Hjälpexpedition Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hjälpexpedition

1. Wallenstein stod vid 1620-talets slut på höjden av sin makt och lycka, men olyckan var inte långt borta. Hans uppträdande i Tyskland och hans planer på kejsarens maktställning hade skaffat honom hätska motståndare i de tyska furstarna, de katolska knappt mindre än de protestantiska, och i Gustav II Adolf, för vilken han tidigt hyste en halvt vidskeplig respekt, fann han en överman. Stralsunds undsättning från Sverige 1628 betecknade ett svårt slag för planerna på en kejserlig östersjömakt, och det var Wallenstein siälv, som genom sina hjälpexpeditioner till Polen och på annat sätt påskyndade Gustav Adolfs uppträdande i Tyskland (sommaren 1630). Kort därefter spred sig underrättelsen om Wallensteins avsättning på kurfurstedagen i Regensburg (augusti 1630), där hans motståndare under påverkan även av franska intriger förmått kejsaren att frånta fältherren befälet. Djupt kränkt, drog han sig tillbaka till sina besittningar i Böhmen. (källa)
2. Den 5 februari 1945 skickade Ditleff ett nytt PM till svenska UD, nu som en officiell norsk anmodan. Sverige ombads att sända en Röda Kors-delegation till Berlin för att förhandla om de skandinaviska fångarna, för att därefter sända en svensk hjälpexpedition. Den svenske utrikesministern Christian Günther var positiv, regeringen gav samtycke till att Folke Bernadotte som vice ordförande i svenska Röda Korset skulle. (källa)
3. Han var därefter vice VD i Stockholms Superfosfat Fabriks AB 1919-1922, chef för Svenska Röda Korsets hjälpexpedition till Ryssland 1921-1922 och generalkonsul och chef för UD:s personal- och administrativa avdelning 1921. Ekstrand var medlem av blandade kommissionen för utväxling av den grekiska och turkiska civilbefolkningen 1923, Nationernas förbunds råds mandatär för beskyddandet av den albanska minoriteten i Grekland 1924 innan blev sändebud i disponibilitet 1925. Han var envoyé i Buenos Aires, Santiago de Chile, Montevideo och Asunción 1925-1931, ordförande i NF:s kommission för undersökning av kontrollen av opiumrökning i yttersta östern 1929-1930, ordförande i Centrala Finlandshjälpens arbetsutskott 1939-1940, direktör för opiesekretariatet och sekretariatet för sociala frågor i NF:s sekretariat i Genève, 1931-1939 och medlem av 1940 års flyktinghjälpskommitté samt medlem av FN:s kommitté för minoritetsskydd 1947-1953. (källa)