Hanhund Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hanhund

1. De första gråhundarna ställdes ut i dåvarande Kristiania (Oslo) 1877, där älghunden Grant vann. Där fanns också hanhunden Gamle Bamse, som ägdes av konsul Jens Gram från Ringerike. Han räknas som gråhundens stamfar, det är med förebild i hans avkommor som den första norska standarden skrevs. Den första rasklubben, Norsk Dyrehundklubb bildades 1899 och när den norska standarden fastställdes 1905 fick rasen namnet grå dyrehund, vilket 1950 ändrades till norsk elghund grå. (källa)
2. Hanhunden kan vara dominant mot andra hanhundar, det vill säga att den inte tolerera andra hanar i sin närhet. Tidiga möten med många människor, djur och situationer är viktigt för att lära hunden att hantera okända situationer. (källa)
3. Den största förändringen skedde mellan åren 1870 och 1880 och det har funnits spekulationer om hur engelsmännen lyckades göra om collien så snabbt och om ifall setter och borzoi bidragit till colliens nya utseende. Några belägg för främmande inkorsning finns inte, däremot vet man ungefär vilka lantcollies av okänd härstamning som ligger till grund för dagens collie. Dessa är inte fler än ett tiotal hanhundar och fyra - fem tikar som var och en bidragit med olika egenskaper, till exempel lång nos, högt ansatta, övervikta öron och välformad bepälsning. 1895 började man i stamboken skilja på korthårig och långhårig collie. (källa)
4. Boxern har en kvadratisk kroppsform, är kraftig och muskulös och har en karaktäristisk platt nos. Mankhöjden är 57–63 cm för hanhundar och 53–59 cm för tikar. En hanhund ska väga över 30 kg och en tik runt 25 kg. Pälsen är kort och slät. Färgen kan vara gulbrun eller tigrerad, med eller utan vita tecken. Det finns vita boxrar men man får inte ställa upp i utställningar med dem. Tidigare föreskrevs att svansen skulle vara kuperad, men kupering förbjöds i Sverige 1989. (källa)
5. Breton är en liten hund. Hanhundens mankhöjd får enligt rasbeskrivningen inte överstiga 51 cm. (källa)
6. Australian skall vara välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig. (källa)
7. Slovenský kopov är svart med roströda tecken (black and tan). Hanhundarna har en mankhöjd på 45–50 centimeter och tikarna har en mankhöjd på 40–45 centimeter. Den är en uthållig och robust jakthund, självständig samtidigt som den är lyhörd för sin förare. (källa)
8. En chow ska ge intrycket av en välbalanserad, proportionerlig och kompakt hund med stolt och värdig hållning. Mankhöjden är 46–56 centimeter och vikten 20–35 kilogram. Hanhundarna blir lite större än tikarna. Det finns både en lång- och en korthårig variant. Ett flertal färger är godkända, röd, svart, cremé, fawn och blå. Tungan är blåsvart, något som är rasens signum. Ett kännetecken för rasen är också dess något styltiga gång. Svansen bärs väl över ryggen. (källa)
9. Serbski gonic är en drivande hund som främst används för jakt på hare och räv. Den har ett gott skall och är en uthållig och frisk hund. Färgen är roströd, rävröd eller gulröd med svart sadel. Hanhundarna har en mankhöjd på 46–56 centimeter och tikarna har en mankhöjd på 44–54 centimeter. Till Sverige kom rasen första gången 1994. (källa)
10. För att vara så behaglig som möjligt skall man antingen låta göra munkorgen direkt för sin hund eller i varje fall köpa en munkorg för sin ras och för tik eller hanhund. (källa)