Vad betyder och hur uttalas gränstvist
Gränstvist uttalas gräns|tvist -en -er.
Ordformer och varianter av gränstvist
Singular
- gränstvist
- obestämd grundform
- gränstvists
- obestämd genitiv
- gränstvisten
- bestämd grundform
- gränstvistens
- bestämd genitiv
Plural
- gränstvister
- obestämd grundform
- gränstvisters
- obestämd genitiv
- gränstvisterna
- bestämd grundform
- gränstvisternas
- bestämd genitiv
Gränstvist är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet gränstvist
Besiktningar av fastigheter kallas alltjämt husesyn, fastän dessa inte längre räknas som rättsliga akter. Medan husesyn gällde gods som brukades av annan än ägare, var synerätt en domstol som gällde nyttjanderätt till mark eller gränstvister mellan hemman.
April – USA skickar flotteskader till Panama och Costa Rica på båda sidor av Panamanäset för att stoppa krig mellan de två staterna under en gränstvist.
Synerätten verkade med stöd av Jordabalken, som i kapitlet om ägotvister fastslog att de tvistande först skulle försöka lösa tvisten själva. Kunde de inte göra detta, skulle saken upp till tingsrätten eller häradsrätten. Om tingsrätten inte kunde lösa tvisten utan syn, skulle den döma till en häradssynerätt som skulle försöka lösa ägotvisten. Häradssynerätten bestod av häradshövdingen och häradsnämnden, och de skulle syna markerna mellan Valborgsmässoafton och Allahelgonadagen. Alla jordägare, såväl av skattehemman, kronohemman eller annan statlig inrättning, som frälsehemman, hade synerätt enligt husesynsordningen, enligt vilken deras husesyn ägde laga kraft som dom. Husesynen syftade till att tillse att brukaren fullföljde plikten till underhållen. Synerätten handlade däremot om gränstvister och rätten att bruka mark.
Kriget började när Irak invaderade Iran och iscensatte en samtidig luft- och markinvasion i iranskt territorium den 22 september 1980 efter en lång historia av gränstvister, och rädslan för uppror bland Iraks länge undertryckta shiamuslimska majoritet påverkad av den iranska revolutionen. Irak ville också ersätta Iran som den dominerande staten i Persiska viken.
1992 uppstod en gränstvist mellan Namibia och Botswana om en liten, obebodd ö mitt i Chobefloden, som utgör gränsen mellan de båda länderna. Den internationella domstolen i Haag gav i december 1999 Botswana medhåll i gränstvisten, och de båda länderna upprättade därefter en gemensam teknisk kommission för att fastställa gränsen. Under 1998 och 1999 sökte flyktingar från Caprivi-remsan i Namibia tillflykt i Botswana efter det att namibiska regeringsstyrkor startat en offensiv mot upprorsgruppen Caprivi Liberation Army. Också i Namibia uppstod politiskt motstånd mot att Botswana byggde ett elektriskt gränsstängsel.
År 1842 sände han lord Ashburton till USA för att göra upp gränstvisten mellan Maine och New Brunswick (Webster–Ashburtonfördraget). Aberdeen bidrog även till lösning av tvisten om Oregonterritoriet genom en traktat 1846 (Oregonfördraget). Efter Peels död betraktades Aberdeen som "peeliternas" ledare, men han var också gärna sedd av de liberala och blev efter Derbys fall chef för en koalitionsministär (december 1852 till februari 1855). Som sådan sökte han i det längsta avböja västmakternas krig mot Ryssland. Ett misstroendevotum med anledning av den slapphet, varmed britterna deltog i Krimkriget, och vartill man ansåg honom vara orsaken, störtade hans ministär. Aberdeens försiktiga och fredsvänliga politik hade förskaffat honom stort förtroende hos drottningen, och inom utrikespolitiken sökte hon flitigt hans råd.
En serie gränstvister med Jugoslavien om gränsområden i Kosovo var nära att orsaka en konflikt mellan länderna och när Tito gav stöd åt Chrusjtjovs avstaliniseringsprocess vidgades konflikten. En annan diplomatisk kris inträffade 1946 när två brittiska jagare sprängdes av albanska minor på internationellt vatten. Internationella domstolen i Haag dömde till Storbritanniens förmån. Aktionen var en bidragande orsak till att Storbritannien, Italien, Jugoslavien och Grekland 1949-1952 landsatte exilalbaner från luften syfte att störta Hoxhas regim och därmed neutralisera Sovjetunionens flottbas i Vlore (Project Valuable/Operation FIEND), vilket misslyckades.