Gäla Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gäla

1. Gälar är andningsorgan som finns hos vattenlevande djur som blötdjur, kräftdjur, insekter, fiskar och groddjur. Gälarna skyddas av ett eller flera så kallade gällock. Hos fiskar består gällocken av ben- eller broskbitar som skyddar gälarna. Det går att ålderbestämma fiskar genom att koka rent gällocken och räkna årsringarna. (källa)
2. En amfibie delar sitt liv på land och i vatten, vilket betyder att de kan ta syre både ur luften och ur vattnet. Groddjurens andningsorgan är speciellt på så sätt att de inte bara andas med sina lungor. Lungorna i groddjur liknar tunna påsar inne i kroppen och är väldigt outvecklade. På påsarnas väggar finns ett nät med små blodkärl som fångar upp syret när grodan drar in luft. Dock räcker inte lungorna till för att syresätta djuret och därför måste amfibierna också andas genom den tunna fuktiga yttre huden och munslemhinnan. Strax under huden finns mängder av blodkärl. Groddjurens har en jämförelsevis långsam diffusionshastighet för syre som kommer in i blodet. För att grodorna ska få tillräckligt med syre måste huden förbli fuktig så att syret kan diffundera i tillräckligt hög takt. Syret löser sig i slemmet och förs sedan vidare in i blodkärlen innanför huden. Tack vare slemmet kan groddjur få syre både från luft och vatten. På samma sätt kan djuret andas in genom näsborrarna och ta upp syre via de fuktiga blodkärlsrika slemhinnorna i munnen. Grodyngel andas till en början med gälar som sedan utvecklas till de andra tre andningsorganen. (källa)
3. Gasutbyte sker hos vattenlevande isopoder med hjälp av bakkroppens benpar (pleopoder), som har fått en gälliknande funktion. Hos landgråsuggor är problemet med luftandning löst genom att samma benpar som hos vattenlevande isopoder fungerar som gälar har blivit genomsatta av fina kanalsystem, i vilka syre kan upptas ur luften. De syns på undersidan av en landgråsugga eftersom den inneslutna luften gör dem vita. (källa)
4. Nissögat blir könsmogen vid 2 till 3 års ålder. Leken sker i april till juli, när vattentemperaturen nått över 18 °C. Äggen läggs skyddade i tät vegetation, och ynglen, som har yttre gälar, gömmer sig under vattenväxter och i bottenslammet. (källa)
5. Sandmasken blir upp till cirka 20 centimeter lång. Havsborstmaskens utseende kan variera, färgen kan vara rödaktig till mer rosaktigt, närmast köttfärgad, eller gulgrön till svartgrön eller närmast svart. Kroppen är cylindrisk. Den ena änden av kroppen, cirka en tredjedel är smalare än resten av kroppen. På den mellersta delen av kroppen har segmenten finförgrenade röda gälar. (källa)
6. Strandkrabban brukar hittas från strandkanten ända ut till 40 meters djup. Eftersom den lever i en strandnära miljö och riskerar att hamna ovan vattenytan har de utvecklat sin förmåga att klara sig även i den miljön under en tid. Så länge de inte torkar ut och deras gälar är fuktiga så klarar den sig och kan andas luft. Den äter det mesta som den kan få tag i, men föredrar döda djur som den hittar på bottnen. Med sina kraftiga klor och snabba reflexer kan krabban krossa skalen på både snäckor och musslor, och även fånga små fiskar och räkor samt maneter, även brännmaneter, som kommer nära dess gömställe. (källa)
7. I gruppen Tetrapoda finns nästan 22 000 arter. På grund av anpassningen till livet på land har de lungor. Bara larverna och några enskilda arter (till exempel axolotlen (Ambystoma mexicanum) av klassen groddjur har gälar. (källa)
8. Som vattenlevande larver (yngel) äter de alger, växtdelar och smådjur, varför de fungerar som filtrerande renhållare. När de förvandlats och påbörjat sitt landliv äter de maskar, sniglar, spindlar och andra småkryp. De är dessutom själva omtyckta bytesdjur för en rad andra organismer – i vatten blir de ofta föda åt större insektslarver och på land äts de till exempel av olika smådäggdjur och fåglar. Groddjurens levnadssätt och fortplantning har anpassats efter en hög dödlighet i de lägre åldersklasserna. Under den årliga lekperioden producerar exempelvis en åkergrodehona en äggsamling med cirka 1 500 ägg. Av dessa överlever mellan fem och tio fram till vuxen ålder då de själva kan delta i fortplantningen. Resten av honans fortplantningsansträngning det året kommer ekosystemet till del i form av näring och föda. När grodor föds, föds de med gälar. Medan de växer utvecklas lungor som de använder som fullvuxna. (källa)
9. Havstulpaner har inget egentligt hjärta, men ett blodkärl nära matstrupen har en liknande funktion och pumpar blod genom muskelsammandragningar. Blodkärlssystemet är minimalt. De har inte heller gälar, utan tar upp syre genom extremiteterna och kroppsytan. Utsöndringen av restprodukter sköts av körtlar vid maxillerna. (källa)
10. Larverna lever i rinnande vatten, där de sitter gruppvis med bakändan fäst vid stenar eller vattenväxter. Före förpuppningen bildar larven en strutlik, upptill öppen kokong, ur vilken puppans huvud med sina tofslika gälar sticker fram. De uppträder svärmvis, huvudsakligen i områden med rinnande vatten. De har gjort sig beryktade som en landsplåga genom sina svidande bett (knott sticks inte), som ofta framkallar svullnad. De kan till och med döda nötkreatur och hästar om de är tillräckligt många. (källa)