H-ljud Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet h-ljud

1. Till det latinska alfabetet kom bokstaven H från den grekiska bokstaven Eta, som har samma versala utseende, men i den standardiserade klassiska grekiskan betecknar ett helt annat ljud. Ursprungligen före antiken kallades den grekiska bokstaven "heta", och betecknade He-ljud, såsom i stadsnamnet Heraklion/Ηρακλείου. H-ljudet föll bort i grekiska, men inte i latin. Grekerna hade i sin tur fått bokstaven "(h)eta" från feniciernas "heth", som ursprungligen betecknade ett staket eller en gård. (källa)
2. Det bakre sj-ljudet är dorsovelart, det vill säga uttalas med tungryggen (dorsum) höjd mot gomtaket (velum), vanligtvis med medföljande labiodental friktion och läpprundning . Graden av läpprundning varierar dialektalt, sydsvenska dialekter sägs ha mera framträdande läpprundning, medan tungryggsartikulationen överväger i götamålsdialekter, vilket gör att det bakre sj-ljudet i dessa dialekter kan låta mera "raspigt" (närmare tyskans ach-ljud). Viss läpprundning förekommer dock hos alla talare, och för dem som har det blir ofta den labiodentala förträngningen den primära artikulationen, vilket gör att sj-ljudet ibland uppfattas som ett sorts f-ljud (labiodental frikativa) av andraspråksinlärare. Olika dialekter och olika talare varierar alltså i vilken av den velara artikulationen och den labiala (labiodentala) som är övervägande. I centralsvenska är båda artikulationerna lika viktiga och ljudet kan därför där klassificeras som labial-velart. (källa)
3. b, d och g uttalas i början av ord, annars uttalas de . Om en vokal kommer före en tonlös klusil (p, t, c) sätts det in ett h-ljud. Cat (katt). Framför k blir detta h-ljud ett ch-ljud. Fh är alltid stum utom i orden fhathast (än), fhuair (fått) och fhalbh (gå) där det uttalas . Tunna l och n uttalas i början av ord, annars som . Tunna ll och nn uttalas alltid . Breda n uttalas i början av ord, annars som . Breda nn uttalas alltid . Breda r uttalas i början av ord, annars som . Gh och dh uttalas oftast inte i slutet av stavelser. Gàidhlig . När ett ord slutar på -rt eller -rd, skjuts ofta ett -ljud in mellan dessa tu och r-et uttalas som . Ceart (hjärta). När l, n eller r kommer före en annan konsonant skjuts den föregående vokalen in mellan de två konsonantljuden. Alba uttalas alltså . (källa)
4. Spiritus asper är ett diakritiskt tecken i äldre grekisk ortografi och betecknar ett h-ljud. (källa)