Gånggrift Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet gånggrift

1. Många typer av megalitgravar kallas dolmen utomlands, på samma sätt som även dösar kallas dolmen på engelska. Däremot är det inte korrekt att översätta begreppet dolmen med ordet dös, eftersom även sådana megalitgravar som starkt påminner om gånggrifter och hällkistor kan kallas dolmen. (källa)
2. Dösen är den äldsta formen av megalitgrav i Norden. Typen anlades under en del av bondestenåldern runt 3600–3350 f.Kr. och ersatte på sina håll i Danmark och Skåne den tidigare typen långhög som bara ibland är byggd av stenblock. Gravskicket knyts till trattbägarkulturen i Skandinavien, men förutom en generell förekomst runt om i hela Danmark, finns de så gott som bara längs Skånes kuster och längs Västkusten i Sverige. Dösarna efterföljdes av en annan form av megalitgravar, gånggriften, vars kammare och framför allt gång är större än hos dösen och de kom att ersätta dösarna runt 3350 f.Kr. Även hällkistorna vid slutet av bondestenåldern, runt 2400–1500 f.kr., räknas av somliga forskare till megalitgravarna, trots att de i regel är små och byggda av betydligt mindre stenblock samt efter en lång tidsperiod utan något användande av megalitgravar. Andra forskare räknar bara dösar och gånggrifter till megalitgravarna. (källa)
3. 30 boplatser, lösfynd, 13 gånggrifter och nio hällkistor från stenåldern är funna. Från bronsåldern finns gravrösen och skålgropsförekomster. Dessutom har det funnits gravfält från järnåldern. Fyndet Ållebergskragen har påträffats här. (källa)
4. På Ekornavallen finns fem stenkammargravar från bondestenåldern bestående av fyra gånggrifter och en förmodad hällkista, vidare två gravrösen från äldre bronsåldern, samt sjutton stensättningar, en treudd, två domarringar och åtta resta stenar, alla sannolikt från järnåldern. På stenkammargravarnas takblock och på de resta stenarna finns tretton skålgropsförekomster med sammanlagt närmare 300 skålgropar. I området österut finns även spår av fossil åkermark i form av ryggade åkrar från järnåldern. Ekornavallen har med andra ord varit i bruk som kultplats, kontinuerligt eller i varje fall periodvis, i minst 4300 år. (källa)
5. Gånggrift - en utvecklad dös där gravkammaren försetts med en täckt gång som tillsammans formar ett T. Gånggriften täcks ofta av en jordhög. Gånggrifter finns i Sverige, Danmark och norra Tyskland. (källa)
6. Newgrange (iriska: Brú na Bóinne, ungefär "kröken på (floden) Boyne") i grevskapet Meath är Irlands mest berömda förhistoriska fornlämning, en så kallad "Passage Tomb" som på svenska ofta översätts med begreppet gånggrift. Enligt de senaste dateringarna gjorda med kol-14-metoden uppfördes Newgrange ursprungligen 3200 f.Kr. vilket gör den sexhundra år äldre än pyramiden i Giza i Egypten och mer än ettusen år äldre än Stonehenge. (källa)
7. Från bronsåldern är enstaka bronsföremål kända från trakten, liksom hällristningar, där Ranes sten är utmärkande genom sina skålgropar som omgärdar av en cirkelrund ränna längs kanten på ovansidan. Detta stenblock är numera placerat i Planteringsförbundets park (Plantis), strax intill gånggriften Kyrkerör. (källa)
8. Boplatser, lösfynd, tolv gånggrifter och ett par hällkistor från stenåldern är funna. Från järnåldern finns gravar och stensättningar. Två runristningar har påträfftas i kyrkan, en på en gravsten som nu finns i Edåsa kyrka. (källa)
9. Brattås fornlämningsområde är ett gravfält i Röra församling på Orust i Bohuslän som till största delen består av gravar från järnåldern. Men det som fångar upp intresset hos besökarna är en dös och en gånggrift, endast 100–200 meter från varandra, från yngre stenåldern. Dösen i Brattås är det äldsta fornminnet på platsen och vid en undersökning 1915 fann man där rester av lerkärl och en flintdolk. Den ligger i en hög och saknar takblock. Även gånggriften ligger i en hög och takhällarna är avlyfta. Dess kammare är fyra meter lång. Järnåldersgravarna består av 16 runda gravhögar och två ovala. (källa)
10. Lösfynd, fyra gånggrifter och en hällkista från stenåldern är funna. Dessutom finns gravhögar och stensättningar från brons- och järnåldern samt en domarring. Den mest kända gånggriften, RAÄ-nr Luttra 15:1, ligger strax öster om kyrkan och har en tydlig profil, vilket gör att den använts som symbol för bland annat Falbygdens museum, Falköpings Tidning, Falbygdens hembygds- och fornminnesförening och Luttra Hembygdsförening. Strax intill finns Knaggårdens gångrift, RAÄ-nr Luttra 16:1, vilken grävdes ut 1863 under ledning av Bror Emil Hildebrand. Hallonflickan hittades 1941 i Rogestorpamossen i sydvästra delen av socknen. (källa)