Herre Synonymer Betyder Uttal

• man

Hur används ordet herre

1. Det förefaller som om tre av den syro-feniciska religionens främsta gudinnor var föremål för myter om yngre älskare: Modergudinnan Ashera (motsvarande den grekiska Rhea) ansågs ha älskaren Eshmun, och kärleksgudinnan Astarte (motsvarande dels den grekiska Afrodite, dels den grekiska Artemis) hade älskaren Tammuz (motsvarande den babyloniske Dumuzi). Adonis kan mycket väl vara en version av Tammuz, och namnet Adonis kommer förmodligen ursprungligen från det nordvästsemitiska Adonaj, "(min) herre" och alltså var en titel. I sen syro-fenicisk mytologi, återgiven av Lukianos i verket De Dea Syria (Om den syriska gudinnan), är Adonis' älskarinna emellertid inte Astarte, utan hennes syster Atargatis. (källa)
2. Gudstjänstens grundstruktur är i stora stycken densamma i ortodoxa kyrkan, men kan vara svår att känna igen då musik och de enskilda momenten utformats på annat vis. Predikan förekommer inte alltid i ortodoxa gudstjänster (vanligast vid slutet), sången är bönerop ("Herre förbarma dig!"), hymner (ofta från fornkyrkan), och psaltarpsalmer, och sjungs oftast av försångare (grekiska: "psaltis") eller kör: folket kan på sina håll sjunga med. Psalmbokspsalmer används inte. Koret, som kallas "altaret", befinner sig ofta bakom en skärmvägg med heliga bilder (ikoner), med tre dörrar: ikonostásen. (källa)
3. En hovnarr var under medeltiden, renässansen och barocken en gycklare som var hos en storman eller ibland vid ett furstehov. En narr hade som funktion att underhålla sin herre, även om hans roll innebar att han fick något större utrymme att säga "sanningar" som ingen annan vågade säga utan att bli halshuggen. Det fanns dock alltid gränser även för narren, Karl I av Englands hovnarr Archibald Armstrong fördrevs från hovet sedan han förolämpat ärkebiskopen av Canterbury. (källa)
4. Orden herr och herre kommer från samma rot som härska, och användes ursprungligen under medeltiden om riddare. Titelns bruk var då formaliserat och ordet "herr" (latin: dominus) fick inte sättas framför en persons namn om han inte tillhörde denna kategori. Herre användes senare om en person som härskade över andra som till exempel Gud, en regent, furste eller konung. Ordet spred sig efter medeltiden successivt till lägre samhällsskikt. Liksom fallet är med bland annat engelskans mister (förvrängning av master) och franskans monsieur (förvrängning av monseigneur) kom titeln senare att användas även om icke adliga personer. (källa)
5. Herre – en artighetstitel för en man, se herr. (källa)