Högfjällshotell Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet högfjällshotell

1. Under 1930-talet planerades och anlades vägen från Sälens by upp till Sälsätern. Den första stora gruppresan till Sälen skedde nyår 1933–1934, när Stockholms-Tidningen och Skid- och friluftsfrämjandet anordnade en resa för 175 skolungdomar. Under senare delen av 1930-talet anordnades många resor till Sälen. Detta gjorde att allt fler sovplatser krävdes. 1934 byggdes det första fritidshuset i Sälenfjällen, vid Köardalen. 1937 hade påskresorna blivit så populära att de över 1000 besökarna var inkvarterade hela vägen från Sörsjön i norr till Limedsforsen i söder. Samma påsk slog Högfjällshotellet upp portarna, då kallat Sälens Kur- och Högfjällshotell. Hotellet var byggt på initiativ av norrmannen Johan Wilhelm Klüver. (källa)
2. 2012 började Herrey arbeta som programledare på nätterna i Sveriges Radios program Vaken. Han har även jobbat som morgonprogramledare för radiostationen StarFM (MTG-radio) och på Radio VinylFM. Från 2015 och framåt kombinerade han radiojobben med arbetet som general manager på Hard Rock Cafe Stockholm. Hösten 2020 tog han över som restaurangansvarig för Sälens högfjällshotell. (källa)
3. Nästa gång programmet sändes var år 2009-10, då hade det fått namnet Vinterkrysset med nyårskarameller. Istället för att sändas ifrån Gröna Lund så hade man valt Högfjällshotellet i Sälen som plats för programmet. (källa)
4. Caravan Club bildades 1958 på Högfjällshotellet Sälen. en stor del av den ursprungliga idén var att sprida kunskap om hur att på bästa sätt vintercampa med husvagn. Än idag är campingen Tandådalen en central del av föreningen. Även om det från början rådde en viss snobbism, med att bland annat att man för att bli medlem, var tvungen att bli rekommenderad av en tidigare medlem så ökade medlemsantalet snabbt. Man började tidigt med att skaffa sig egna campingplatser bl.a. den i Tandådalen. (källa)
5. Orten hette vid dess födelse år 1834 Björkfors, namngivet av samen Enar Andersson som sedermera sålde byn till en annan nybyggarfamilj som hade kommit från Stensele socken. När byn 1918 försågs med post och telegrafi byttes namnet till Hemavan, eftersom ett annat Björkfors fanns registrerat vid Torne älv, och Hemavan baserades på traktens 17 avor (avsnörda vikar) i Ume älv och i synnerhet den ava som var närmast belägen. I början livnärde byborna sig på jakt, fiske och jordbruk. Transportvägen längsmed Ume älv som folk (bland annat de så kallade "Norgefararna" som reste till Mo i Rana för handel) använde både sommar och vinter kunde enbart färdas med skidor, kälke eller häst och vagn/släde innan den förbättrades på 1930-talet. I och med denna vägupprustning kom de första turisterna till byn, som inackorderades hos lokalbefolkning. Hemavan blev officiellt en alpin skidort när Högfjällshotellet (1953) och Hemavans Wärdshus (1954) stod klara, och den första skidliften invigdes 1954. (källa)
6. Två år senare, 1952, meddelade vattendomstolen tillstånd till att uppföra kraftverket samt verkställa rensningar mellan sjöutloppet och dammen. I regleringsfrågan medgav vattendomstolen att Ottsjön reglerades 5 meter jämfört med ansökta 7 meter. Domen överklagades av den naturvårdsmedvetne målsäganden och dåvarande ägaren till Högfjällshotellet i Ottsjö, Sigfrid Eckerhorn. Han hade då även en viss hemmaopposition emot sig, som vägde bevarandet av Ottsjöns höga natur- och fiskevärden lägre än de hägrande ersättningarna från kraftverksbyggarna. Vattenöverdomstolen förklarade dock i mars 1953 domen som formellt fel och återförvisade ärendet till vattendomstolen. Eckerhorn engagerade sig ytterligare i ärendet, ett tungt åtagande som leder till överansträngning och hans för tidiga död. Under tiden vaknade folkopinionen mot en reglering av Ottsjön. 1954 gjordes en opinionsundersökning, där 100 procent av invånarna sade nej till regleringen. Aktionen mot regleringen engagerade inte bara ortsborna utan även en rad författare med Albert Viksten i spetsen. Den 16 juli 1954 lämnade Mellanbygdens vattendomstol avslag på ansökan om Ottsjöns reglering. 1954 avgjorde vattenöverdomstolen målet till Ottsjöbornas fördel. Domen överklagades dock av sökanden. Nu tillsattes en kampgrupp för att rädda Ottsjön och man hemställde bland annat om att få Ottsjön fridlyst med Ridvadet som unikt naturminnesmärke. Vattenöverdomstolen avslog en senare ansökan och fastställer i november 1956 vattendomstolens dom om avslag till reglering av Ottsjön, varefter dammbygget lades ner. Denna dom överklagades inte av sökanden. (källa)