Hemortskommun Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hemortskommun

1. I Norge var hemortsrätten (hjemstavn) under tidigt 1900-tal beroende av vistelse. Den, som inom en kommun under minst två år haft fast ophold, var hemortsberättigad där. Emottagandet av fattigvård avbröt hemortsrättsförvärvet. Undantag från denna regel utgjorde dock vissa slag av understöd, särskilt sjukvård. Efter fyllda 62 år kunde ny hemortsrätt ej vinnas. Hustru hade i regel mannens hemortsrätt, men kunde, därest makarna icke sammanlevde, förvärva självständig sådan. Återupptogs samlivet, fick hustrun dock ånyo mannens hemortsrätt, om han hade sådan, i motsatt fall fick han hennes. Minderårigt barn hade samma hemortsrätt som den av föräldrarna, hos vilken det levde eller senast levde. Kostnaden för underhåll av utom äktenskapet fött barn, som av fattigvården omhändertagits, delades mellan båda föräldrarnas hemortskommuner.
2. Efter tio års frivillig frånvaro från hemorten ansågs hemortsrätten förlorad, även om ny sådan ej förvärvats. Sådan persons försörjning bekostades av staten. För det understöd, som på grund av sin art icke brukar medföra avbrott i hemortsrättsförvärv, kunde ersättning av hemortskommunen ej krävas. Övrigt understöd skull av hemortskommunen ersättas med två tredjedelar. Tvister kommunerna emellan rörande viss persons hemortsrätt avgjordes av vederbörande regeringsdepartement eller ock genom skiljedom. (källa)