Historiebeskrivning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet historiebeskrivning

1. 20-23 april – Historiebeskrivningen om andra sino-japanska kriget i nya japanska skolböcker, som beskriver Nankingmassakern som en "incident", leder till relationsproblem mellan Japan och Kina, de största sedan diplomatin upptogs 1972. Till slut får Kinas president Hu Jintao och Japans premiärminister Junichiro Koizumi träffas för att minska spänningen. (källa)
2. Kramberger studerade historia vid universitetet i Ljubljana. Hon studerade även arkeologi i fyra år. Kramberger blev mer intresserad och involverad i litteratur år 1995 och då slutade hon att ägna sig åt arkeologi. Hon tog examen i historisk antropologi vid universitetet i Primorska. Kramberger har även studerat i Paris och Budapest, som del av sin forskningsutbildning. Kramberger publicerade monografier om kunskapsteori, inom ämnen som samhälle och historiebeskrivning för perioden mellan 1700- och 1900-talet. Hon har även skrivit flera litterära böcker, poesi, vetenskapliga artiklar och uppsatser. Hennes verk har översatts till franska, spanska och italienska. Hon översätter även texter inom sina kunskapsämnen från engelska, franska, italienska och spanska till slovenska. Hon har översatt poesi skriven av Michele Obit, Neringa Abrutyte och Roberto Juarroz. (källa)
3. Begreppet "medeltiden" är indelning av historien som grundar sig i idealiserandet av antiken. Under 1350-talets mitt började italienska författare och akademiker odla ett allt starkare intresse för den klassiska antika perioden. Francesco Petrarca (1304–74) var den första som formulerade idén om att hans egen tid var ett återuppväckande av bortglömda antika ideal, och betraktade tiden från Västromerska rikets fall till mitten av 1300-talet en tid av stagnation och intellektuellt mörker. Petrarca hänvisade själv till tidens tenebrae ("dimmor") och i början av 1400-talet hade historikern Flavius Blondus varit den första som beskrivit perioden som en mellanperiod, en historisk transportsträcka från utslocknandet av antikens lysande intellektuella tankevärld till dess återupplivande nästan 1000 år senare. Den första historiker som definitivt cementerade begreppet i tidigmodern historiebeskrivning var den franske historikern Charles Du Cange som 1678 gav ut verket Glossarium i två volymer om latinets klassiska och medeltida historia. Tio år senare kom Historia Medii Aevi ("Medeltidens historia") ut, skrivet av den tyska historikern Kristoffer Cellarius. Under tidigmodern tid (cirka 1500–1800) betraktade man medeltiden som "den mörka tiden" för att man ansåg att antikens kultur helt försvann under medeltiden, och återkom först i och med renässansens upplivning av antika ideal. Från upplysningstiden kritiserade många tänkare den katolska kyrkans absoluta och intoleranta auktoritet under medeltiden. Denna syn kvarstod i stort fram till tidigt 1800-tal, då exempelvis gotiken kom på modet igen. Många av romantikens konstnärer hade däremot en positiv bild av åtminstone hög- och senmedeltiden, bland annat genom tolkningar av epos och legender. Författare som Walter Scott och Victor Hugo använde medeltida teman för romaner och senare använde nationalromantiska konstnärer som Richard Wagner tidiga medeltida germanska sägner som inspiration för det storslagna operastycket Nibelungens ring. (källa)