Hamnchef Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hamnchef

1. Mikael Lindgren – Hamnchefen. (källa)
2. Vid ett tillfälle klagade hamnchefen i Oxelösund och sa att man skickade för stora malmblock från Grängesberg. Han hänvisade till att det skulle vara handlastad malm. Grängesbergsbolaget svarade att hade man lastat malmen för hand i Grängesberg så skulle man också kunna lossa den för hand. Och så skickade man ner Ställbergsjätten till Oxelösund och där lastade han av de bergblock som han själv lastat på tågsättet i Grängesberg. Efter det besöket kom det inga flera klagomål. (källa)
3. Skogstorps hamn anlades strax ovanför Hyndevadfallet, nära den plats där några år senare Skogstorps Sågverk anlades. Ån muddrades upp för att tillåta ett fartyg med ett djupgående på ungefär 2,3 meter. Ett stickspår byggdes ned till ångbåtsbryggan, och stinsen på Skogstorps station utsågs att också vara hamnchef. (källa)
4. Kärnekull, som var son till skeppsklarerare Anders Andersson och Mathilda Reinholdsdotter, avlade studentexamen 1893 och avgångsexamen från Kungliga Tekniska högskolan 1898. Han var byggnadsingenjör vid landsvägs- och järnvägsbyggnader 1893–1904, vid Statens Järnvägar 1904–1906, verkställande direktör i Lidingö Trafik AB, disponent vid AB Lidingö Villastad, kontrollingenjör vid Lidingöbanans byggnad 1906–1915, arbetschef vid Ostkustbanan och statens järnvägsbyggnader 1915–1918, verkställande direktör vid Engelsberg–Norbergs Järnväg, disponent vid Avesta Järnverk, styrelseledamot i bland annat bruks- och gruvbolag 1918–1926, verkställande direktör och trafikchef, ban- och maskiningenjör vid Stockholm–Nynäs Järnväg samt hamnchef i Nynäshamn från 1926. Han var även verkställande direktör i Motorvagns AB i Nynäshamn och AB Nynäshamns skeppsmäkleri- och speditionskontor, auktoriserad skeppsklarerare i Nynäshamn, styrelseledamot i Ångfartygs AB Gotland och kronans ombud i trafikförvaltningen Slite-Klintehamn 1929–1932. Han var ordförande i byggnadsnämnden, vice ordförande i kyrko- och skolrådet, ledamot i taxeringsnämnden, kommunalnämnden och -fullmäktige i Lidingö köping 1907–1915 och ledamot av kyrkorådet i Ösmo församling 1928–1932. Han företog utrikes resor för studier av villastäder och förortstrafik, järnvägsmotorfordon, pontonbroar, ångfärjetrafik samt Nordsjö- och Östersjöhamnar. (källa)