Höstdag Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet höstdag

1. Murgrönans blomning infaller på hösten. Fruktbildningen sker alltså på vintern och frukterna mognar först fram på våren. Denna växt har tvågestaltade (dimorfa) blad. De breda, handflikiga och handnerviga bladen på de klättrande grenarna byts på blomskotten mot blad med hela, äggrunt lansettlika och fjädernerviga skivor. Blomställningen är en enkel flock. Blomfärgen är oansenligt gulgrön, men blommornas stora disk, som är ymnigt nektaralstrande, besöks flitigt av insekter under varma höstdagar, mest av större tvåvingar, som blomsterflugor. Blomman har 5 mycket små foderblad, 5 kronblad med bred bas, 5 ståndare och ett undersittande fruktämne med 5 rum. Frukterna, som vid sin mognad blir svartaktiga, saftlösa bär, har ett enda frö i varje rum. (källa)
2. Blommorna har en söt doft och öppnar sig inte förrän sent på eftermiddagen. På grund av det kallas de ibland för "klockan-fyra-blommor" (Four o'clock plant ). Tidpunkten då blommorna öppnar sig kan variera beroende på hur varmt klimatet är. Under svala höstdagar i Spanien kan blommorna vara öppna hela dagen och natten. Men på somrarna sluter sig blommorna vid tiotiden på morgonen på grund av hettan från solen. De öppnar sig först när solen gått ned. (källa)
3. Som att värma vatten i större eller mindre volymer som naturen själv gör med varma sjöar som under kalla höstdagar värmer området vid vattnet. (källa)
4. År 1935 hittades vid bergets sydvästra sluttning en stenåldersboplats som på 1980-talet undersöktes av arkeologer. Masmogubben hittades dock redan en höstdag 1976 av amatörarkeologen och forntidsexperten Sven-Gunnar Broström. Han lade märke till en rund sak som låg i gruset intill Masmovägen inte långt från Masmo villa. Han tyckte att föremålet "såg lite konstigt ut" och upptäckte sedan att det var ett litet huvud med ögon, mun och hår. Vid halsen syns ett tydligt brottställe vilket tyder på att huvudet är en del av en större figur. (källa)
5. Åter hemma i Sverige igen blir Stockholm och den närmaste miljön hans motiv. Trakten mellan Fridhemsgatan och Stadshagen var fyllt av industrier och arbetarbostäder och motiven fann Axel Nilsson nere vid vattnet och längs stränderna där staden höll på att förvandlas. I hans förtätade Stockholmsskildringar där svunna tider väcker nyfikenhet hos dagens betraktare ges en bild av Stockholm som idag är både bortbyggd och glömd. Smedsudden, den lilla idyllen i stadens utkant, hade förstås fortfarande en stor plats i hans hjärta och dit sökte han sig ofta för att skildra de pittoreska plank, pensionerade båtar, dekanterade skjul och äldre hus i reparationsbehövligt skick, som man kunde se av Smedsudden från landsidan. Idag är Smedsudden fortfarande en idyll en vacker höstdag, men helt införlivad i staden. (källa)
6. Till huvudnumren i hans alstring under dessa år hör Utsikt i Södermanland (över äng och insjö, 1870), Landskap i månsken (samma år), Månsken från södra Frankrike (samma år, båda i Nationalmuseum), Nääs (sommarafton, 1871, Stockholms slott), I Vaxholm (en höstdag, 1872, Nationalmuseum), I Fontainebleauskogen (1874, kraftfullt och stort hållen), Maj i Nizza (1878), Afton på Hallands Väderö (1800), Fjällbacka (månsken, 1881), Svensk björkhage (1882, de fyra sistnämnda i Göteborgs konstmuseum). Vid världsutställningen 1878 hade Wahlberg blivit tillerkänd första klassens medalj. Av svenska konstakademien blev han ledamot 1866, och 1880 blev han vice professor utan tjänstskyldighet. Nästan varje sommar vistades han i Sverige, i olika trakter, i Stockholms skärgård, på västkusten, i Skåne, Halland, Värmland. (källa)
7. År 1791 köptes Lärjeholm av amiral Claes Adam Wachtmeister, måg till den rike John Hall den äldre. Säteriets utseende en höstdag år 1803 har avbildats på en så kallad mezzotint. Det återger huvudbyggnaden från älvsidan mot vilken Lärjeån slingrar sig fram genom en nyligen anlagd park i engelsk stil. Redan i början av 1700-talet hade man en vacker allé, blomster- och fruktträdgårdar, grönsaksodlingar och ett par stora dammar där man födde upp rudor, braxnar och karpar. (källa)
8. Pradilla studerade i Madrid och Rom, där han länge vistades. Han väckte uppseende med den gripande framställningen av Johanna den vansinniga vid sin gemåls likkista: sceneriet en öde slätt, där kistan blivit nedställd, omgiven av brinnande vaxljus, stämningen en grå, blåsig höstdag, målningen med de svartklädda gestalterna mot himmelens drivande skyar brett och stort genomförd. Tävlan, som vann hedersmedalj i Paris 1878, finns i Madrids moderna museum. En praktmålning var Granadas överlämnande åt Ferdinand och Isabella (1882, i senatens sessionssal i Madrid). Med dessa monumentalverk hade Pradilla dokumenterat sig som en framstående målare, och han förblev en av sin samtids främsta spanska konstnärer. I flera spanska palats utförde han omfattande dekorativa målningar "af outtömlig fantasi och gestaltningsrikedom, saga och verklighet, historiska figurer, genier, gudinnor och amoriner, allt fylldt af berusande lif och strålande färglust", som Georg Nordensvan skriver i Nordisk familjebok. Han målade också i litet format gatubilder, romerska karnevalsscener med myller av figurer och motiv från stranden vid spanska havsbad - måleriskt praktfulla små konststycken, "fulla af rörlighet och ögonblickslif" (Nordensvan). Åren 1894-1902 var Pradilla direktör för Pradomuseet i Madrid. (källa)