Historieforskare synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas historieforskare

Historieforskare uttalas hist|orie|forsk|are.

Ordformer och varianter av historieforskare

Historieforskare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet historieforskare

Vissa historieforskare har hävdat att Ambrosius översatt en gammal hymn från den österländska kyrkan till latin. Annan forskning har härlett texten till biskop Niketas av Remesiana (död år 414). Från latin har den senare översatts i ett mycket stort antal till många olika språk. Till svenska anges Laurentius Petri ha översatt texten antingen från latin eller från tyska.

Samtidigt som hunnerna härjade i Europa, härjades även andra områden av stäppfolk. I Persien härjade heftaliterna ("vita hunner") och i norra Indien härjade huna-folket. Det har föreslagits att även dessa skulle vara hunner, men moderna historieforskare är tveksamma till ett sådant släktskap.

Hovmannen får väl filosofen och naturdyrkaren att hamna i skuggan, och den lätta umgängestonen i Gustav III:s hov förnekar sig icke i framställningen, men författaren visar sig dock mest såsom den allvarsamme betraktaren av det brokiga livet, från vilket han gärna håller sig på ett visst avstånd. Samtida personer och tilldragelser bedömer han i allmänhet med lugn och oväld. Ehrensvärds dagbok, förd dag för dag över tilldragelser vid hovet, gör inte, såsom Axel von Fersens memoarer, anspråk på att lämna en samtidens mera tillförlitligt än andra samtida anteckningar, det dagliga livet vid Gustav III:s hov, och den ger ett för historieforskaren ovärderligt galleri av bilder av den tidens framträdande personer.

Söderhjelm inledde sina studier år 1889 i Helsingfors. När hon år 1900 blev filosofie doktor var hon den tredje kvinnan i Finlands historia som nådde doktorsgraden. Då hon inledde studierna hade inte en enda kvinna i Finland ännu disputerat för doktorsgraden, men läkaren Karolin Eskelin och historieforskaren Tekla Hultin hann före.

Allt ifrån sin debut hade Eyvind Johnson hållit fast vid grundtanken att en diktares viktigaste stoff finns att hämta i hans eget liv. Några steg mot tystnaden är i förtäckta drag en slags sammanfattande återblick på Johnsons liv och författarskap. Bland de tidiga utkasten till romanen fanns ett alternativt titelförslag: "Det är jag, Robert G!". När Robert flyr livet och börjar syssla med det förflutna är det inte bara historiska händelser han undersöker utan han gör också återblickar på sitt liv. Händelser som har inslag hämtade ur Eyvind Johnsons eget liv. Eyvind Johnson var liksom Robert gift två gånger, i båda fallen med kvinnor av annan nationalitet än hans. Den första hustrun dog efter förhållandevis kort äktenskap, vilket drabbade honom djupt. Robert har också samvetsförebråelser för en otrohetsaffär, vilket hade en motsvarighet i Johnsons liv. Robert är en gammal man som vet att hans återstående år inte kan bli många, och ägnar sig liksom Johnson i sina privata anteckningar åt tankar och funderingar om döden. Vidare återgår Thomas och Ninas bröllopsresa på minnen från Johnsons lyckliga vistelse med sin familj i Schweiz 1947-49. Det har även påpekats att André-Saturnin och Jean-Louis Colinet representerar två sidor hos författaren. André-Saturnin är människorättskämpen, historieforskaren och krönikören som samlar dokument för att föra berättelser om orättfärdigheter vidare. Colinet, som genom utpekandet av platser och upplevelser som är gemensamma med författaren, representerar den unge Johnson som i sin ungdom bodde i Paris och Saint-Leu-la-Forêt.

De nazistiska rasideologerna och historieforskarna hade vissa problem med "zigenarna", eftersom romer och sinti härstammar från Indien och alltså har "ariskt" ursprung var det svårt att på vetenskapliga grunder avskilja dem från tyska "arier" och den gemensamma härstamningen. Trots detta kom nazisterna fram till att romer har ett "artfrämmande blod". I september 1935 infördes raslagarna om judar, Nürnberglagarna. I en kommentar till avsnittet om medborgarskap förtydligade inrikesministern Wilhelm Frick: "Eftersom en förutsättning förätten att vara medborgare är att man är av tyskt blod, så kan en jude inte bli medborgare. Detsamma gäller för andra raser vars blod inte är närbesläktat med det tyska, som till exempel zigenare och neger." I och med detta förlorade många romer och sinti, vars familjer varit tyskar i generationer, sina medborgerliga rättigheter. (De personer som förlorade rätten att vara medborgare (Reichsbürger) förblev knutna till Tyska riket som statsanhöriga (Staatsangehörige), dessa hade inte fullständiga medborgerliga rättigheter.).