Gruvfält Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gruvfält

1. Gruvfältet, som följer malmkroppen, låg mestadels norr om den lilla Venaån, men söder om den fanns Vena koppargruvor - den enda härstädes gruvan med Vena i namnet - vid en punkt som idag heter Norra Venatorpet, alldeles vid ån. Gruvfältet har en längdutsträckning i n.v.–s.ö. av över 2 km. Det går inte att ur de olika gruvnamnen rekonstruera hur fältet utvecklats men det har följt en bergsrygg, i tät skog, och delgruvorna består av grupper av respektive enstaka gruvhål. Om man från Vena koppargruvor går mot nordväst följer de olika gruvorna nästan som på ett pärlband. (källa)
2. Ortnamnet (1651 Persberg) innehåller mansnamnet Per och berg i betydelsen gruvfält. (källa)
3. Håksbergs gruvfält (stängt). (källa)
4. Bispbergs gruva är ett gruvfält i Bispberg i Säters kommun i Dalarna. Redan under medeltiden pågick gruvdrift i området, men det var inte förrän under Gustav Vasa som näringen tog fart. Sverige var då i stort behov av pengar och gruvnäringen var högt prioriterad. Gruvdriften vid Bispberg nedlades 1967. Ovan jord finns den stora Vasalaven från 1889 kvar. Bispbergs gruvan räknas till en av Sveriges bäst bevarade järngruvemiljöer. (källa)
5. Det belgiska gruvbolaget Vieille Montagne (Société anonyme des mines et fonderies de zinc de la Vieille-Montagne) köpte 1857 ett antal gruvfält i närheten av Åmmeberg av Johan Efraim Lundgren för 2 500 000 frcs. Ett av dessa gruvfält gick under namnet Zinkgruvan och där satte Vieille Montagne redan samma år igång med storskalig gruvdrift. Året därpå byggde bolaget Åmmebergs järnväg för malmtransport till anrikningsanläggningen i Åmmeberg vid Vättern. (källa)
6. Världens första kommersiella kraftöverföring över en längre distans ägde rum 1893 mellan Hällsjöns kraftstation och gruvfälten i Grängesberg, en sträcka på 15 kilometer. Vattenkraften hämtades från Vasselsjön och överföringen skedde med växelström. En av Sveriges första större kraftledningar gick mellan Untraverket vid Dalälven och Värtaelverket i Stockholm och invigdes 1918. Sträckan var omkring 132 kilometer (se Kraftledningen Untra-Värtan). (källa)
7. Herräng är en tätort i Häverö socken, Norrtälje kommun i Stockholms län, belägen cirka 52 km norr om Norrtälje. Herräng, som ligger vid Singöfjärden, är ett gammalt brukssamhälle där järnmalmsbrytning inleddes på 1500-talet och avslutades på 1960-talet. Från gruvdriften finns vissa spår, främst i form av vattenfyllda gruvhål. Kvar finns även en stor slagghög på flera hektar, väl synlig från hamnen. Marken vid gruvfälten är annars numera till största delen avstyckad till sommarstugetomter. (källa)
8. Viktiga fyndplatser för genomskinliga kristaller är Sulzbachtal i Salzburg, Minas Gerais i Brasilien, Rabun County i Nordamerika. I Sverige förekommer epidot i de flesta gruvfälten, såsom Gällivare, Långban, Persberg, Norberg etc, samt i Arendal i Norge (s.k. arendalit). (källa)
9. Järnmalmsbrytningen i Stråssa har mycket gamla anor: gruvdrift finns dokumenterad från 1400-talet. Länge hade bergsmän hand om driften. Bland dem fanns den berömda "Gruvmor" Maria Olsdotter, kallad Sveriges första kvinnliga gruvfogde. Ägoförhållandena ändrades dock efter att bergsprivilegierna upphört 1874, och Stråssa Grufvebolag bildades. Detta bolag ombildades till aktiebolag 1906. Redan året därpå köptes gruvfältet av Metallurgiska AB. En ledande profil i detta bolag, som på grund av sina mycket spekulativa (och troligen också tvivelaktiga) affärer senare fått namnet Metallurgiska Härvan, var grosshandlaren William Olsson. Under Metallurgiska Härvans tid uppfördes den ännu bevarade gruvstugan samt en stor verkstadsbyggnad. Efter detta misslyckade kom Stråssa i ett österrikiskt bolags ägo mellan 1913 och 1917. Detta bolag fick 1914 koncession på en sju kilometer lång järnväg mellan Stråssa och Storå, som öppnades för trafik den 31 juli året därpå. Trafikeringen kom under många år att skötas av TGOJ. Grängesbergsbolaget, eller Trafik AB Grängesberg-Oxelösund som företaget egentligen hette, blev ägare till gruvan 1917. Redan 1923 lades dock driften ned på grund av vikande konjunktur och tekniska svårigheter. (källa)
10. År 1769 skaffade sig landskamreraren i Västerbottens län, Nils Bergström i Umeå, en mutsedel för gruvfältet på Nasafjället tillsammans med några andra intressenter. Ett bolag med 100 andelar bildades i Piteå 1770. Bergsprivilegier beviljades den 17 februari 1774. Under mellantiden hade provbrytning skett uppe på Nasafjället, med gott resultat. Hyttan i Silbojokk skulle inte återuppföras, utan i stället planerades en ny hytta vid bäcken som går mellan sjön Lárvvejávrre och selet Iraft i Laisälven, en plats som fick namnet Adolfström. Under somrarna 1774 och 1775 byggdes där en hytta med två smältugnar samt driv- och kalcinationsugnar. De första smältförsöken med malm från Nasafjället gjordes på hösten 1775. Som hyttmästare, sedermera bergsfogde, anställdes Carl Læstadius, som skulle bli far till Petrus och Lars Levi Læstadius. (källa)