Guldring Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet guldring

1. De trivs bäst när de får smycka sina grottor, skapa otroliga underjordiska salar, ljussätta guldådror i bergen och låta dem speglas i grottsjöar. Intresset för smyckning och den ständiga jakten på ädla metaller har gjort dem till duktiga smeder. Deras välde över naturens förborgade krafter yttrar sig särskilt i en överlägsen konstfärdighet, i synnerhet inom smideri, vilken sätter dem i stånd att inte endast förse människorna och alverna med allehanda dyrbara vapen och verktyg, utan även att åt gudarna smida deras kostbaraste klenoder. Så förfärdigade dvärgarna åt Oden spjutet Gungner och guldringen Draupner, åt Tor hammaren Mjölner, åt Frej skeppet Skidbladner, åt Siv hennes guldhår. Förutom i Eddorna uppträder de även i flera fornaldarsagor i denna egenskap. I Völsungasagan smider Andvare ringen Andvaranaut, och hans son Regin smider åt Sigurd Fafnesbane samman det splittrade svärdet Gram. I Hervors saga smider dvärgarna Durin och Dvalin svärdet Tyrfing. De arbetade också i trä och metall, och hantverksskickligheten överträffas inte av någon annan skapad varelse. Dvärgar är dessutom både poetiska och romantiska, men också lite barska och korthuggna. De älskar det fasta berget lika mycket som de hatar att färdas med båt eller under solen. I Ahmad ibn Fadlans berömda reseskildring får nordborna vapen som dvärgar har gjort. Där anges dvärgarna vara födda av människor och snarare ett hantverkarskrå än mytiska gestalter. (källa)
2. Guldskatten finns nu i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm. En kopia av skatten visas på Skövde stadsmuseum och sedan hösten 2008 finns en skulptur föreställande guldringarna i Timboholmsrondellen vid infarten till Östermalm i Skövde. (källa)
3. Alliansring är en fingerring med flera stenar, vanligtvis diamanter. Ringtypen kom till Sverige runt 1930 som ett alternativ till den tidens vigselring som då mestadels var en slät guldring. Numera är alliansringen att se som en modell bland flera för vigselring och förlovningsring. (källa)
4. År 1015 kom Sighvat till Trondheim där han träffade sin far hos kung Olav. Han kvad nu en drapa om kungen och blev genast dennes förklarade gunstling. En guldring fick han i skaldelön, och han upptogs i kungens hird. (källa)
5. Därefter omtalas en man vid namn Hrane (Hrani) – en fosterbror till Harald Grenske – som någon gång under Olav Tryggvasons regering (995–1000) i en dröm uppsöktes av den döde kung Olav på Geirstad. Den döde bad Hrane att samla folk och bryta upp gravhögen. Allt det silver och gods som fanns i högen skulle männen få som byte, men den uppgift som gavs åt Hrane krävde utförliga instruktioner. Han skulle plundra likets kropp. Först skulle han ta den dödes guldring samt kniven och bältet som var spänt omkring honom. Sedan skulle han ta svärdet som låg i den dödes knä, draga ut det och hugga huvudet av liket samt därefter sätta det rätt tillbaka på kroppen igen. Då skulle nog alla övernaturliga makter släppas loss, gissade drömgestalten. Det skulle bli stort gny och väsen, ljusen skulle slockna och de flesta av Hranes män skulle fly i skräck. (källa)
6. När Olav skulle ge sig av gav Melkorka honom en guldring, som hon lyckats gömma undan när hon blev tagen som träl. Ringen hade hon fått som tandgåva (tannfé) av sin far kungen, och han skulle säkert känna igen den om han såg den, trodde hon. (källa)
7. Nä 2, Väla, Viby socken, guldring, nu i SHM, Stockholm. (källa)
8. Under republikens sista århundrade utgjorde equites ett särskilt politiskt stånd, riddarståndet eller ordo equester. Hit räknades senatorssöner som inte gjorde politisk karriär, lokala aristokrater i mindre städer och storköpmän som fanns över hela romerska imperiet. Genom sitt antal och sin förmögenhet spelade riddarståndet en viktig politisk roll, vilket märktes på deras medlemskap i jurydomstolarna 123–80 f.Kr. De var även en viktig rekryteringsbas för senaten. Förmögenhetskrav för medlemskap i ståndet var 400 000 sestercier. Equites hade vissa utmärkelsetecken, nämligen guldring och tunika med smalare purpurrand och vid högtidliga tillfällen bar de trabea, en mantel med purpurränder. Efter 67 f.Kr. hade riddaståndet särskild plats på teatern, nämligen de fjorton främsta bänkarna, närmast till orchestra (senatorernas plats). (källa)