Gruppordförande Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gruppordförande

1. Vid folketingsvalen 1947 och 1950 ställde han upp som Venstres kandidat i Roskildes valkrets. Han blev invald 1953 för Hillerøds valkrets och behöll detta mandat till sin död 1972. Han blev ledamot i Finansministeriets löneutredning av 1954 och i Finansministeriets löneråd (1957-1970 och 1971-1972) samt i Folketingets finansutskott (1961-1966), utrikesnämnd (1967-1970 och 1971-1972, varav som ordförande 1968-1970) och som ledamot i Nordiska rådet (1968-1970). Han stod partiledaren Erik Eriksen nära men var även hängiven efterträdaren Poul Hartling, om än kritisk. Tillsammans med bl.a. Erik Ninn-Hansen (Det Konservative Folkeparti) utformade han ett gemensamt valprogram för de båda partierna 1959. De försökte samma år också få grönlandsministern Johannes Kjærbøl ställd inför riksrätt efter grönlandsfartyget M/S Hans Hedtofts förlisning. Han var partiets skattepolitiska ordförande (från 1960), partiets politiska ordförande i Folketinget (från 1965) och gruppordförande (från 1968). Inom Venstre var han ledamot i såväl partistyrelsen som det verkställande utskottet samt ordförande för Venstres regionalförbund på Själland och Bornholm (1965-1969). Han var även ordförande för den pacifistiska och federalistiska föreningen Een verden (1958-1960). (källa)
2. Holger Eriksen var en viktig person inom det socialdemokratiska partiet. Han var ordförande för partiet i valkretsen Århus Nordre Kreds (1924-1949), medlem av partistyrelsen (1927-1965) och dess verkställande utskott (1939-1965). Lokalt var han ledamot av Aarhus kommunfullmäktige (1929-1935), gruppordförande för socialdemokraterna och 1:e vice borgmästare (1933-1935). Han var även en mångårig ledamot av Folketinget (1935-1945, 1947-1950 och 1950-1966). Som folketingsledamot var han bland annat medlem av Lönekommissionerna av 1943 och 1954 samt av folketingets löneutskott, av författningskommissionen som resulterade i 1953 års grundlag och av Den Parlamentariske Kommission (som ordförande, 1950-1966), vilken undersökte förhållandena under ockupationen 1940-1945. Han ingick dessutom i Nordiska rådets kommitté rörande nordiska medborgares rättsliga jämställdhet. (källa)
3. Centern, som fällde Rinne, lämnade frågan om vem som skulle efterträda Rinne till Socialdemokraterna. De två som aspirerade på posten var partiets första viceordförande Sanna Marin och riksdagsgruppens ordförande Antti Lindtman. Eftersom Socialdemokraternas statsministerkandidat utses av partidelegationen och man inte ville förekomma dess beslut, sköttes sonderingarna av Rinne efter att Lindtman i sin egenskap av gruppordförande för största riksdagsgruppen preliminärt hört riksdagsgrupperna. (källa)
4. Bundvad blev invald i Folketinget för Ringsteds valkrets 1943, ett mandat som han innehade oavbrutet till 1971. Han var ledamot i finansutskottet (1948-1956), i Nordiska rådet (1953-1957 och 1968-1971) och i Folketingets utrikesnämnd (1956-1957). Från 1956 var han även partiets gruppordförande. Han hade även uppdrag för flera utredningar och kommittéer, däribland om a-kassa och folkpension. Han utsågs till arbetsmarknads- och bostadsminister i H.C. Hansens koalitionsregering mellan Socialdemokratiet, Radikale Venstre och Retsforbundet 1957. Han var en av drivkrafterna bakom förhandlingarna med Retsforbundet och dess inträde i regeringen. (källa)