Vad betyder och hur uttalas hembjuda
Hembjuda uttalas hem|bjuda , böjs som bjuda.
Hembjuda betyder (jur.) erbjuda till inlösen.
Ordformer och varianter av hembjuda
Aktiv
- hembjuda
- infinitiv
- hembjuder
- presens
- hembjöd
- preteritum
- hembjudit
- supinum
- hembjudande
- presens particip
- hembjud
- imperativ
Passiv
- hembjudas
- infinitiv
- hembjuds
- presens
- hembjöds
- preteritum
- hembjudits
- supinum
Perfekt particip
- hembjuden en
- ~ + subst.
- hembjudet ett
- ~ + subst.
- hembjudna den/det/de
- ~ + subst.
- hembjudne den
- ~ + mask. subst.
Alternativa böjningsformer passiv
- hembjudes
- presens
Hembjuda är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet hembjuda
Vidare är upphittaren av vissa fornfynd skyldig att hembjuda dessa åt staten för inlösen, se Kulturmiljölagen.
Carl Fredrik Wahlgren J:r, en av sönerna, fick upplåtelse 1881 "å landeriet Lisebergs Sockerbruk under enahanda villkor, som genom upplåtelsebrev 31 maj 1825 för Berndt och C F Wahlgren, samt den 3 november 1868 för C F Wahlgrens Sterbhusdelägare", alltså på så kallat perpetuellt arrende. Den Wahlgrenska firman bedrev senapstillverkning på Liseberg 1855, från 1868 ättiktillverkning. Den gamla sockerbruksbyggnaden användes från 1889 som mälteri. Efter att Wahlgren avlidit 1902, hembjöd sterbhuset området med byggnader 1903 till staden, en möjlighet som staden valde att avstå från. På tomten fanns vid tidpunkten en trevånings mälteribyggnad, ett boningshus, en kontorsbyggnad, två magasinsbyggnader, en uthusbyggnad och ett lusthus.
Lagen kan till en del sägas vara ett försök att under privilegietiden, medan censuren ännu rådde (Sveriges första tryckfrihetsförordning kom inte förrän 1766) lösa frågan om eftertryck (pirattryck). Eftertrycksskyddet var outvecklat, men Boktryckeri-Societeten fick ändå skydd för skrifter utan kungligt privilegium om de understeg tio eller tolv tryckark. Här stadgades även att vem som helst kunde få trycka en skrift "i fall den förra förläggaren eller dess rätts innehavare, vilken det förut hembjudas bör, sig sådant icke vill åtaga". Samhällsnyttan kom alltså här före boktryckarens privilegium.
