Härdningsprocess Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet härdningsprocess

1. Släckhärdning är en mekanisk process där stål och gjutjärnslegeringar stärks och härdas. Dessa metaller består av järnhaltiga metaller och legeringar. Släckhärdning genomförs genom uppvärmning av materialet till en viss temperatur, vilket beror på materialet, och därefter sker en snabb kylning av materialet. Detta skapar ett hårdare material antingen genom endast ythärdning eller härdning av hela detaljen beroende på hastigheten materialet kyls. Efter härdningsprocessen använder man sig ofta av anlöpning för att reducera sprödheten som kan öka i och med härdningsprocessen. Exempel på detaljer som kan släckhärdas är kugghjul och axlar. (källa)
2. Kalksandsten är en byggnadssten som är framställd av bränd kalk, sand och vatten. Råvarorna blandas och därefter formas stenarna i pressar under högt tryck för att därefter genomgå en härdningsprocess i en autoklav. Kalksandsten är således resultat av en kemisk process och en helt annan än den för lerteglet. Kalksandstenen ånghärdas istället för att brännas. (källa)
3. Den avslutande härdningsprocessen är något speciell hos katana. Inför härdningen täcks hela katanan förutom den del som är närmast eggen med ett lager pasta av en särskild lera. Sammansättningen och utstrykningen av härdningspastan var en särskild hemlighet hos svärdssmederna. Sedan hettas katanan upp, och sänks ner i vatten. Pastan fördelas olika tjockt på olika delar av klingan för att ge olika isolering. De delar med tunnare pasta kyls ner snabbt och härdas alltså mer än de delar som isolerats mer. För att förstå detta bättre behöver man veta lite om metallurgi. Ju hårdare stål är desto skarpare kan det slipas, men hårt stål är bräckligt, och även om ett helt hårt svärd skulle vara mycket vasst, skulle det knappast tåla någon större påfrestning. Mjukt stål å andra sidan är mycket tåligt, och absorberar stötar bra, men tyvärr så kan det inte hålla en skarp egg särskilt länge. I Europa löstes problemet genom att man helt enkelt härdade klingorna till en mellannivå. Japanerna löste problemet på ett annat sätt, som kanske kan anses vara den största skillnaden mellan japanska och europeiska svärd. De gjorde eggen hård och ovansidan, ryggen (mune) mjuk. Det resulterade i att svärdet blev både vasst och tåligt. (källa)