Hingstföl Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hingstföl

1. De holländska körhästarna har väldigt specifika regler för att få stambokföras. Fölen som föds får enbart namnges med namn som startar på en specifik bokstav som gäller för det året det föds. Stofölen ges samma namn som mamman men första bokstaven byts ut till den gällande bokstaven och hingstfölen namnges efter samma regler med pappans namn. Exempelvis, om mamman heter Belinda och bokstaven för året är Z så namnges således fölet till Zelinda. (källa)
2. Stridshingstarna avlades i så kallade stod, grupper bestående av en hingst och omkring tio ston, som gick omkring i skogarna. Därifrån hämtades hingstföl, vilka föddes upp och tränades till att duga i krig. En stridshingsts värde uppskattades vara ekvivalent med sex–åtta oxar. (källa)
3. Kisorasen räddades enbart tack vare en enda hingst som tillhörde ett Shintotempel. Då hingsten ansågs helig och inte tillhörde armén hade han inte kastrerats. Hingsten, som hette Shinmei, och ett sto vid namn Kayama fick år 1951 ett hingstföl som döptes till Dai-san Haryama. Han blev den absolut sista rena Kisoponnyn. Kisoponnyerna har återuppfötts något med ättlingar till Dai-san och Kisoponnyer som har ett enhetligt utseende med den gamla Kisoponnyn men då flesta Kisoston korsades med andra raser och även om det idag finns ett mer enhetligt utseende så är det bara ett fåtal hästar som har linjer ner till Dai-san Haruyama. Det finns vissa stuterier som specialiserat sig på Kisoponnyn och jobbar på att få upp beståndet då rasen än idag är utrotningshotad. (källa)
4. De sista kända hästarna med tydliga drag av Färsingeras var ett sto och en svart hingst som hette Taman som kom från Långaröd och ett sto från Andrarums socken. Dessa hästar kan ha varit influerade av större hästar och det är känt att hingsten Tamans moder ska varit av färsing-ras medan fadern inte var det. Hingsten och stona inköptes av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige åren 1922-1924 och ingick i ett sista försök att bevara rasen vid Kulturens Östarp. Taman dog 1930 och stona före 1940. De fick minst två avkommor, ett hingstföl och ett stoföl, men det är okänt vad som skedde med dem. Färsingehästen hade redan i slutet av 1800-talet till stor del ersatts med större lantraser som ardenner och Nordsvensken och bortkorsats med andra raser. Bland annat hade färsingar skickats till Gotland för att förbättra och utöka stammarna av Gotlandsruss. (källa)