Hemväg Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hemväg

1. I Blåkulla fanns det lika många människor på en marknad, men hon kunde bara peka ut tre kvinnor. Vid bordet satt en behornad varelse vid bordsänden, och hon åt utan att bli mätt. Även på hemvägen mötte hon kvinnor hon kände igen. (källa)
2. Kungen Gustaf V, förste hovstallmästare hertig Charles d'Otrante, friherre Carl von Essen och greve Nils Gyldenstolpe var på hemväg från en jakt på Tullgarns slotts ägor i Hölö på lördagseftermiddagen den 28 september 1946. Bilen fördes av Gösta Ledin som vikarierade för kungens ordinarie chaufför. Ledin höll 65 kilometer i timmen och tappade kontrollen över bilen, en Cadillac Series 75 Fleetwood Sedan av 1939 års modell. Efter en långsträckt högerkurva där Gamla Södertäljevägen svängde in mot Segeltorps municipalsamhälle (cirka 15 kilometer söder om Stockholm), gled kungabilen av vägen och stannade efter ett tjugotal meter i ett vattenfyllt dike. (källa)
3. Germund varnar Marit för att komma i närheten av Jon. På lördagens logdans uppträder Mats berusad och försöker våldta Marit och hon springer hem. Även på hemvägen förföljs hon av tre män men Jon ingriper och räddar henne. Det dröjer inte länge innan de är förälskade. (källa)
4. Titulärrådet Akaki Akakjevitj är en tjinovnik som med 400 rubel i årlig lön för en ytterst knapp tillvaro. Hans enda ärelystnad består i att få en ny kappa, emedan hans gamla är utsliten och ej längre tål vid den minsta lagning, för att ej alldeles falla i trasor. Efter långvarigt sparande ser han sig slutligen i stånd att beställa det efterlängtade plagget. Det hälsas med jubel av kollegerna i kansliet, men som dess lycklige ägare ej har råd att bjuda över lag med anledning av denna högtidliga tilldragelse, är en av hans förmän nog vänlig att inbjuda honom till te och champagne. På hemvägen från den sällsynta festen blir han i den mörka natten på en avlägsen gata överfallen av två vagabonder, som plundrar honom på hans nya kappa och övriga tillhörigheter, och den stackars tjinovniken kommer förkrossad och utblottad hem till sitt torftiga kyffe. Dagen därpå anmäler han visserligen rånet för polisen, men avstår från all vidare talan, då han försmädligt tillfrågas, varför han varit ute så sent på en så tvetydig gata. Och då han försöker att få bemedling av en inflytelserik general, blir han skymfad och körd på dörren, därför att han vågat "yttra sig förklenande" om polismyndigheten och den allmänna ordningen. Hans kamrater skulle visserligen vilja hjälpa honom att ersätta förlusten genom en insamling, men det stannar vid de vackra orden, enär de för tillfället ej har råd till extra utgifter — de har nämligen just nu tecknat sig för inköp av byråchefens porträtt samt för ett stort arbete, som en vän till chefen nyligen publicerat. Akaki, som förkylt sig den ödesdigra natten, faller i svår feber och repar sig aldrig mer. Doktorn, som besöker den sjuke en enda gång, ordinerar kort och gott om — en likkista av furu, eftersom ek är för dyrbart träslag, och vid bouppteckningen befinns den avlidnes kvarlåtenskap bestå av en bunt gåspennor, ett häfte skrivpapper, tre par strumpor, några byxknappar och en omgång slitna kläder. (källa)
5. Gleerup utnämndes 1879 till underlöjtnant vid Södra skånska infanteriregementet och 1896 till kapten. Han inträdde 1883 i Kongostatens tjänst och blev 1884 chef i Kimpoko vid Stanley Pool. Sedan han där anlagt en ny station, blev han och löjtnant Arvid Wester i november samma år beordrade att förestå den yttersta stationen, Stanley Falls. Arabhövdingen och slavhandlaren Tippu Tip ville emellertid regera ostört i dessa trakter och fordrade stationens utrymmande. Wester lyckades dock slutligen komma på god fot med Tippu Tip, och stationen utvecklades allt mer under svenskarnas ledning. Efter tjänstetidens slut mottog Gleerup arabhövdingens anbud att under hans beskydd ta hemvägen öster ut till Zanzibar, och sålunda blev Gleerup den åttonde europé och den dittills ende svensk, som korsat Afrika. Gleerup lämnade stationen i slutet av 1885 och kom till Zanzibar i slutet av juni 1886. (källa)
6. En studie i Karl XV:s temperament lämnas av hovmannen Fritz von Dardel, då kungen hade för ovana att ständigt försöka hjälpa till vid bränder i Stockholm:""H M (Hans Majestät) är vid dessa tillfällen ej till sin fördel. Han blir het, ger order och kontraorder samt slutar ofta med att göra polistjänst genom att från brandstället bortköra onyttiga åskådare. Det händer honom icke sällan härvid att han ryter åt sina undersåtar, ja till och med utdelar knuffar. Jag är verkligen förvånad öfver att H M icke någon gång träffar en fyllbult, som betalar honom igen med samma mynt. Jag tog mig på hemvägen friheten att säga H M huru litet detta uppträdande stämde öfverens med hans kungl. värdighet. Slutligen fick jag honom att medgiva att han haft orätt, men jag är öfvertygad om att nästa gång H M befinner sig vid en eldsvåda, börjar han om på samma sätt". (källa)
7. Den danska armén hade kommit landvägen upp genom Sverige och på hemvägen tågade man genom Östergötland och Småland. Den danske historieskrivaren Arild Huitfeldt berättar i slutet av 1500-talet om denna färd. (källa)
8. Att kungen höll gisslan i Norge kan nog ha minskat motståndet mot kristnitaka (övergången till kristen tro), men källorna är ense om att Hjalte vid tingsförhandlingarna var en god diplomat och stor vältalare. Kristendomen blev nu i lag antagen på Island, och «samma sommar döptes allt folket. Hedningarna lyckades dock uppställa som villkor att dopet skulle ske i de varma källorna på hemvägen och inte i tingsplatsens kalla vatten. (källa)
9. Agaton rymmer från sin hustru Fina, men blir så småningom infångad av henne. På hemvägen hamnar paret bland annat i Berlin och Venedig. I Berlin blir Fina arresterad efter ett bråk på hotellet, men hon lyckas lura arrestvakten och rymma. (källa)
10. 1885 öppnades byns första handelsbod och redan 1888 hade byn tre affärer. 1930 lades den första affären ner. 1966 läggs Axmarkers handelsbod (övertogs 1946 av Axmarker) vid stationer ner och två år senare upphörde byns äldsta affär, som drivits av fadern Frans G Carlsson och sonen Anton Carlsson i nära 80 år. Innan järnvägenöppnades kom vararona med bondeforor som körde ved till Ronneby och tog varor på hemvägen. Sedan var järnvägen transportsätt till bilismens genombrott efter andra världskriget. (källa)