Vad betyder och hur uttalas hantverkare
Hantverkare uttalas hant|verk|are -n; pl. hantverkare, best. pl. hantverkarna.
Ordformer och varianter av hantverkare
Singular
- hantverkare
- obestämd grundform
- hantverkares
- obestämd genitiv
- hantverkaren
- bestämd grundform
- hantverkarens
- bestämd genitiv
Plural
- hantverkare
- obestämd grundform
- hantverkares
- obestämd genitiv
- hantverkarna
- bestämd grundform
- hantverkarnas
- bestämd genitiv
Hantverkare är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hantverkare
Gatehus var i de tidigare danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge ofta byggda utmed bygatan och närmast jämförbara med backstugor i resten av Sverige. Gatehusen beboddes av hantverkare som snickare, smeder, skräddare, med flera, samt de större godsens och gårdarnas daglönade lantarbetare. Till följd av enskiftet, i Skåne förordnat 1803, ökade tillgången på gatehus när bysprängningen och utflyttningen av gårdar frigjorde bytomter och ibland även hus.
Det var under en debatt om den nya straffrätten i den franska nationalförsamlingen 1789 som doktor Joseph Guillotin under inflytande av upplysningstidens humanitära anda föreslog att alla som dömdes till dödsstraff skulle få samma straff: avrättning genom halshuggning utförd med en enkel maskin och utan föregående tortyr. Dödsstraffet tog sig vid denna tidpunkt många olika former: dömda adelsmän avrättades relativt smärtfritt genom halshuggning med svärd eller yxa medan de lägre klasserna avrättades genom mer plågsamma metoder så som hängning, rådbråkning eller genom att brännas på bål. Även de som halshöggs för hand kunde få lida då bödeln inte alltid träffade rätt och ibland var tvungen att hacka av den dömdes huvud från kroppen. Det var dock inte förrän 1791 som nationalförsamlingen beslutade att alla som avrättades skulle halshuggas enligt förslaget. Kirurgen Antoine Louis och en tysk hantverkare bosatt i Paris vid namn Tobias Schmidt konstruerade ett avrättningsinstrument som benämndes guillotine. De två kom efter experiment på djur och människolik fram till att ett diagonalt blad skar av huvudet bättre än ett rakt som mer eller mindre krossade nacken istället. I april 1792 avrättades den första människan med giljotin, rånaren Nicolas-Jacques Pelletier. 1793 skedde den mest berömda giljotineringen genom avrättningen av Ludvig XVI, Frankrikes kung. Under revolutionens skräckvälde avrättades många inbillade och verkliga fiender till den franska regimen med giljotin. Vid skräckväldets höjdpunkt arrangerade man också massarkebuseringar, ibland med kanon. (Giljotinering var en för långsam metod för massavrättningar.).
Likadant var det när ett antal hantverkare – murare, timmermän, stenhuggare etc – samlades för att bygga till exempel en katedral: de tillhörde då alla en stad med dess politiska organisation, och var och en av dem tillhörde dessutom sitt eget skrå, men de förenades ytterligare av ett gemensamt företag, som de kände bättre änågon annan, och ingick så ett närmare men tillfälligt förbund, de grundade gillet för uppförande av katedralen.
Glasmästare (glasmästeri) är ett hantverksyrke inom vilket utövande hantverkare hanterar, installerar och säljer glas, företrädesvis fönster-, dörr- samt övrigt byggnadsglas. Normalt sett ingår även glasning av fordon i glasmästarens arbetsuppgifter. I det ingår reparation och nymontering av rutor i bilar, båtar och traktorer men även i stationära maskiner som lyftkranar.
Den hantverkare som arbetar med grovplåt benämns vanligen grovplåtslagare eller smed.
På medeltiden betydde ordet gärningsman hantverkare. Termen gärningsmän omnämns synonymt med hantverkare fram till sent 1800-tal. I husförhörslängderna från bl.a. Småland pratas om socknens gärningsmän, här omnämns bl.a. sockenskräddaren som gärningsman.
Handlare är ett yrke som innebär att personen bedriver köpmanskap på varor som personen inte tillverkar själv, till skillnad från hantverkare och lantbrukare.
En hantverkare är en person som arbetar med händerna, som utövar ett hantverk.