp sitter sporkapseln där reduktionsdelning sker och sporer (n) bildas. Därefter öppnas kapseln och sporerna sprids. När sporerna gror kan nya haploida (n) mossplantor (gamofyter) växa upp. Hos vissa enkelt byggda levermossor kan sporkapselstjälken ibland saknas. (källa)
5. Under medeltiden hade de olika provinserna sina egna definitioner av livre, som varierade mellan 380 gram som minst och 552 gram som mest.Bl a fanns livre poids de marc = 489,5 gram = 16 once. 1 once = 8 gros à 3,824 218 7 gram. Varje gros indelades i 72 grain à 53,114 148 milligram. (källa)
6. Droppsten är samlingsnamnet för de olika kalkstensformationer som bildas av att kalciumkarbonat fälls ut ur kalkhårt vatten. De finns ofta i karstgrottor men kan även förekomma i exempelvis källargångar i byggnader. (källa)
7. Fröna gror under hösten och har oftast drösat av axet innan de höstsådda grödorna är sådda. Fröna överlever i upp till fem år i marken och groningen stimuleras av ljuset de får vid markytan. (källa)
8. Svartträda är en form av träda där fältet ifråga inte är bevuxet med gröda. Den tillämpades regelmässigt fram till dess att kemiska bekämpningsmedel fanns att tillgå. Under senare år har den inte varit tillåten på grund av problem med näringsläckage. Idag är den åter tillåten, enligt regelverket för gårdsstöd men betraktas som en sista utväg för att få bukt med ogräs (främst tistel och kvickrot) och används framför allt inom ekologiskt jordbruk. Vid bekämpningen utnyttjar man att (o)gräs är svagast precis när det har börjat gro. Det går till så att marken harvas och får sedan ligga tills ogräset har grott en aning, varefter det harvas igen. Detta upprepas under hela växtperioden. Om man använder svartträda ska den läggas in som en punktinsats och inte som en återkommande del av växtföljden. (källa)
9. Midvinterblotet var det högtidligaste av de årligen återkommande bloten. Vid midvinterblotet offrade man boskap för att vinna gudarnas gillande och välsignelse över den groende grödan. De viktigaste offerdjuren, vilkas kött kokades och åts vid blotet, var häst, svin, nöt och får. Man ägnade sig åt överdådiga dryckeslag med offeröl. Uppgifter om människooffer förekommer också i tidiga källor. (källa)
10. Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost. Den äter till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och fågelägg. (källa)