Hatbrott Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hatbrott

1. Hatbrott är ett samlingsnamn på flera olika brott där motivet kan härledas till hat eller fördomar mot en identifierbar grupp som bottnar i bristande respekt för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Verbala hatbrott går under beteckningen hatpropaganda.
2. Grupper brukar i det här sammanhanget definieras utifrån sin etnicitet, nationalitet, ras, religion eller sexuella läggning. Ibland omfattas även grupper definierade utifrån handikapp, kön eller könsidentitet. Grupper definierade utifrån sin partipolitiska tillhörighet omfattas så gott som aldrig. Begreppet är internationellt (hate crime), och regleras vanligen som någon typ av straffskärpningsregel. Beteckningen hatbrott är alltså en samlingsbeteckning för många olika brott, beroende på motivet. I FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering uppmanas anslutna stater att göra det brottsligt bland annat rasistiskt våld.
3. Uttrycket hatbrott är relativt nytt i Sverige, men har använts i USA sedan 1980-talet.
4. I Sverige anmäldes 5 912 hatbrott år 2012, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). Brås sammanställningar skall dock inte uppfattas som fullständiga beskrivningar av den faktiska utbredningen av hatbrott.
5. mörkertalen är betydande. Hatbrotten kategoriseras i svensk brottsanmälningsstatistik baserat på motiv, där det vanligaste motivet är främlingsfientlighet/rasism (72 procent av anmälningarna 2012), varav 603 har identifierats som kopplade till högerextremism och nazism. Andra kategorier är antireligiösa motiv (15 procent) samt homofobiskt, bifobiskt eller heterofobiskt motiv (13 procent).
6. Antireligiöst motiverade hatbrott har ökat i Sverige på senare år. Antal polisanmälningar om antisemitiska brott har ökat med 39% åren 2008 till 2012 (från 159 brott till 221), islamofobiska brott med 13% (från 272 brott till 306) och övriga antireligiösa hatbrott (inklusive 200 kristofobiska av totalt 258 polisanmälningar), med 51% (från 171 brott till 258). Totala antalet polisanmälda hatbrott har under perioden minskat med 6% (från 5 895 brott till 5 518).
7. Hatbrotten kategoriseras i svensk brottsanmälningar i brottstyperna olaga hot och ofredande (41 procent av anmälningarna 2012), våldsbrott (16 procent), ärekränkning (16 procent), hets mot folkgrupp (11 procent), skadegörelse (6 procent), klotter (5 procent), olaga diskriminering (2 procent) samt övriga brott (3 procent). Den vanligaste kombinationen av typen av hatbrott och motiv är olaga hot/ofredande med främlingsfientliga motiv.
8. RFSL har framfört att det inom den svenska polisorganisationen finns problem i hanteringen av hatbrott och frånvaron av strukturerade hot- och riskbedömningar. RFSL yttrar sig i rörande Polisorganisationskommitténs betänkande En sammanhållen svensk polis (SoU 2012:13): "Överlag så varierar kunskapen om brottsutsatta och gärningspersoner när det gäller homofobiska, bifobiska och transfobiska hatbrott, våld i hbt-relationer och brott på grund av könsidentitet/könsuttryck kraftigt." RFSL framför även att det 2012 endast fanns "en hatbrottsgrupp inom de nuvarande 21 polismyndigheterna.".
9. Hatbrott är inte i sig en brottsrubricering utan en samlande beteckning på brott där det i motivet funnits ett tydligt hat mot det som offret i gärningsmannens ögon representerade. Rent lagtekniskt är det en straffskärpningsregel i brottsbalkens 29 kap. 2 § 7 p. som aktualiseras och ger gärningsmannen vid ett hatbrott strängare straff än han hade fått om motivet inte varit hat mot en viss grupp. (källa)