Halmbädd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet halmbädd

1. Madrasser stoppade med tagel och svinborst är kända sedan 1700-talet. Innan madrasserna introducerades sov man på halmbäddar, sänghalm, vilka täcktes med föregångarna till lakan, så kallade underbredor. Dessa kunde vara kalvskinnsfällar, fårskinnsfällar eller trasmattor i ljusa trasor. Sådana förekom i delar av Norrland ända in på 1900-talet. (källa)
2. Wells var praktiserande läkare i London från 1785. Han utgav i London 1814 en avhandling om dagg och flera närbesläktade företeelser (An essay on dew, and several appearances connected with it, 2:a upplagan 1815), vari en på noggranna iakttagelser och rön grundad riktig teori för dessa dittills orätt tolkade företeelser framställdes. Wells teori har blivit fullständigt bekräftad genom senare forskares (särskilt Mellonis) arbeten. Före Wells ansåg fysikerna antingen, att daggen faller som ett fint regn ur luften (en åsikt, som uttalades redan av Aristoteles och som funnit sitt uttryck i det ännu allmänna talesättet "daggen faller") eller att den uppstiger ur jorden eller att daggbildningen på ett föremål framkallas av elektrisk laddning hos detsamma. Wells vederlägger genom sina försök steg för steg alla dessa åsikter och visar, att daggbildning på ett föremål beror på, att detta genom värmeutstrålning mot den kalla rymden vid klar himmel nattetid avkyles till eller under den omgivande luftens daggpunkt, som stundom ligger flera grader under luftens temperatur. Att olika ämnen, som på likadant sätt utsätts för natthimlen, likväl i olika mån bekläds av dagg, visar han bero på dessa ämnens olika avkylning till följd av olika strålnings- och ledningsförmåga. Vidare visar han, att även luften avkyls genom värmeutstrålning, ehuru vida mindre hastigt än fasta och flytande kroppar. Han vederlägger den på hans tid gängse åsikten, att daggen avkyler de daggiga föremålen, och bevisar, att den tvärtom genom det frigjorda "latenta värmet" fördröjer och förminskar avkylningen. Han visar också, att nattfrost med åtföljande bildning av rimfrost och is beror på den nattliga utstrålningen, och förklarar förloppet vid en i Bengalen bruklig metod att tillverka is genom att utsätta vatten i flata lertallrikar på en halmbädd för natthimlens inverkan. Denna sinnrika metod för istillverkning, som synes ha varit känd blandhinduerna sedan långt tillbaka, är märkvärdig därför, att nattfrost aldrig förekommer i Bengalen. Wells visar, att frysningen beror på vattnets starka värmeutstrålning samt lertallrikarnas och halmens ringa värmeledningsförmåga. Före Wells trodde man, att den starka avkylningen berodde på vattnets avdunstning, varigenom värme skulle bindas. Wells visade, att ingen avdunstning under frysningen förekommer, utan tvärtom dagg- och rimfrostbildning, som fördröjer den genom värmeutstrålning förorsakade avkylningen. Han tilldelades Rumfordmedaljen 1814. (källa)
3. Fårstallet bestod av en öppen, ouppvärmd hall, med stödjande stolpar. Ovanpå stallet fanns en höskulle med plats för hela vinterns konsumtion av hö och halm (en tacka äter 350–400 kg hö under stallperioden). Ströbädden av halm var av så kallad permanenttyp, vilket innebär att ströbädden inte byts ut under stallperioden, utan bara fylls på med ny halm, som undan för undan trampas ner av fåren kontinuerligt. Det sista dagliga arbetet på eftermiddagen under stallperioden bestod av att fylla på hö i höhäckarna och att fördela ett tiotal halmbalar på den befintliga halmbädden. Under vintern växte alltså stallbädden i höjd, och efter att fåren drivits till sommarbetet i juni drogs bädden ut med traktor och användes som gödsel. (källa)