Hemortsrätt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hemortsrätt

1. Hemortsrätt var i äldre lagstiftning förhållandet mellan en kommun (eller dylik) och en medlem där, en kommun var skyldig att bekosta fattigvård för personer som hade hemortsrätt i kommunen.
2. I Sverige var hemortsrätten alltid bunden vid kommunen (socknen). Redan i kunglig kungörelse av den 5 december 1788 uppställdes som allmän regel, att hemorten är den socken, där fattighjonet senast haft eget hemman eller som inhyses- eller tjänstehjon varit i skatt antecknad. Den försörjningsskyldighet, som härigenom ålades kommunen, var emellertid förenad med en rätt att hindra inflyttning av sådana personer, som kunde befaras inom en snar framtid falla fattigvården till last. Härom heter det i samma kungörelse.
3. Denna rätt att hindra inflyttning medförde emellertid ständiga trakasserier för den del av befolkningen, som mest nödsakades att för sin utkomst byta om vistelseort, varjämte denna rätt föranledde en ständig strävan från socknarnas sida att från sig avlägsna faran för ökad fattigvård genom att i allt större utsträckning hindra inflyttning av fattiga. Bestämmelserna om hemortsrätten väckte därför allmänt missnöje, och detta missnöje bidrog till att framtvinga den första allmänna fattigstadgan, kunglig förordning av den 25 maj 1847.
4. Med den nya lagen om socialhjälp 1956 ersattes begreppet fattigvård med socialhjälp, som formulerades som en rättighet för den behövande. Den socialhjälpsbehövande fick rätt att flytta till annan kommun och fortsätta erhålla understöd och även begreppet hemortsrätt försvann.
5. I Norge var hemortsrätten (hjemstavn) under tidigt 1900-tal beroende av vistelse. Den, som inom en kommun under minst två år haft fast ophold, var hemortsberättigad där. Emottagandet av fattigvård avbröt hemortsrättsförvärvet. Undantag från denna regel utgjorde dock vissa slag av understöd, särskilt sjukvård. Efter fyllda 62 år kunde ny hemortsrätt ej vinnas. Hustru hade i regel mannens hemortsrätt, men kunde, därest makarna icke sammanlevde, förvärva självständig sådan. Återupptogs samlivet, fick hustrun dock ånyo mannens hemortsrätt, om han hade sådan, i motsatt fall fick han hennes. Minderårigt barn hade samma hemortsrätt som den av föräldrarna, hos vilken det levde eller senast levde. Kostnaden för underhåll av utom äktenskapet fött barn, som av fattigvården omhändertagits, delades mellan båda föräldrarnas hemortskommuner.
6. Efter tio års frivillig frånvaro från hemorten ansågs hemortsrätten förlorad, även om ny sådan ej förvärvats. Sådan persons försörjning bekostades av staten. För det understöd, som på grund av sin art icke brukar medföra avbrott i hemortsrättsförvärv, kunde ersättning av hemortskommunen ej krävas. Övrigt understöd skull av hemortskommunen ersättas med två tredjedelar. Tvister kommunerna emellan rörande viss persons hemortsrätt avgjordes av vederbörande regeringsdepartement eller ock genom skiljedom. (källa)